31 december, 2016



Dags att summera ännu ett år. Inläggen här är inte många men årssammanfattningarna är ändå givna vid det här laget. Och det blir bara svårare och svårare. Åren liksom passerar förbi, blandas samman och verkar ofta mer lika än olika. Men kanske går det framåt ändå vilket ibland blir uppenbart först när man blickar tillbaka, och jag är trots allt en tillbakablickare av rang. 

Året började inte så bra och det har det ju, så länge jag kan minnas, i princip aldrig gjort. Det som från början innehållit en hel del förhoppningar bjöd mest på besvikelse efter besvikelse och det klaschade rätt illa för mig som har svårt för att hantera misslyckanden. Ett redan sargat självförtroende och den eviga prestationsångesten tog stryk, igen. Läste faktabok efter faktabok för att det ofta var för svårt att fokusera i det skönlitterära och tog många långpromenader i snölandskapet, gjorde försök till att våga och gav upp varje gång. April kom med någon slags acceptans och jag kommer ihåg det som en riktigt fin månad, trots allt. Vår, matmarknad, fina vänner, många bra böcker, bakning och en dagsutflykt till Stockholm. Sen blev det sommar och jag gick tillbaka till något gammalt och familjärt och fastän det till en början kändes nervöst så skulle det ge mig tillbaka något jag tappat någonstans på vägen på senare tid; känslan av att vara bra på något. I en del av livet som så länge gjort mig osäker dessutom. Vågade och lyckades, växte och förstod mer och mer att det är okej att inte vara perfekt jämt. Åkte tåg, jobbade, läste böcker, gjorde utflykter, umgicks med familjen och de bästa av vänner, åkte till Göteborg och gick på matfestivalen. Som så många andra somrar.

Fortsatte hösten lite i samma anda och bestämde mig till slut för att tillåta mig själv att slappna av. Men det är inte det allra enklaste, att bara bestämma sig, och många har de varit, tillfällena då livet gett en en reality check. Andras blickar fick fortfarande för stort utrymme och känslan av otillräcklighet ligger ändå alltid där och gror. Vågade mycket men aldrig nog, och då spelar det egentligen inte någon roll. Jobbade, klippte kortare frisyr och köpte äntligen en ny telefon. Grät till ett hopplöst valresultat, gick på julmarknader, såg en himlans massa serier och läste en bra bok om en zombieapokalyps. Gick på bokmässan i september, hade ångest i oktober och trampade omkring i snö i november.  Sedan rusade december i vanlig ordning förbi i en rasande fart men årets jul var å andra sidan en av de bästa jag fått uppleva. Och nu är jag officiellt tjugofem.

Det tycks finnas någon slags gemensam överenskommelse om att 2016 varit ett uselt år på alla plan och ganska ofta nickar jag medhållande och känner att det stämmer in även på min egen lilla del av det. Ingenting är sällan helt uselt och det har inte heller det här året varit, och jag påstår inte heller att allt ska vara lätt hela tiden, men ibland har det varit lite väl mycket. Inget favoritår direkt. Ändå, otroligt tacksam för alla de som gjort det uthärdligt, och som alltid; musiken som tagit mig igenom det.

Hej 2017, vi tar en dag i taget. 
SparaSpara
SparaSparaSparaSpara

Inga kommentarer: