akire

Born To Die.

2012-01-31T11:08:00.004+01:00

En av punkterna på listan från igår måste jag göra en liten korrigering på, nämligen den om vilken artist/grupp som är bäst just nu. Deportees må vara den bästa gruppen, men den bästa artisten nu är helt klart Lana Del Rey. Lyssnade på hela albumet igår när jag skulle somna och drömde bara vackra drömmar efter det. Jag älskar hur hela skivan skulle kunna vara soundtracket till en film och hur varje låt är så lik och ändå olik de andra. Så bra, lyssna bara.

Trettio/Ett.

2012-01-30T13:20:00.004+01:00

Äger du en iPod? Ja, två. Som jag aldrig använder.

Skulle du hellre ta bilden eller vara med på bilden? Jag fotograferar hellre än blir fotograferad. Blir ju aldrig, aldrig bra på bild. Men jag vill ju att folk ska komma ihåg att jag också var med den där gången, när de flera år senare sitter och tittar i sina fotoalbum. Och det kanske inte är lika troligt om jag aldrig syns på bild. Så jag måste bli bättre på det där. Får öva poser och sånt, kanske.

Vilken var den senaste filmen du såg? The Art of Getting By. Gullig, helt okej film.

Om du vann på lotto, vad är det första du skulle köpa? En lägenhet. Eller nej, vänta, allra först skulle jag resa till New York. Och stanna i minst en månad. Ja.

Vilken låt lyssnar du på just nu? Jonathan Johansson - Stockholm.

Vilken är världens bästa artist/grupp just nu? Deportees. Och det har de vart sen i höstas.

När var senast någon stötte på dig? Oj. Det var nog bra längesen. Om det ens hänt. Har svårt att se sånt när det gäller mig själv.

Kan du vissla? Nej. Övar och övar, men det går aldrig.

Vem var den senaste som ringde dig? Pappa, förmodligen.

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet? Matte.

Vilken är din favoritattraktion på ett nöjesfält? Den som varken går fort, befinner sig högt upp eller innehåller branta backar. Så, ja... ungefär ingen alltså.

Tittade du på tecknat när du var liten? Ja, det är klart. Massor.

Hur många syskon har du? En lillasyster.

Är du blyg inför det motsatta könet? Ja, väldigt. Inför alla, egentligen.

Vilken film kan du alla replikerna till? Fler än vad man borde, kanske.

Äger du några band-t-shirts? Ja, jag gör ju det. Två stycken köpta på två olika Westlife-konserter. Så coolt och badass det kan bli, typ. Men vi har väl alla varit 13 någon gång.

När flög du senast? Förra sommaren.

Läser du för skojs skull? Ja, hela tiden.

Pratar du några andra språk? Engelska. Och tyska, men det har jag nästan tappat helt.

Är du feminist? Ja.

Har du en stationär eller bärbar dator? MacBook.

Försöker du alltid lära dig nya saker? Ja, det är det jag strävar efter hela tiden. Känns alltid så bra varje gång jag lärt mig något. Dock är jag ofta för rädd för att misslyckas för att våga lära mig mer, och det är ju het absurt egentligen. Men det är där som min extrema prestationsångest kommer in.

Vill du just nu göra några tatueringar eller piercingar? Nej. Jag kommer aldrig ha mod till att göra det. Men om, om det skulle ske en dag, så skulle det bli en väldigt personlig taturering. En som man liksom inte förstår utan att ha fått en förklaring först.

Tycker du att killen borde bjuda på första dejten? Nej. Visst är det fint, men jag tycker man kan dela. Eller så går man på en dejt som inte kostar något.

Vad har du med dig in på bion? Kolsyrat vatten och en påse godis, oftast.

Vem var din favoritlärare och varför? Har haft så många bra lärare (och väldigt många mindre bra), därför är det svårt att välja en. Kicki, min klassföreståndare på mellanstadiet, för att hon var så cool och engagerad. Min engelsklärare i högstadiet för att hon fick mig att tycka om engelska. Tacksam över det än idag. Och min mattelärare under gymnasiet. Hon var ganska hård och lite läskig (men berättade väldigt många roliga historier om sitt liv) men hon såg alltid min potential. Och, gud vad glad man blev de gånger hon gav beröm.

Har du dejtat någon med en annan religion? Nej.

Gillar du att flyga? Nja. Inte så mycket därför att jag är höjdrädd, utan mer för min klaustrofobi (ja, jag lider av alla tänkbara fobier). Får panik efter ett tag.

Vilka personlighetsdrag är ett måste hos en partner? Omtänksam och respektfull. Om jag nu ska sitta här och ställa några krav överhuvudtaget.

När sov du senast på golvet? Någon gång i tonåren kanske när jag sov över hemma hos någon. På madrass då, inte direkt på golvet.

Hur många timmar behöver du sova för att kunna fungera? Oklart. Tycker aldrig att jag riktigt fungerar förrän det är dags att sova igen.

Hamnade du ofta i trubbel för att du pratade på lektionerna? Nej. Tvärtom.

Vilken är din favoritfrukt? Vindruvor och typ alla exotiska frukter.

Hur gammal blir du nästa födelsedag? 21. Jösses. Tur att det nästan är ett helt år tills dess.

Är du petig när det kommer till stavning och grammatik? Ja, även om jag gör fel själv. Tycker att intrycket blir ett helt annat med stavfel och särskrivningar och annat. Grammatik tycker jag är mindre viktigt, för att det ofta kan ge en extra effekt och förstärka något man säger genom att bryta mönster. Men då ska det ju ske medvetet. När folk glömmer kommatecken och punkter och inte kan skilja på de/dem, det irriterar mig något enormt.

Tror du på liv på andra planeter? Ja. Fast kanske inte nödvändigtvis liv som liknar oss.

Vem var den sista personen som gjorde dig arg? Vet inte. Men säkert någon fördomsfull, inskränkt människa som borde vidga sina kunskaper lite.

Hur valde dina föräldrar dina namn? Släktnamn, båda två.

Skulle du någonsin hoppa fallskärm? Nej. Eller ja. Nej... eller... nja. Borde kanske göra det innan jag dör, men tror inte att jag kommer våga.

Vilken karaktär från en film påminner mest om dig själv? Kan verkligen inte komma på någon alls.

Tycker du om att krama folk? De jag känner bra, ja. Annars inte så värst.

Skulle du säga att du är trendig? Om definitionen av trendig hade varit att gå klädd i samma klädkombinationer tre år i rad så, ja. Nu är den ju inte det så, nej.

Äger du en digitalkamera? Ja.

Stör det dig om någon säger att de ska ringa och inte gör det? Händer sällan, men ja. Jag är ju en sån person som går och väntar och blir nervös när jag vet att någon ska ringa och då vill jag att de gör det så fort som möjligt. Väldigt jobbigt.

Vilka böcker, om några, har fått dig att gråta? Alla böcker där någon dör i slutet. Och jag läser alltför många sådana böcker.

Får du dåligt samvete efter att ha ätit kött? Ibland. Försöker äta mycket vegetariskt för att jag tänker att det ska väga upp.

Helg.

2012-01-29T23:26:00.006+01:00

Min helg. I soffan tillsammans med Harry. Och så var det slut, bara sådär. Att man kan längta bort så enormt mycket, från en jämförelsevis trygg värld till en annan så skräckfylld och mörk. Samtidigt, den allra ljusaste, mest spännande man kan hitta. Ibland känns liksom inte den verkliga världen speciellt mycket ljusare eller mindre skrämmande. Nästan aldrig, faktiskt. Fastän man är väl medveten om hur fel man har. Kanske passade en vinterpromenad, med Mia Skäringers prat om livet i hörlurarna, ganska bra just en dag som denna. Eller inte. Min helg. Fin, men väldigt tankspridd.

Hejdå, januari.

2012-01-27T13:34:00.003+01:00

Januari är snart slut, och jag kan inte vara gladare över det, för det har verkligen aldrig varit min månad. Och det kommer det förmodligen aldrig att bli. Men årets första månad har ändå innehållit en hel del bra musik, för min del, som gjort den senaste tiden lite, lite lättare. Så här kommer årets första spellista, och kanske den bästa på länge.

tjugohundratolv

Snart ska vi sväva in i ljusare nätter.

2012-01-26T21:18:00.002+01:00

Efter dagar av misär på den här bloggen är det kanske dags att skriva något annat. Och känna något annat. Jag passar på eftersom huvudet just idag känns lite lättare, tack vare en perfekt eftermiddag tillsammans med Elina. Te, som alltid, och många olika samtalsämnen. Sedan känner jag mig alltid lika glad efteråt. För att även om vännerna kanske är få, så är de de allra bästa.

Om du är trött på mig, så är det inget mot hur trött jag är på mig.

2012-01-25T23:21:00.003+01:00

Mörker i alla möjliga format och vinklar. Skriver om nätterna för att det verkar vara det enda som hindrar huvudet från att sjunka under vattenytan. Skriver så mycket och ändå tycks orden aldrig ta slut, fastän tankarna känns precis likadana hur man än vrider och vänder på dem. Och jag vet mycket väl hur lite de har där att göra, inuti mitt huvud, hur jag inte borde tänka precis just så. Jag har hört det så många gånger, försökt så många gånger, och sett ännu mer oförståelse som ingen rår för, egentligen. Om det vore så enkelt hade det inte varit så svårt.

Tjugofyra/Ett.

2012-01-24T14:32:00.005+01:00

Nämn något som gjorde dig glad igår: Att träffa Camilla och promenera i ett snölandskap tills det mörknade.

Vad gjorde du klockan 8 i morse? Då sov jag fortfarande.

Vad gjorde du för 15 minuter sen? Hämtade posten.

Vad var det sista du sa högt? Godnatt, igår kväll, måste det ha varit.

Det senaste någon sa till dig? Godnatt, det också tror jag.

Vad har du druckit idag? Te och kaffe.

Vad var det senaste du åt? En macka till frukost.

Vad var det senaste du köpte? Böcker.

Vad är det för väder hos dig just nu? Väldigt fint vinterväder. Soligt och kallt, precis som det ska vara såhär års.

Vilken bok läser du just nu? Sjunde Harry Potter-boken, sådär hundra år efter alla andra. Läser den långsamt för att den inte ska ta slut. Och alla som har läst de böckerna vet ju hur svårt det är att inte rusa igenom dem, men jag försöker. Ska nog läsa om dem snart igen.

Godaste glassmaken? Citron. Och B&J's Half Baked.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja. Som obotlig romantiker så jag väljer att tro på det.

Sover du tungt? Nuförtiden. Drömmer de konstigaste drömmarna och drömmer så intensivt att jag inte kan vakna på morgonen.

Drömmer du mardrömmar? Ja, ganska ofta.

Favoritklädsel? Strumpbyxor, svart långärmad tröja och min favoritkjol, en rutmönstrad sak i bästa modellen.

Favoritlåt just nu? Kite - A Little Bit More.

Vad ser du om du tittar till höger? Min lilla bokhylla med alla mina böcker.

Vad gör dig glad just nu? Snön. Solen. Fina människor.

Vad ska du göra härnäst? Äta och titta på Gossip Girl.

Höger eller vänsterhänt? Höger.

Humör just nu? Det går. Lite så är det väl. Just den här minuten känns det bra. Men det har varit bättre.

Favoritgodis? Allt med marsipan och/eller choklad.

Hur många kuddar sover du med? Två. I samma kuddfodral. Ja, jag behöver nya kuddar.

Morgon eller nattmänniska? Ha ha. Utan tvekan, nattmänniska.

Vad är viktigast för dig? Så mycket att jag inte riktigt vet vad jag ska skriva.

Är du kittlig? Bara under fötterna. Och om jag inte är beredd.

Snarkar du? Jag vet inte, tror det.

Stjärntecken? Stenbock.

Stökigt eller välstädat? Något mittemellan. Fast mer välstädat. Antar att jag behöver ordning i verkligheten för att det är så mycket oordning i mitt huvud.

Vad längtar du efter nu? Att allt ska ordna sig till det bättre, att få må bättre igen.

En dag.

2012-01-22T14:04:00.002+01:00

En dag sitter man och skriver ner alla sina tankar och tänker att man kommer klara det här, att det nog kommer att gå. Man ler och känner att annorlunda kanske är bra ändå. En annan dag sitter man och tittar in i en vägg och försöker andas normalt, och undrar om det verkligen är meningen att det ska vara såhär, att det aldrig kommer att gå för att det gör så ont.

Urbanears.

2012-01-19T12:49:00.003+01:00

Har länge velat ha ett par Urbanears, men det ju så svårt att välja färg, och hörlurar, det har jag ju. Men så tröttnade jag på brus och dåligt ljud och bestämde mig för att, nu, nu skulle jag köpa mig ett par. Och, så fick det bli. Gud, så svårt det var att välja, men jag har alltid tyckt om de senapsgula så jag slog till innan jag hann ändra mig tjugo gånger till. Och nu är de här. Jag som älskar snygga förpackningar blev helt till mig och öppnade långsamt, långsamt. Så nöjd.

Hopp.

2012-01-18T14:14:00.007+01:00

"Men två år senare stod jag där ensam. På trottoaren vid det det vita tegelstenshuset och den stora eken. Utan någon att hålla i handen. Utan leendet och de vackra ögonen. De hade försvunnit för att aldrig komma tillbaka och förvandlats till minnen. Minnen, så nära och ändå ingenting."

Jag läser det ibland för att känna hopp. När jag behöver hjälp att bygga upp något som ständigt rasar. En påminnelse. En liten en, och ändå så stor.

2009.

2012-01-17T22:38:00.003+01:00

Ibland har jag svårt att förstå att det gått så lång tid. Vissa stunder i livet glömmer man inte. Det kan ha varit en sekund, en timme eller kanske ett helt år. Man minns dem när de är som längst ifrån, känns som mest avlägsna. När man undrar om man kommer nå dit igen. Om det ens är möjligt. När man irrat bort sig så totalt att man tänker att man aldrig kommer hitta ut ur all förvirring. Man vill le igen, som man gjorde då. Gå längs en gata, utan magont. Träffa människorna man tycker om, utan att behöva sakna dem innan man ens hunnit säga hej. Så viskar någon i örat att allt man vill går i uppfyllelse, bara man verkligen vill det.

Weekend.

2012-01-16T14:27:00.002+01:00

Igår såg jag Weekend, en film jag väntat ganska länge på att få se. Och det kan om möjligt vara en av de bästa filmer jag någonsin sett. Jag satt som fastfrusen varenda sekund av filmen för att precis allt var så bra och grät som en tok när den tog slut. Och det ska sägas, att det var himla längesedan jag grät till en film. Kanske är den inte för alla, kanske tycker vissa att den är för mycket. Det tycker inte jag. Jag tycker den är helt fantastisk.

Emmylou.

2012-01-11T19:08:00.004+01:00

Läser om att vara fast, inte komma ifrån vem man är, vem man blev och det hugger till innanför bröstet för att känslan är allt annat än oigenkännlig. Och så First Aid Kit i bakgrunden, bästa duon.

H.P.

2012-01-04T20:30:00.005+01:00

Årets första inlägg. Ja, för nu är det nya året här. Jag har inlett det med att vara uppe för sent på nätterna och sova alldeles för länge. Jag har nämligen fastnat i den här, i en magisk värld. Den bästa av världar, kanske. Bra att fly till när den riktiga världen inte visar sig vara som man hade önskat. För jag undrar verkligen. Så många går runt och säger att det blir bättre, en dag, då blir det bättre, och jag blir bara mer och mer säker på att jag inte är som alla andra.

Himla bra start på det här året. Verkligen.

2011-12-31T17:09:00.004+01:00

Flera år i rad har jag skrivit långa sammanfattningar av året som gått och det är nog så få som egentligen orkar läsa det. Så jag tänkte att, även om det blir i princip lika långt, så svarar jag på en lista om året som gått istället. Lite mindre krävande för alla, sådär.

Tio händelser som varit bra det här året:

1. Rhodos.

2. Att jag bestämde mig för att flytta hem igen.

3. Att jag lyckats så bra med engelskan.

4. De dagar jag vaknat upp glad.

5. Alla sommardagar med Lina och Camilla. Speciellt alla bilresor lite varstans.

6. En ganska fin vecka någon gång i april när jag satt på min balkong varje kväll och läste och kände en känsla som jag alltid längtat efter att få känna.

7. När Camilla bodde hos mig i några dagar.

8. När jag, i våras, kom hem sent en kväll efter en lång tågresa och hittade ett paket från Lina i postfacket, fyllt med amerikanskt godis och ett långt brev. Blev så glad av det.

9. (Den årliga) Oscarsgalan-natten.

10. Hela hösten. Och julen, speciellt julafton och Jul på Liseberg/Musikhjälpen med Elina.

Fem händelser som varit sämst det här året:

1. Allt magont, alla tårar, all saknad. Ensamheten.

2. Buss- och tågresorna tillbaka.

3. Den grava prestationsångesten som funnits där några gånger under hela året.

4. När jag hade migrän i en vecka mitt i sommaren. Har nog aldrig mått så dåligt, så länge.

5. Alla hejdå-kramar. Klarar verkligen inte avsked.

Vad har du lärt dig i år?

Att ingenting blir bra om man inte tycker det är roligt. Att det finns så mycket jag måste bli bättre på men att jag inte är urusel, ändå. Jag har lärt mig mycket om jämställdhet, genus, mina egna värderingar och annat politiskt. Att jag kan irritera mig något enormt på människor som har alla möjligheter i världen att förstå men inte förstår, eller saknar empati för andra människor. Som liksom sitter fast i sina egna fördomar. Det kan göra mig så ledsen. Så på sätt och vis har jag lärt mig hur bra det känns att ha en åsikt och stå för den.

Blev året som du hade tänkt dig?

Jag trodde att året skulle bli bättre än det förra och det blev det nog. Ganska likt, men ändå bättre. För första gången på väldigt många år stod jag där på nyårsafton, 2010, ganska så orädd inför det nya året, för jag tänkte att det verkligen inte kunde bli värre.

Vilka kläder bar du mest?

Klänningar och kjolar, klänningar och kjolar. Typ bara svart, vitt och blått.

Ångrar du något?

Ja, men jag jobbar på att inte ångra mig så mycket. Försöker att inte göra samma misstag igen istället, även om det är lättare sagt än gjort. Mest ångrar jag väl att jag inte vågade mer.

Vad har du lyssnat mest på för musik?

The Antlers. Me and My Army. Serenades. Bon Iver. Edward Sharpe & The Magnetic Zeros. The Lonely Island. Veronica Maggio. Hurts. Melissa Horn. Laleh. First Aid Kit. Sigúr Ros. Patrick Wolf. Sahara Hotnights. Beirut. Lana Del Rey. James Morrison. She & Him. Deportees. Coldplay. Florence + The Machine. Fun. Anna Ternheim. Adele. En massa femtio- och sextiotalsklassiker, 90-tals-nostalgi och så en massa Glee.

Vad har du tittat på? (film, tv, serier...)

Film blir så himla svårt för jag har sett en hel del, så det här får bara bli de serier jag sett/följer. Och ja, jag vet. Det är alldeles för många.

Glee. Downton Abbey. Gossip Girl. True Blood. The Office. WEST WING. The Big Bang Theory. How I Met Your Mother. Sherlock. Brothers and Sisters. The Kennedys. Rookie Blue. The Killing. Modern Family. Band of Brothers. Desperate Housewives. The Hour. Landet Brunsås. Grey's. Happy Endings. New Girl. Boardwalk Empire. Pan Am. Up All Night. How To Make It In America. Homeland. En del briljant, en del mindre bra. Och säkert mer som jag inte kommer på just nu.

Vad är det vackraste du fått i år?

Alla fina komplimanger, leenden och skratt. Att folk har lyssnat och brytt sig. Sånt där som jag aldrig sett som självklart.

Vad är det bästa du har läst?

Alltså, vad svårt. Men jag får nog ändå säga Extremely Loud and Incredibly Close av Jonathan Safran Foer, för att jag skrattade och grät till den omvartannat och för att den var så annorlunda. Jonas Karlsson tre novellsamlingar var också väldigt bra. Och några klassiker som var fantastiska, Lord of the Flies, The Remains of The Day och The Great Gatsby.

Gjorde du något i år som du inte gjort förut?

Jag bodde i en annan stad, klarade mig själv (även om jag ju gjorde det redan förra året, men det var ganska stort, så det får vara med ändå). Åkte till Rhodos.

Vad spenderade du mest pengar på?

Mat, tågbiljetter och böcker tror jag. De två första väldigt tråkiga och det tredje fullkomligt nödvändigt (för det är ju inte mat, till exempel, nej). Jag tvekar liksom sällan när det kommer till att köpa böcker.

Vad var din största framgång 2011?

Oj. Jag känner att de flesta skulle svara så stora saker på den här frågan, och så värst stora saker har jag inte uppnått. Men jag tror, innerst inne, att det som också känns som ett misslyckande, var en sorts framgång. Och lite mer konkreta saker så, att jag memorerade ett långt tal på engelska. Att jag lärde mig prata brittisk engelska. Att jag läste mer än 40 böcker. Och att jag orkade, inte bröt ihop totalt vissa stunder, fastän det var nära.

Vad önskar du att du hade gjort mer?

Som sagt. Att jag hade vågat mer, inte tänkt så mycket på vad andra ska tycka och tänka. Det önskar jag alltid. Så önskar jag att jag hade rest mer, upplevt mer. Och skrivit mer än vad jag gjort. Det ska jag försöka göra oftare nästa år.

Vad gjorde du på din födelsedag 2011?

Öppnade paket, åt tårta och tittade på julfilmer. Precis så som jag vill ha det.

Hejdå, 2011. Hej, 2012. Tvåtusentolv. Mycket rädsla, en del förväntingar, men det ska nog bli bra till slut ändå. Det måste man ju tro. Och visst ja, Gott Nytt År!

"I'm following you into death, what more do you want from me?" "That's not in the script".

2011-12-30T14:51:00.008+01:00

Jag hade väntat på den här filmen väldigt länge. Jag gick och trodde att den aldrig skulle komma, byggde upp förväntningar och såg trailern emellanåt för att den liksom var så bra, bara den. Så äntligen, såg jag den igår, hela filmen. Och gud så vacker den var. Liksom hjärtskärande, långsamt vacker.

Tjugonde.

2011-12-28T22:46:00.005+01:00

Förra veckan sedan gick jag på julmarknad och promenerade i en annan stad. Åkte bil genom skog och öppna vinterlandskap, tittade på märkliga hus och försökte hitta hem igen. Det låg snö på marken då, det gör det inte nu. Det har det inte gjort på en vecka. Men man får väl tacka den för att den i alla fall kom under några dagar då jag verkligen behövde den.

God Jul i efterskott.

2011-12-27T13:02:00.000+01:00

Julen är förbi. Ännu en gång. Sentimental. Deppig. Ja, jag kan nog aldrig vara något annat när väl mellandagarna tränger sig på. Räknar dagarna till nästa jul, nästa första december, nästa höst. Speciellt detta året. Av många anledningar. Ville så mycket med nästa år, hoppades. Vill, funderar, oroas. Livrädd. Vet en del, men så mycket ovisst. Och det är lite sånt jag går och tänker på när jag inte längre har något att se fram emot. Som att allt är slut. Aldrig mer någon glädje. Likt en äkta drama queen.

20.

2011-12-22T17:19:00.003+01:00

Så var man inte tonåring längre. Istället, tjugo. Jämnt och fint. Tvåa, nolla. Det låter bra, och det känns ganska bra, just nu åtminstone. Men jag vet inte, ska det verkligen kännas annorlunda? Det här med ålder är ju verkligen bara en siffra i min värld. Ibland känner jag mig som tio eller femton, ibland som trettio eller sextiofem. Men ja, nu är jag i alla fall tjugo, på pappret.

Och till de fina människorna som kom och firade mig igår kväll, tack igen.

Götet.

2011-12-19T18:46:00.004+01:00

Igår åkte jag och Elina till Göteborg. Vi stod jag utanför Musikhjälpen-buren en stund och önskade en låt, bara någon timme innan de skulle släppas ut, innan vi tog oss vidare med spårvagnen till Liseberg. Där gick vi omkring bland bodarna och åh-ade och hade oss hela tiden. Så himla bra dag bland en massa upplysta träd, marsipan, glögg och varma eldar. Och så äntligen fick jag stå vid den där buren jag följt hela veckan. Blev så glad av alltihop.

Jul, jul, strålande jul.

2011-12-17T18:22:00.003+01:00

Om en vecka är vi där. Vid dagen vi ser fram emot hela året. Och jag känner på mig att den här veckan kommer bli riktigt, riktigt bra. Så, för att få in den absolut bästa julkänslan sammanställde jag äntligen en helt egen spellista med julmusik, efter att ha gått och lyssnat på andras i flera veckor. Himla konstigt att jag inte gjort det tidigare egentligen. Den innehåller allt man hört förut och de allra bästa i en massa olika versioner. Här.

J. F.

2011-12-16T15:40:00.003+01:00

Jag har en liten förkärlek till novellsamlingar. Jag bara älskar att få små inblickar i påhittade människors liv som egentligen är allt som behövs för att förstå en hel värld. En parentes på tre sidor eller en halv roman, spelar ingen roll. Och framförallt, så är det ju som att få flera böcker i ett. Så då är det väl ganska fint att James Franco, typ världens mest fantastiska man, skrivit en egen novellsamling. Den läser jag nu, och tycker mycket om.

Fun.

2011-12-11T23:43:00.001+01:00

Jag spår att det här blir en hit en dag. Att de här tre unga männen kommer bli stora. Typ 2013 eller så. Fram tills dess lyssnar jag. Hela tiden.

Snö.

2011-12-07T13:26:00.003+01:00

Så. Nu kommer jag ihåg hur det känns att gå på snö. Halkar fram på gatorna och misstänker att det ser lite ut som om jag går i högklackat på kullersten. Men det gör inte så mycket.

Pepparkakor.

2011-12-05T14:27:00.004+01:00

Bakade pepparkakor i helgen. Kavlade och kavlade, fyllde plåt efter plåt, med julmusik i bakgrunden, för jag var ju bara tvungen att få lite julkänsla. Och bättre kunde det ju knappast bli när jag vaknade i morse och fick se att det snöat, om än bara litegrann. Så, fem dagar in i december börjar julkänslan infinna sig och jag hoppas verkligen att den stannar. Idag ska jag läsa hela dagen, och äta några pepparkakor förstås.

O Helga Natt.

2011-12-02T15:13:00.003+01:00

December och ändå inte, eller vad ska man säga. Ingen snö, julkänsla som dyker upp då och då en kort stund och sommarvärme (typ). Försöker och försöker, med julmusik, julkalender och julmust, men det känns mer som andra november än andra december. Ironiskt nog hade jag troligtvis mer julkänsla då. Men. Idag ska jag göra pepparkaksdeg och det hoppas jag gör precis allt för min julkänsla. Nej, förresten, jag begär det.

Hemma.

2011-11-29T21:17:00.003+01:00

Läser en bok där jag känner igen varje plats. Jag behöver inte försöka föreställa mig hur saker och ting ser ut, för jag vet. Jag har gått på gatorna som nämns, suttit på fiken, stått på perrongen, handlat i butikerna. Jag känner till varje liten del, känner igen alla ord, som om jag egentligen bara läser mina egna tankar. Eller kanske det jag vill tänka på. Varje gång jag hör, ja, hör, namnen på platserna jag känner till så väl blir jag varm i hela kroppen, som om jag visste att det är här jag ska vara. Av den enkla anledningen att jag förmodligen aldrig kommer höra hemma eller passa in någon annanstans.

Fast, vem vet.

Fall fritt.

2011-11-19T16:09:00.002+01:00

Jag har nog glömt hur snö ser ut, hur det känns när den första snön faller. Hur det knarrar under skorna när man går. Jag har nog glömt allt det där som har med vintern att göra. För snön kommer ju aldrig. Det är varken höst eller vinter, bara plusgrader och kala grenar. Och jag blir lite sur och lite arg över det, precis som över allt annat just nu. Och huvudet bara värker av all irritation. Jösses, hur ska jag ta mig ur det här. Snö, jag behöver snö.

-

2011-11-14T15:46:00.002+01:00

Börjar tappa det. Värre och värre blir det. Det gnager, vad ska jag ta mig till, jag vet inte. Skriver inte längre, stänger in mig inuti, pratar och skrattar som om ingenting. Det kanske försvinner då, flyger iväg. Av sig självt. Nej. Hur ska jag klara mig, hur ska det gå. Det kommer aldrig gå. Tänker det är dags att rycka upp sig, sluta klaga, tänka positivt och allt det där som så många säger att man borde göra. Tänk i perspektiv, du har det bra, otacksamma jävel. Jo, men om vi bytte, så skulle du få veta. Hur lätt det (inte) är. Varsågod, jag gör snart vad som helst.

Kyla.

2011-11-12T13:19:00.001+01:00

Jag tog på mig vinterjacka, vantar, halsduk och kängor när jag gick tidigt igår morse och frös ändå. Tänkte att jag borde ha dragit på mig ett par strumpbyxor till när jag ändå var igång, men jag orkade bara inte. Så. Himla. Trött. Fick blinka flera gånger för att hålla mig vaken under ett svårt test, och för att inte glömma att kliva av bussen i tid. Men, nu är det kallt, äntligen.

Åtta/Elva.

2011-11-08T14:35:00.001+01:00

Världens lugnaste helg har det varit, verkligen hur lugn och bra som helst. Har livnärt mig på chai-te och clementiner, legat i soffan och läst böcker och lyssnat på She & Him's julskiva. Så himla bra är den, vill ha jul så mycket att jag får ont i magen. Igår var jag på kyrkogården och tände ljus hos farmor. Kolsvart och dimmigt, bara lyktorna lös. Alltid lika fridfullt och vackert. Märkligt det där, att jag kan tycka om det, jag som är så full av dödsångest annars.

För alltid.

2011-11-05T14:47:00.004+01:00

Jag köper aldrig skivor längre, för det finns ju så många andra sätt att lyssna på musik. Men i måndags låg det ändå en där i brevlådan. Anna Ternheims. Hennes skivor kommer jag alltid vilja ha på riktigt, för att de betyder så mycket. Jag har lyssnat hela veckan, legat och tittat upp i taket och tänkt tillbaka på förra gången jag hörde nya låtar av henne. Det verkar så längesedan, som i ett annat liv, och ändå låter det precis likadant. Som Anna Ternheim. Hon som får mig att le och gråta på samma gång.

I somras.

2011-11-01T18:45:00.000+01:00

Just nu känns det mesta lite dystert, även om det är höst. Jag gillar ju hösten, men det är redan första november och jag känner att jag inte riktigt hänger med. Så istället tittar jag på bilder från den bästa dagen på hela sommaren, när jag och Camilla tog med Lina till Borås djurpark. Hon fick det nämligen av oss i födelsedagspresent. Det var otroligt varmt och vi tog säkert tusen kort den dagen, bland får, björnar, lejon och en massa barnfamiljer. Idag saknar jag det lite, men om några veckor kommer Lina hem och då är vi samlade igen alla tre. Jag får helt enkelt tänka på det, utan att längta för mycket.

En dag.

2011-10-31T14:06:00.003+01:00

En dag vaknar man upp och är stolt över sig själv för att man lyckas genomföra saker man varit rädd för. Nästa dag vaknar man upp och känner sig totalt värdelös för att man inte klarar av de mest grundläggande delarna av livet.

Från mig, till er.

2011-10-25T14:44:00.004+02:00

Det här har varit en underlig dag. Och jag vet inte riktigt varför. Men det är väl också därför den är just underlig. Jag känner mig lite fattig på ord idag dessutom, samtidigt som jag gärna vill skriva. Kommer inte riktigt till skott med någonting, men jag bara måste säga en sak. Att om ni inte har lyssnat på Deportees nya album ännu, så gör det. Snälla, gör det. Jag har lyssnat säkert femton gånger om sedan det kom och det är fortfarande lika fantastiskt. Om ni gör det så lovar jag att det blir det bästa ni gjort idag. Lovar.

Tjugotvå/Tio.

2011-10-22T15:32:00.004+02:00

Så var vi där igen. Ångest, ångest och ångest. Ja, tre gånger så mycket ångest den här gången. Självdisciplinen är så gott som obefintlig, frustrationen det motsatta. Igår tog jag en liten paus från alltihop, träffade Camilla och gick på bio. Crazy, Stupid, Love, som var så bra. Men nu är det dags att fortsätta slå in saker i huvudet, tappa tråden och börja analysera för långt, in på andra ämnen, kanske kasta iväg en kudde och gråta en skvätt.

Det sitter kvar.

2011-10-16T22:12:00.003+02:00

En fredag med två väldigt bra vänner, en massa godis, en annorlunda film och så mycket att skratta åt. För mycket, nästan. Samtidigt försökte jag andas normalt igen och släppa allt, men det är svårt. För svårt, egentligen. Så nu går jag omkring och stannar upp titt som tätt på ren rutin, och får påminna mig själv om att det inte längre behövs. Och därute verkar hösten försvinna lika fort som alltid. För fort, faktiskt. Men äsch, det är ju nu man ska vara glad. Så det tänker jag vara.

Bäst.

2011-10-13T20:22:00.004+02:00

För att det här helt enkelt varit en omtumlande dag. För att det till slut börjar ljusna. För att jag ler igen. För att det här är så mycket mer för mig än bara bra musik. Så mycket mer. För att jag sitter här och får tårar i ögonen när jag lyssnar. Helt enkelt lite extra skör idag. Lite för många känslor på en och samma gång.

Tisdag, Onsdag, Torsdag, ... .

2011-10-11T18:57:00.004+02:00

Dricker ungefär fem koppar med te om dagen och oroar mig. Oroar mig som bara den och tänker att det måste bli fredag snart. Jag har ju gått och väntat på den här fredagen i flera veckor. Fredagen då det kommer vara avklarat. Tills dess tittar jag på Vita huset och tar djupa andetag för att lugna ner mig och övar lite till.

Om man mot förmodan skulle vilja följa mig på Instagram så heter jag akire, där också.

Och här, på Pinterest, där jag sparar allt jag tycker lite extra mycket om.

Stanna gärna två veckor till.

2011-10-04T23:42:00.002+02:00

Hösten är här och jag kan inte vara glad över det. För mina tankar befinner sig någon annanstans, långt, långt borta. Det gör mig ledsen och arg och irriterad och trött. Varje steg är ett steg närmare. Varje sekund är en sekund närmare. Det här med positivt tänkande och att man kan lura hjärnan har jag aldrig förstått mig på, och då ska man veta att jag verkligen försöker. Associationer och första intryck stannar väl kvar, tyvärr, det har en kär vän talat om för mig. Och det gäller nog inte bara människor är jag rädd. Men ja ja, jag ska sluta skriva osammanhängande meningar som bara jag kan förstå och gå och lägga mig istället.

Om. OM.

2011-10-01T14:59:00.003+02:00

Om man ändå kunde få bli precis det man vill bli. Göra det man verkligen vill göra. Om man ändå kunde få slippa att hela tiden dras tillbaka av den man verkar vara. Eller är, just nu, kanske för alltid. Om man ändå kunde vara den man vill vara. Den man egentligen är, långt där inne och när man inte tänker. Ja, om man ändå kunde sluta tänka efter. Om ändå allt var enklare, mindre kravfyllt, förväntansfullt och obehagligt. Om det ändå fanns något som passar en perfekt, precis precis perfekt. Och om man ändå kunde hitta det. Snart.

Trettioåtta.

2011-09-25T15:55:00.001+02:00

Pessimisten i mig kom fram precis samtidigt som helgen kom. Så jag skulle ljuga om jag sa att det har varit en perfekt helg, men direkt dålig har den inte heller varit. Höstmys med bästa Camilla, frustration, många avsnitt av Modern family, en novellsamling av Jonas Karlsson, lite nostalgi och några koppar te. Tillsammans med ett perfekt höstväder. Ett ganska bra sätt att förbereda sig inför en vecka som kanske inte kommer att bli den bästa.

Nja.

2011-09-23T13:08:00.002+02:00

Jag saknar att skriva. Saknar att vara kreativ. Vill inte sitta och titta förundrat på grekiska bokstäver eller ord på latin som jag för en sekund tror att jag har förstått, för att sedan inse att det där aldrig kommer hålla sig kvar inne i huvudet länge nog. För några dagar sedan läste jag ut den här boken och grät de sista femtio sidorna. Jag bara älskar böcker som får en att gråta. Och idag saknar jag en massa saker jag kanske inte borde sakna men tänker att jag ska le ändå, för att det ändå är fredag.

Torsdag.

2011-09-22T20:50:00.004+02:00

Kände för att fylla i en lista. Kände mig lite tråkig. Lite självupptagen kanske. Lite för negativ. Sen tänkte jag att, nej. Så jag fyllde i en lista.

Dagens humör: Glad till en början. Sen verkade det bara gå utför. Väldigt mycket utför.

Dagens mående: Trött och huvudvärk. Lite som varje dag på ett ungefär.

Dagens borde: Massor. Men det tar vi imorgon.

Dagens frisyr: Platt fall. Ehe.

Dagens smink: Det vanliga.

Dagens klädsel: Kjol, vitt linne, marinblå kofta och vad som en gång var vita Converse.

Dagens planer: Läsa i boken jag lånade på biblioteket förut, titta på The Killing och sova.

Dagens materiella vill-ha: En väldigt fin väska som jag nog ska köpa i helgen. Den är så fin. Och så tusen klänningar, förstås. Alltid.

Dagens fundering: Hur jag ska hinna med allt.

Dagens beroende: Kaffe. Ja, jag är där nu jag också.

Dagens tråkigaste: Att sitta still i fyra timmar i sträck.

Dagens längtan: Att allt jag oroar mig för snart ska vara över. Och gå bra, helst.

Dagens superlängtan: En resa till New York.

Dagens låt: Den här.

blΛ'ha:

2011-09-21T18:11:00.003+02:00

Några meningar som kanske gör någon lite gladare en sådan där dag som inte riktigt blev som man tänkt sig. Eller när livet känns alltför främmande eller ovisst eller meningslöst. Just den här dagen har för min del varit ganska platt och händelselös. Jag har läst, rabblat, övat, pratat med mig själv och gjort munrörelser - ändå fastnar det aldrig, det som måste fastna. Frustrerande, minst sagt.

Anna T.

2011-09-16T15:12:00.006+02:00

Dagen kan nog inte bli bättre tänkte jag, men så fick jag veta att Anna Ternheim släpper nytt album i slutet av oktober. Världens bästa Anna Ternheim som varit som bortblåst alldeles för länge. Sist hon kom med något nytt, då gick jag i tvåan på gymnasiet och åkte ner till Göteborg en dag i december för att se henne spela på Röda Sten. Det var helt fantastiskt, då. Och nu, nu har jag redan förhandsbokat det allra nyaste, för jag bara vet att hon kommer vara lika bra som hon alltid varit.

Sexton/Nio.

2011-09-16T11:51:00.002+02:00

Igår var en lång men bra dag. Det ena kanske bidrar till det andra, vem vet. I morse vaknade jag utvilad för första gången på väldigt länge, och nu kan jag nog inte vara på bättre humör. Så nu ska jag försöka hålla det här strålande humöret uppe på något sätt. Vilket är lättare sagt än gjort.

Mån-dag-ar.

2011-09-12T22:26:00.002+02:00

Djupt. Jag kanske borde skriva något djupt. Eller inte. Måndagar har blivit min nya favoritvardag och det gör mig förvirrad. Glad, förstås, men väldigt förvirrad. Jag har börjat lära mig att leva efter en-dag-i-taget-tänkandet som jag aldrig riktigt lyckats med förut. Det hade inte kunnat komma mer lägligt. Går och tänker på löv och kyla ganska ofta, tittar ut genom ett fönster och hoppas på regn eller solsken, stryker under meningar och läser om hur man ska placera tungan i munnen när man pratar. Ja, ibland är allt ligga-under-en-filt-och-ligga-kvar-där-föralltid. Ibland är det nynna-på-en-James-Morrison-låt-på-vägen-hem. Lite cheesy, men precis som det ska vara.

Paradise.

2011-09-12T17:17:00.004+02:00

Det går inte att förklara hur mycket jag längtar.

Kapitulera omedelbart eller dö.

2011-09-11T13:23:00.002+02:00

Väldigt mycket tonår och längtan efter att få åka långt, långt bort. Eller ja, snarare fly. Det finns så mycket igenkänning i den här boken, som att inte passa in och inte bry sig fastän det är precis vad man gör eller tänka att allt kommer att bli så fantastiskt när man blir äldre, bara man få komma härifrån.

Papperark.

2011-09-10T17:56:00.004+02:00

Två galgar, två spikar, två pappersark. För ett tag sedan satte jag upp mina Sandra Juto-prints på väggen efter att de legat nerpackade i en byrålåda lite för länge. Så nu hänger de bredvid min bokhylla och skymmer gamla hål i väggen. Trevligt.

Nio/Nio.

2011-09-09T13:29:00.003+02:00

Det är perfekt höstväder ute, kaffet är uppdrucket, sidor ska läsas och nya strumpbyxor införskaffas. Även om allt känns både fantastiskt och mindre perfekt så är det är fredag och det är det bästa av allt.

September, hej.

2011-09-01T22:04:00.004+02:00

Köper dyra böcker och får lust att köpa en massa andra, mycket billigare och roligare, så att min bokhylla kan få växa lite. Men jag inser ju vilken dum idé det skulle vara rent ekonomiskt, och för att jag förmodligen inte skulle hinna läsa dem förrän i december någon gång. Tidigast. Så jag får lyssna på musik istället och försöka jobba på min optimism ytterligare, tänker jag. Det här ska ju bli en bra höst.

sommar, sommar. höst, höst.

Trettio/Åtta.

2011-08-30T20:22:00.002+02:00

Nya steg, nya mönster. Som det ser ut i alla fall. Säger hej till den dunkande eftermiddagshuvudvärken som smugit sig tillbaka och den trötta ögonlocken som kommer få mig att sova gott i natt. Välbehövligt, för gud så dåligt jag sovit de senaste veckorna. Pannkakor med körsbärssylt, Wordfeud och någon ny slags besatthet. Det är ju lite så jag fungerar. Men det är ju trevligast så, med en blandning av det gamla och det nya.

Jane E.

2011-08-28T18:44:00.006+02:00

Jag såg den senaste Jane Eyre-filmen igår. Den kommer inte till Sverige förrän om någon månad men jag var bara tvungen att se den så fort det var möjligt efter att ha sett det här klippet någon gång i våras. Jag låg blickstilla i två timmar, under hela filmen, för den var så bra att det var omöjligt att sluta titta. Det är svårt att hitta ord för att beskriva hur fantastisk den här filmen är utan att använda tjugofem adjektiv på raken. Så, fantastisk får väl räcka. Och, att jag avundas den som inte har sett den ännu.

Om jag blir bättre med tiden.

2011-08-25T21:01:00.005+02:00

Jag har mest läst böcker och druckit kaffe eller te, verkar det som. Det ser inte bara så ut, det är på sätt och vis så. Jag tycker ju om det på det viset. Fast jag har gjort annat däremellan också. Jag har träffat Elina som är på väg härifrån, varit inne i ett hus jag inte varit i sedan barndomen, promenerat, inte kunnat sluta lyssna på låtar som den här och den här ännu en gång, och gått på bio. Kanske måste jag rabbla upp alltihop för att verkligen se att det inte bara är kaffekoppar och en hög med böcker som utgör mitt liv. Eller så vill jag bara tro att det är så det är. Oavsett vilket så är det dags för mig att sluta tänka.

Igen.

I ett annat liv.

2011-08-19T20:05:00.004+02:00

Det här med vilka bloggar man läser går i omgångar. I början läste jag hur många som helst, numera läser jag bra mycket färre. Mest de jag läste då som fortfarande är kvar, och så några nya som jag hittat av en slump. De jag läser nu handlar oftast mer om livet i sig än om bara mode, vilket det brukade göra förr. Intressen skiftar väl, antar jag. Om några veckor har några fallit bort, några nya tillkommit medan andra fortfarande hållit sig kvar efter hur lång tid som helst. Men just nu är de här de bästa.

Jag läser om Emma som bor i en lägenhet i New York i fem veckor den här sommaren. Vi verkar ha samma kärlek till staden, fastän hon varit där flera gånger och jag aldrig ens tagit mig över atlanten en enda gång i mitt liv. Sandra bor också i New York, fast på riktigt. Jobbar med reklam och verkar ha det så fantastiskt. Hennes kollega och sambo Nina som skriver så himla bra och smart. Och Clara, underbara Clara, som det är svårt att inte älska för att hon skriver precis det alla borde läsa och ta in. Även om nästan ingen vill göra det. Jag läser om Sofis liv i New York. Helt enkelt för att det är New York. Om Ebbas liv för att det inte är det minsta tillgjort eller förfinat. Och om Eleonore, vars blogg jag läst i nästan fem år. Då minns jag hur det var i början, när bloggarna kom och allt med dem var så fascinerande. Det känns tryggt på något sätt att alltid komma tillbaka dit. Sandra bor i Berlin och lyckas på något vänster alltid fota på ett alldeles unikt sätt. Benita renoverar sitt radhus som hon precis köpt och det är så himla spännande att få följa med i processen. Och så Alex, som aldrig skrivit något mediokert, någonsin (han verkar också vara den enda bloggande mannen jag följer).

Så. Klicka och läs, tycker jag.

Några dagar senare, igen.

2011-08-14T18:06:00.003+02:00

Ännu fler bilder från förra veckan. Det känns som om det vore flera månader sedan jag var där. Gick omkring innanför flera hundra år gamla murar och tusentals souvenirshopar. Fint var det, i alla fall de stunder när man inte behövde fly undan påflugna butiksägare eller väja för en moped var femte minut. Även om det hade sin charm ibland det också.

Hello, goodbye.

2011-08-13T17:38:00.003+02:00

Igår och idag. Först en softbollmatch och ett hejdå till Lina som ska åka tillbaka till USA. Sedan hemgjord hamburgare, och om en stund öppnas en flaska Snapple-lemonad. Omedveten amerikanisering en lördag.

Några dagar senare.

2011-08-12T23:46:00.003+02:00

Jag är hemma nu. Egentligen redan för några dagar sedan, men min första prioritet där och då var inte att skriva eller redigera bilder. Hemma är allt som förut, både på insidan och utsidan. Men det går nog över förr eller senare, det får vi hoppas. Ändå längtar jag tillbaka lite ibland, när jag tänker på havet, den klarblå himlen, att bara vara.

Så vi möts igen.

2011-07-30T23:01:00.002+02:00

Jag åker iväg några dagar och tar mina röda skor, alla mina klänningar och min kära kamera med mig. Jag ska fota det mesta som kommer i min väg och läsa så mycket jag hinner med, bränna mig om kinderna och smälta bort i värmen jag egentligen inte klarar av. Och koppla bort. Allt det jag tänkt för mycket på de senaste veckorna ska jag lämna kvar här och nu och inte återkomma till förrän om en vecka, tidigast.

Gränna.

2011-07-28T13:44:00.005+02:00

Vi åkte till Gränna häromdagen, jag och två vänner. Camilla hade fyllt år några dagar tidigare, så i present tog jag och Lina med henne dit. För polkagrisar är ju alltid trevligt, tänkte vi.

Väldigt, väldigt litet och trångt och massor av människor, men ändå himla charmigt.

Vi köpte många polkagrisstänger, såklart. Några som verkade lite udda och några mest för att de hade passande namn som man kanske kunde ge till en mindre glad granne.

Vi gick runt bland gatorna och tittade.

Och ner till hamnen. Där satt vi en stund och vilade fötterna och såg när folk tog färjan över till Visingsö. Nästa gång, bestämde vi.

Sedan spelade vi äventyrs-minigolf i värmen, och jag var taggad till tusen på att vinna, men förlorade istället och fick bjuda de andra på glass. Efter det tog vi bilen hem igen och spelade spel hela kvällen. En väldigt fin dag.

Paj.

2011-07-28T00:19:00.003+02:00

I måndags bakade jag en körsbärspaj. Det tog mycket längre tid än vad jag hade tänkt mig att få ihop den, men det var värt det, för god blev den. Väldigt god. Nästa gång får det bli en äppelpaj. Eller kanske rabarber. Eller båda.

Näe.

2011-07-23T21:25:00.002+02:00

Den här veckan har varit ganska usel på många sätt och vis. Jag har varit sjuk i princip hela veckan och inte kunnat ta mig ur sängen för att hela huvudet snurrat, levt på kaffe och värktabletter. Fast det är ju ingenting i jämförelse med alla de människor som på något sätt drabbats av det som hänt i grannlandet. Har fortfarande svårt att ta in vad som hänt. Att så många blivit brutalt avrättade. Vilken usel helg, och vilken urusel vecka.

En dag.

2011-07-18T15:56:00.002+02:00

Ibland vaknar man upp klockan åtta, pigg och glad och tänker att man har en hel dag framför sig med potentialen att bli något bra. Andra dagar vaknar man upp klockan åtta och måste vända tillbaka till sängen efter tre steg för att huvudet dunkar så mycket att man inte kan stå upp.

Solnedgång.

2011-07-17T00:07:00.003+02:00

Jag tog den här bilden för några timmar sedan, precis innan solen hunnit gå ner bakom kullen. Det är här jag brukar sitta, ganska ofta. Man skulle väl kunna säga att det känns lite i hjärtat varje gång det ser ut så här. Ja, det skulle man.

Jag är nog inte den du drömmer om, men jag är den du ser.

2011-07-15T11:44:00.004+02:00

Det här med ångest blir ofta svårt, lite för intensivt och för mycket. Tråkigt att prata om fastän man så gärna vill och behöver. Men mest sorgligt och patetiskt, lite så känns det. Som att tro att man är något man inte är, eller inse något man inte kan göra något åt. En massa velande tankar hit och dit, fram och tillbaka. Kanske värst blir det när man saknar sånt man egentligen inte vill tillbaka till, eller får separationsångest över något påhittat som tagit slut. Det här med ångest är sällan enkelt, och det blir nog inte heller enklare genom att skriva om det. Nej. Men man måste försöka ibland, när ingenting annat fungerar.

Körsbär.

2011-07-11T12:08:00.002+02:00

Jag plockade och plockade, fyllde en hel skål, och ändå fanns det minst lika många kvar. Hur härligt som helst. Godaste körsbären från bästa trädgården.

En vecka, sju dagar.

2011-07-07T11:40:00.003+02:00

Några ögonblick från veckan som varit. Vin i regnet, citronglass och boken (nästan) alla läser i sommar. Hittills har den här sommaren inte varit en besvikelse, inte alls.

Den andra sidan.

2011-07-02T16:59:00.003+02:00

När det blir för blött för att kunna sitta i en park och äta glass och när himlen täcks av för många gråa moln för att det ska gå att få någon som helst färg på benen, då får man hitta på något annat istället. Som att lyssna på årets sommarpratare i efterhand eller på Patrick Wolfs nyaste och tänka lite på de vackra sommardagar som varit.

Favoritplats.

2011-06-25T12:52:00.002+02:00

Sittandes på ett trädäck, mellan två staketstolpar. Alldeles bredvid rabatten som sett likadan ut i alla år. Utsikten över ängen med de tusentals hundkexen och björkarna som skymmer solens sista timme. Ljudet av promenerande par och cyklande barn på grusvägen intill. Sittandes med en bok i handen. Bättre eller sämre, det spelar ingen roll. Vänder blad och låter allt försvinna. Tills knotten börjar komma och bokstäverna inte längre går att se.

Midsommar.

2011-06-24T15:09:00.002+02:00

Blommig klänning, röda naglar och regn som kommer titt som tätt. Allt är ju sannerligen som det brukar vara. Så, glad midsommar!

Jag tog första bästa vägen ut.

2011-06-14T16:21:00.003+02:00

Vaknar upp med en ny känsla varje dag. Vill jag ha den kvar försvinner den ofta iväg, och om jag vill att den ska lämna stannar den nästan jämt kvar. I helgen såg jag studenterna springa ut och överöstes med bekanta känslor från året tidigare och tänkte på hur fin all den där glädjen egentligen är. Men jag är glad att det är över för den här gången. Ibland blir det liksom lite för mycket nostalgi än vad som behövs eller klaras av. Nu försöker vi se framåt istället, till sommaren som ska bli bättre än den förra.

Försommar och lycka på flaken.

2011-06-11T00:14:00.002+02:00

Blir lite tufft en dag som denna. Fantastiskt är det ju, när alla minnen kommer tillbaka, men någonstans finns en klump i magen. Vissa saker gör man bara en gång i livet, och fastän det är själva meningen med dem blir det svårt att ta in. Aldrig igen. Att man har passerat det, gått vidare mot något annat. Egentligen inte alls avundsjuk, ändå är det precis det man är. Som vanligt känner man allt på samma gång, även om det ju är helt absurt och märkligt. Det här är ingen bra dag för någon vars dödsångest bara smyger sig på allt oftare.

Vill bara säga en sak.

2011-06-06T19:24:00.007+02:00

Lyssna.

Om bara ett litet tag, så.

2011-06-04T22:19:00.006+02:00

Har ont i hela kroppen efter att de senaste dagarna ha burit tunga lådor och slängt saker jag inte längre behöver. Är så trött att jag skulle kunna ligga på mitt golv och titta upp i taket i flera timmar utan att bli rastlös. Ja, det är inte helt omöjligt. Kanske skulle jag tänka på den helt blanka framtiden, på hur jag egentligen borde vara och på alla runtomkring som är så fina. Eller försöka få mig själv att förstå att det är ett år sedan jag tog studenten. För det går bara inte. På många sätt är jag tillbaka där jag startade och det gör kanske för ont att se att så lite förändrats, fastän tiden gått. Eller att allt fortfarande är annorlunda. Hursomhelst, det här är min senaste spellista.

I en vacker men sorgsen stund.

2011-05-28T13:20:00.003+02:00

Här satt jag förra lördagen, och gick igenom dagen på ungefär likadant som för ett och ett halvt år sedan på samma plats. Egentligen har jag mycket jag vill skriva om, men jag tror att min inspiration försvunnit iväg tillsammans med stormen utanför fönstret. Eller ligger gömd bland de olästa böckerna i min bokhylla. Någon gång om ungefär två veckor kanske inläggen här blir lite fler, när saker och ting nått sitt slut.

Sentimental.

2011-05-19T20:16:00.004+02:00

Blir förvånad. Plötsligt tar det i och vemodet kryper fram. Har varit med om det så många gånger, ändå kommer det som en överraskning varje gång. Har lärt sig signalerna och försöker vara förberedd, men det är svårt att se in i den verkliga framtiden. Känslorna lever sitt eget liv, kommer och går som de vill. Man lurar sig själv, snubblar på tankar och vet till slut inte vad man känt. Sentimentalitet och förvirring, försöker hålla fötterna på jorden och hoppas på att det vänder när allt är över.

Söndag.

2011-05-15T19:52:00.004+02:00

För en vecka sedan idag satt jag så nära naturen man kan komma och solade mina ben som aldrig vill bli bruna. Idag regnar det och de senaste timmarna har jag suttit inne på ett fik och pratat om sommaren. Irriterande att vara så nära men ändå så långt ifrån. Upprepar för mig själv, "bara tre veckor till, bara tre veckor till".

Fjorton/Fem.

2011-05-14T19:07:00.003+02:00

Man glömmer lätt bort hur vackra vissa platser man passerar kan vara. Speciellt när allt varit grått eller brunt så länge. När jag var ute och gick för en stund sedan kändes det som sommar. Inte vår, sommar. Och gud, vad jag längtar till juni och nästa steg.

En lördag på en brygga.

2011-05-09T23:50:00.003+02:00

I lördags umgicks jag med en av de bästa nästan hela dagen. Promenerade runt i stan och fikade på stans finaste uteservering, åt pizza och solade på en altan. Men allt det glömde jag att fota, precis som vanligt, fastän kameran låg där i väskan. Lite senare, när vi satt nere vid sjön, på en brygga i solen, var det mycket lättare att komma ihåg vad jag bar runt på. Så vackert som det var. Vi satt där länge, kände på det kalla vattnet och längtade efter sommar på riktigt.

Finns det en så finns det flera.

2011-05-02T23:35:00.006+02:00

I en ensam tågkupé, med fötterna på sätet mittemot. Ibland springer de små i kupén bredvid förbi, tittar intensivt i några sekunder innan de får ett leende tillbaka och försvinner iväg. Passerar platser jag aldrig varit på och förmodligen aldrig kommer att besöka. Kanske är det därför de blir så speciella. En sjö, öppna landskap, lövträd som efter någon timme blir barrträd. Husfasader, fabriker och stationer som ser snarlika ut. I hörlurarna hörs Veronica Maggios allra senaste. Jag blundar och ser ett annat liv framför mig, eller mitt liv med modifikation, och ler utan att märka det åt lillkillen som springer förbi. Det tar nästan två timmar innan jag är framme, men det blir aldrig långtråkigt.

Tuff Tuff.

2011-04-27T20:41:00.004+02:00

Nu är jag klar men frustrerad och väldigt trött. Imorgon ska jag åka tåg igen och låtsas att jag i själva verket bor på Bråkmakargatan, läsa en bok och drömma om en förbättrad värld. Sen ska jag kliva av och förhoppningsvis ha en himla bra helg.

Någonstans nära en stor sjö.

2011-04-26T17:59:00.003+02:00

I helgen körde jag, precis som förra påsken, långt ut på landet, bland röda hus med vita knutar, snirkliga vägar, hästhagar och hur många konstutställningar som helst. Jag besökte en av dem, eftersom Camilla ställde ut sina fotografier där, i ett väldigt gammalt hus som det förmodligen spökade i.

När jag tittat igenom och beundrat alla fotografier och tavlor tog vi våra kameror och gick ut en stund. Här fotograferandes några får, eller kanske en häst.

Jag tittade mest på alla små hus runtomkring och drömde mig bort. Lite så som jag ofta gör. Efter det åt vi tårta och tjuvlyssnade på de andra besökarna, innan jag åkte de snirkliga vägarna hem igen.

Framåt. Bakåt.

2011-04-19T22:56:00.002+02:00

Lyssnar på gamla spellistor, som gjordes för snart ett år sedan. När sommaren sakta men säkert smög sig på. När ett avsnitt var på väg att ta slut. När vi sprang, sprang för livet, och aldrig skulle återvända. Det var lättare förr, att spela gamla låtar och se tillbaka. Minnen om en barndom, pojkband och högstadieskola. Små men stora bekymmer, fastän inga alls. Samma sak jämt, vi visste vart vi skulle, vi visste vår plats, vår framtid. Förr gjorde det mindre ont, det var fortfarande samma liv. Nu har gränsen blivit så tydlig att den bara blir större och större för varje dag. Det har inte ens gått ett år. Eller egentligen, det har snart gått ett år. Vart befinner sig tankarna om ännu ett år?

Önska mig lycka till.

2011-04-18T15:28:00.002+02:00

Jag sitter och försöker skriva på något som är enormt svårt och klurigt. Analyserar och analyserar. Jag har insett att man kan ha väldigt svårt för saker man egentligen är väldigt bra på. Ingenting har ju ett slut, ingenting är svart eller vitt. Allt går att analysera vidare, vända och vrida på. Så resultatet blir aldrig som jag vill att det ska bli. Och det gör alltså att sånt här skrivande, för att återkomma till poängen, väldigt svårt och frustrerande.

Allt slutar med ångest.

2011-04-10T22:38:00.002+02:00

Söndagsångest. Måndagsångest. Tisdagsångest. Onsdagsångest. Snart, snart får jag packa väskan, byta plats, se något annat. Så snart tulpanerna sloknat och de sista orden i ett nervöst sammanhang blivit sagda. Och jag hoppas det går fort.

Åtta/Fyra.

2011-04-08T20:55:00.005+02:00

Satt ute på balkongen med en filt runt benen och en så innerligt vacker bok i knäet. Satt där ända tills solen gick ner borta i horisonten och värmen försvann. Drabbades av den där känslan jag alltid längtar efter, alltid har strävat efter att få känna, som alltid dyker upp när jag minst anar det. Det är en så fin känsla. Så fin att den inte går att beskriva för någon annan. Till viss del därför att jag är rädd för att förstöra den. Och jag, och alla andra som läser det jag skriver, vet ju att de snälla känslorna måste man vara rädd om. Unika, sköra och sällsynta som de är. Men just där och då kom jag ihåg varför jag tycker så mycket om livet.

Det är onsdag idag.

2011-04-06T11:05:00.003+02:00

Det kan gå en vecka utan att man riktigt har något att skriva. Eller att säga. En vecka som är lite mer enformig än andra veckor. Regnig, grå och kall, på alla sätt. Min hosta vill inte försvinna, och inte min längtan heller. Längtan efter att få tacka för mig och gå vidare, för ska vi vara riktigt ärliga så har jag inte så mycket talang för det jag gör just nu. Inte i jämförelse. Och det ska man komma ihåg, att allt är i jämförelse med något annat, eller någon annan. Men så hämtar jag ut ett paket med färgglada böcker på posten, som jag sedan staplar ovanpå varandra på mitt sängbord. Ungefär så nära drömmarna som det bara går. Och även om de kanske får ligga kvar där ett tag, orörda, i väntan på värmen och ett nygammalt hem, så gör de världen lite mindre grådaskig och trist. Vem vet, snart kanske drömmarna också återgår till det normala.

Livet blir mitt.

2011-03-29T21:07:00.004+02:00

hrib

Jag har tänkt igenom det länge. Haft svårt för att sova. Ställt upp för och emot. Behållit det för mig själv, pratat sönder det med en väldigt bra vän. Försökt skriva om det. Jag har uthärdat. Romantiserat. Längtat. Intalat mig själv att det är att ta ett steg bakåt, för att sedan inse att det är dags backa om man egentligen inte rör sig framåt.

Bara en lite inflik.

2011-03-25T23:10:00.002+01:00

Jag beräknar, förutspår, funderar och analyserar. Man skulle kunna tro att jag arbetar med något matematiskt. Fast det gör jag ju inte. Och tur är väl det. För det jag ser framför mig blir aldrig riktigt verkligt, aldrig som jag tänkt mig. Inte ens i närheten.

Tjugo/Tre.

2011-03-20T17:00:00.006+01:00

Detaljer från en söndag i mars. Igår promenerade jag flera varv inne i stan, önskade att jag hade en fin vårjacka och köpte påskliljor. Idag har jag suttit ute på balkongen och läst utan att frysa det minsta, vårstädat och druckit en massa te för att få bort den eviga hostan. Utan att det hjälpte alls. Men jag är glad. För imorgon kommer finaste Camilla hit och hälsar på. Det ska bli så himla roligt att jag mest går och ler för mig själv hela tiden.

Snart ska jag hitta den jag är.

2011-03-17T19:21:00.008+01:00

Jag lever i förändringens tid, alltid, vartsomhelst och närsomhelst. Det har jag gjort sedan en lång tid tillbaka. Och det är mestadels oönskade förändringar. Ovalda. Påtvingade skulle man kanske kunna säga, av livet självt. Jag är nämligen ganska dålig på förändringar. Dålig på avsked, dålig på nystarter. Oj, så medveten jag är om det. Så mycket att känns i hela kroppen, hela tiden. Jag vet att jag håller mig kvar i det förflutna så mycket jag kan. Saknar. Romantiserar och vill känna samma känsla igen. Inbillar mig att framtiden bara blir hårdare och hårdare. Och att den där känslan, den kommer jag aldrig mer få uppleva. In med det nya, ut med det gamla heter spellistan som innehåller den musik jag lyssnat på den senaste tiden. För att jag är påväg mot en förändring som jag själv valt. Och mer än gärna lämnar det gamla bakom mig. Framsteg? Jag vågar inte riktigt hoppas.

Jag kunde inte andas till slut.

2011-03-16T14:45:00.002+01:00

Oroar mig. För mycket, för ofta. Men det är inget nytt precis. Man borde tycka att jag är van, men nej. Öppnar balkongdörren för att få lite frisk luft och stilla tankarna. Fast det hjälper inte. Drar täcket över mina frusna axlar och tittar på scener ur Glee om och om igen. Äter några Twizzlers och läser. Men det hjälper fortfarande inte. Inte det minsta. Om det bara kunde bli fredag någon gång.

Femton/Tre.

2011-03-15T21:49:00.002+01:00

lelove

Jag hostar. Hostar. Hostar. Och hostar. Köper dyra halstabletter, dricker varmt vatten och går omkring i tjocka tröjor och halsdukar precis överallt. Ändå hostar jag. Hostar. Hostar. Och hostar. Vill dra täcket över huvudet, läsa de tidningar som dykt upp i min brevlåda den senaste tiden och se på film. Så jag gör väl det, och hoppas att det känns bättre imorgon.

Jag ångrar mig annars.

2011-03-10T12:51:00.004+01:00

Vi promenerade längs istäckta gator som jag gått på förut, för många månader sedan när jag fortfarande var jag. Glömde hur det brukar kännas att aldrig höra hemma någonstans. Gömde undan ensamheten, den ovalda sorten, och såg minnen överallt. Ska jag åka härifrån igen, tänkte jag. För att sporadiskt komma tillbaka och varje gång få en liten glimt. Och det knöt sig i magen. Ännu en gång. Det som gömts tog sig upp till ytan, svärtade ner och fick det att vattnas under ögonlocken. Och det går inte att leva så. Nu är det riktigt nära, nu gör jag det här. Det får bära eller brista.

Howl.

2011-03-03T19:15:00.005+01:00

Tycker om komplicerade, svåra, lite udda filmer. De brukar vara fina på ett alldeles speciellt sätt. Inte som alla andra. Tycker om att få tänka lite djupare (ibland). Tycker om James Franco.

Oscar, once more.

2011-03-01T14:49:00.002+01:00

En liten glimt av hur det såg ut under söndagsnatten. The night, snarare. När jag och likasinnade vännen satt uppe hela natten och i tankarna umgicks med människor på andra sidan atlanten. Många koppar kaffe senare, någon gång vid tidpunkten då vanliga människor vaknar en måndag, hade vi ännu en gång upplevt det bästa filmhändelsen under året. Hoppas att jag alltid kommer kunna uppleva den på det sättet.

Rädslan som hämmar.

2011-02-28T18:03:00.003+01:00

lelove

Jag undrar om jag har bråttom. Med att uppnå mål som jag egentligen inte tänkt ut än. Som om jag skulle vara gammal, fastän tonåren inte ens passerat. Jagas av den oskrivna checklistan vars punkter vi alla ska bocka av, för att uppleva livet till fullo. Jag önskar att jag vågade chansa mer, vågade hoppa, vågade tro. För då skulle jag också våga sätta stopp, vända om. Kanske känna glädje igen. Ett liv med några få skratt då och då känns som inget liv alls.

En stund i en begränsad evighet.

2011-02-22T21:06:00.006+01:00

Fastnar, tappar motivationen och får en klump i magen. Tänker på färdiga resultat som verkar långt borta och på hur de närmaste dagarna egentligen kommer bli. Förväntansfullt väntar jag på morgondagen och vill att tiden ska skynda långsamt. För det ligger något extraordinärt i väntan som man helst vill stanna kvar i. Det är trevligt och snällt här. Här finns mestadels leenden och förhoppningar. Så jag försöker hålla fötterna på jorden så länge jag kan, lyssnar på musik som för mig tillbaka i tiden och hoppas på en lite lite klarare framtid. Den allra närmaste tiden, åtminstone.