31 december, 2016



Dags att summera ännu ett år. Inläggen här är inte många men årssammanfattningarna är ändå givna vid det här laget. Och det blir bara svårare och svårare. Åren liksom passerar förbi, blandas samman och verkar ofta mer lika än olika. Men kanske går det framåt ändå vilket ibland blir uppenbart först när man blickar tillbaka, och jag är trots allt en tillbakablickare av rang. 

Året började inte så bra och det har det ju, så länge jag kan minnas, i princip aldrig gjort. Det som från början innehållit en hel del förhoppningar bjöd mest på besvikelse efter besvikelse och det klaschade rätt illa för mig som har svårt för att hantera misslyckanden. Ett redan sargat självförtroende och den eviga prestationsångesten tog stryk, igen. Läste faktabok efter faktabok för att det ofta var för svårt att fokusera i det skönlitterära och tog många långpromenader i snölandskapet, gjorde försök till att våga och gav upp varje gång. April kom med någon slags acceptans och jag kommer ihåg det som en riktigt fin månad, trots allt. Vår, matmarknad, fina vänner, många bra böcker, bakning och en dagsutflykt till Stockholm. Sen blev det sommar och jag gick tillbaka till något gammalt och familjärt och fastän det till en början kändes nervöst så skulle det ge mig tillbaka något jag tappat någonstans på vägen på senare tid; känslan av att vara bra på något. I en del av livet som så länge gjort mig osäker dessutom. Vågade och lyckades, växte och förstod mer och mer att det är okej att inte vara perfekt jämt. Åkte tåg, jobbade, läste böcker, gjorde utflykter, umgicks med familjen och de bästa av vänner, åkte till Göteborg och gick på matfestivalen. Som så många andra somrar.

Fortsatte hösten lite i samma anda och bestämde mig till slut för att tillåta mig själv att slappna av. Men det är inte det allra enklaste, att bara bestämma sig, och många har de varit, tillfällena då livet gett en en reality check. Andras blickar fick fortfarande för stort utrymme och känslan av otillräcklighet ligger ändå alltid där och gror. Vågade mycket men aldrig nog, och då spelar det egentligen inte någon roll. Jobbade, klippte kortare frisyr och köpte äntligen en ny telefon. Grät till ett hopplöst valresultat, gick på julmarknader, såg en himlans massa serier och läste en bra bok om en zombieapokalyps. Gick på bokmässan i september, hade ångest i oktober och trampade omkring i snö i november.  Sedan rusade december i vanlig ordning förbi i en rasande fart men årets jul var å andra sidan en av de bästa jag fått uppleva. Och nu är jag officiellt tjugofem.

Det tycks finnas någon slags gemensam överenskommelse om att 2016 varit ett uselt år på alla plan och ganska ofta nickar jag medhållande och känner att det stämmer in även på min egen lilla del av det. Ingenting är sällan helt uselt och det har inte heller det här året varit, och jag påstår inte heller att allt ska vara lätt hela tiden, men ibland har det varit lite väl mycket. Inget favoritår direkt. Ändå, otroligt tacksam för alla de som gjort det uthärdligt, och som alltid; musiken som tagit mig igenom det.

Hej 2017, vi tar en dag i taget. 
SparaSpara
SparaSparaSparaSpara

02 september, 2016

Sommarläsning.

Bäst i sommar?
Den som jag gillade mest var nog Highly Illogical Behaviour av John Corey Whaley. Den handlar om en sextonårig kille som lider av panikångest och agorafobi och därför inte lämnat sitt hus på tre år, och om tjejen som inleder en vänskap med honom och gör honom till sitt behandlingsobjekt utan hans vetskap. Tyckte mycket om den för att den så verklighetstroget skildrar hur det kan vara att leva med en psykisk sjukdom och hur mycket människorna omkring en betyder just då. Tyckte även Allt jag minns av Jonas Hassen Khemiri var något alldeles speciellt och att Jenny Lawsons självbiografi Furiously Happy var sådär härligt tragikomisk. 

Sämst i sommar?
The Tenth Circle av Jodi Picoult var min första av henne, och förmodligen även den sista. Jag fick den av en vän till en vän och hade därför inte valt att köpa den själv men jag tänkte att jag ändå kunde ge den en chans. Det var dock inget för mig, även om den inte var direkt dålig. Jag tyckte bara att den var ganska tråkig och lite frustrerande och skummade mig därför igenom stora delar. 

Kortaste och längsta bok?
Det är något som inte stämmer av Martina Haag (195 sidor) och STHLM DELETE av Jens Lapidus (485 sidor).

Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats/misslyckats med?
Som vanligt, nja. Inte alls egentligen. Jag ville bara hinna läsa så mycket som möjligt. För några år sedan bestämde jag dock att jag skulle läsa en Joyce Carol Oates-bok i alla fall varje sommar, och det har gått bra hittills, men i år blev det aldrig något med det. Nåväl, jag får väl ta det i höst istället.

Nämn en ny bok som du köpt i sommar!
Three Early Stories av min favoritförfattare J.D. Salinger, en liten nypublicerad samling med några av hans första texter. Kunde ju inte låta bli.

Var har du läst mest?
I sängen, på bussen eller tågstationen. Insåg någon gång andra veckan i augusti att jag nog suttit ute och läst kanske två gånger den här sommaren. Distraktionerna var väl för många och de varma sommarkvällarna för få, antar jag. 

Har du upptäckt någon ny författare?
Ingen som varit direkt värd att lägga på minnet, mer än Jenny Lawson då. Annars har det mest blivit nya releaser av gamla favoriter den här sommaren. 

Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Har tänkt läsa The Girl with All the Gifts av M.R. Carey, vilken jag hört så mycket bra om och som det dessutom gjorts en film på som kommer ut nu i höst. Sedan släpper Sandra Beijers sin andra bok Allt som blir kvar och den är ett givet tillskott i bokhyllan. Hoppas också få läsa The Girl with the Lower Back Tattoo av Amy Schumer.

01 januari, 2016




Året började lite i motvind men på sätt och vis också på ett bra sätt. Kanske blev det inte världens bästa nyårsdag, och kanske längtar jag inte precis tillbaka till de där första dagarna i januari, men de lärde mig ändå något om när och hur jag fungerar som bäst. Att jag kan göra på mitt sätt, i min takt, stänga in mig i min tankemässiga bubbla och inte låta andra få tillträde, med gott resultat. Avslutade en väldigt ångestladdad kurs med flaggan i topp, ändå, och kunde ägna några dagar åt skönlitterära böcker varvat med virkning till tv-serier och oscarsnominerade filmer. Började skriva på examensarbetet, vilket fick en ganska trög och svår start innan saker och ting föll på plats en aning. Spenderade mycket tid på biblioteket, letandes och skrivandes, med prestationsångest och oro över att det inte skulle gå vägen i slutändan. Gick och pratade om mina tankar med en helt främmande person, något jag velat länge men inte vågat, och log kanske lite oftare. Bakade chocholate chip cookies varje helg och virkade efter åtta långa månader färdigt min älskade mormorsrutefilt. Sedan blev det april och solen dök upp ovanligt ofta medan jag gjorde mer av sånt som skrämmer livet ur mig. Genomförde en massa intervjuer som blev för korta, skrev, skrev och skrev med undermålig handledning och enorm osäkerhet. Åkte till Göteborg och vandrade runt i Slottsskogen för en dag tillsammans med de bästa och hann läsa mig igenom en stor del av bokhyllan. Därefter en opponeringsvecka som satte sina spår i hela kroppen och mycket nerver inför sommaren, men också något fint när jag fick se min syster ta studenten i början av juni.

Det blev sommar och jag bytte ett tvivel mot ett annat men vann nog också en del självförtroende i slutändan. Även om just självförtroende tycks vara en rätt flyktig färskvara. Åkte tåg tidiga morgnar och sena kvällar, köpte Pressbyråns varma choklad och lyssnade på poddar. Gjorde nya bekantskaper och skrattade med i andras skratt. Det var en händelsrik sommar på många sätt med upptagna helger, dagsutflykter, födelsedagar och ett besök i Göteborg hos en saknad vän. Några böcker blev också lästa, till slut. Välkomnade hösten med öppna armar och njöt av varenda sekund, varenda blad som gick från grönt till gult, medan jag höll kvar i det jag alltid gjort och läste på om psykisk ohälsa. Gick på bokmässan, tittade på serier med pappa och började gå drygt en mil i veckan. Sedan gick morfar bort, efter många jobbiga år, och vi tog avsked en solig dag i slutet av september. Spenderade dagarna i biblioteket och fick öva på små saker som nog är enklare för många andra än de är för mig. Gick också till slut till en sjukgymnast med mina axlar och nacke, och det var verkligen på tiden. Det var  trots allt en ganska fin höst, trots oroligheter och det dystra världsläget. Inledde december med glada besked tillsammans med en förkylning som skulle följas av ännu en och stanna ända fram till jul. Gjorde julgodis med min syster, såg ungefär en film varje kväll, bakade pepparkakor och saffransbullar, gick på Jul på Liseberg och följde flera långa livesändingar. Firade födelsedag med åldernoja och ännu en jul utan snö, fastän väldigt fina båda två. Jag är glad att ha klarat mig igenom det här året, och här är alla låtar som hjälpte till. Tänker på det gångna året lite som året då jag vågade, och därför kommer jag alltid minnas det lite extra, tror jag. Kanske blir det ett undantag som mer bekräftar regeln eller så är det en början på något nytt. Vem vet.

2016 känns lite som ett mörker att famla runt i, men det är väl så det ska vara antar jag.