07 oktober, 2015

sju/tio.


Vår blev till sommar och sommar har blivit till höst utan många levnadstecken just här. Jag brukar se mig omkring rätt ofta, över hur saker och ting ser ut, hur livet verkar från utsidan och nästan alltid slutar det med en tanke om att allt förblivit oförändrat. Som om jag fortfarande vore sexton eller tjugo för att så mycket ser likadant ut på pappret nu som det gjorde då. Och ändå inte. Mycket kan hända på några månader och om jag tittar lite extra noga kanske jag kan se att inte mycket, egentligen, är sig likt. Och att det är okej, det som är.

01 september, 2015

Sommarläsning.


Bäst i sommar? 
Beckomberga: ode till min familj av Sara Stridsberg, får jag nog säga. Älskade språket och upplägget. Kanske blir jag per automatik extra blödig när det handlar om psykisk ohälsa och mörkret som följer med det, men jag tyckte verkligen att den gav mig precis det jag önskade. 

Sämst i sommar? 
Jag gillar Caitlin Moran och jag läste nog hennes Moranthology både vid fel tidpunkt och på fel sätt, för jag tyckte helt enkelt att det blev för mycket ganska tidigt in i samlingen. Kanske borde den läsas lite då och då under en längre period, men jag vet också att jag inte riktigt kan läsa så. Blir för otålig och tröttnar ändå. 

Kortaste och längsta bok? 
Det här är hjärtat av Bodil Malmsten (68 sidor) och Karthago av Joyce Carol Oates (510 sidor).

Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats/misslyckats med? 
Inte mer än det vanliga, nämligen att läsa så mycket jag kan. Att åtminstone försöka läsa minst tio böcker, vilket jag är himla glad över att jag lyckades göra. De flesta i augusti dock, men ändå.

Nämn en ny bok som du köpt i sommar! 
Weird Things Customers Say in Bookstores och "uppföljaren" More Weird Things Customers Say in Bookstores av Jen Campbell. Så många knäppa frågor en kan stöta på som bokhandlare alltså. 

Var har du läst mest? 
Inomhus, tyvärr. Ibland ute i trädgården, ibland på tåget.

Har du upptäckt någon ny författare? 
Nja. De flesta hade jag redan stött på innan men Sara Stridsberg kan nog bli någon jag återvänder till i framtiden. Förutom hennes läste jag även Majgull Axelssons Jag heter inte Miriam, som var riktigt bra och Kristoffer Ahlströms Ett liv för lite som var helt okej. Kanske inga nya favoritförfattare men väl bra böcker i sig.

Vad ser du fram emot att läsa i höst? 
En av mina favoritförfattare Rainbow Rowell släpper en ny bok i oktober, Carry On, som är en slags förlängning av en av hennes tidigare böcker (dock ej en uppföljare). Ser så otroligt mycket fram emot den. En vet att en längtar efter en bok när en lite besviket muttrar "bara 432 sidor? Hm...". Annars ska jag nog mest försöka läsa de böcker jag redan har i bokhyllan eftersom det blir så mycket roligare att köpa nya böcker då. På bokmässan om några veckor till exempel. 

31 mars, 2015

trettioett/tre.

Håller fast vid mina mantran, de som nätt och jämnt håller mig ovanför ytan, och tar tio djupa andetag för varje minut. Det är svårt, livet måste kännas för att verkligen levas, ett dag i taget, en timme i taget, ett ord i taget, jag är bara människa, jag kan inte vara någon annan, något annat än den jag är, det går som det går och det är inte hela världen. Blir orolig när det verkar fungera, eftersom det så sällan fungerat förut, men försöker lite till. Försöker, för att det räcker. Inser att det handlar om distans, om att vara långt från de andra, från de sammanhang där mina ord aldrig är lika bra. Där frågorna inte väntar på någon eftertanke. Inser också att det ändå är så det går till, så det ser ut, där ute i den riktiga världen. Och alla vet att korthus rasar förr eller senare.

18 mars, 2015

arton/tre.


Befarar att jag börjat vänja mig alldeles för lätt vid att vakna upp till sol varje morgon. Vid att behöva välja sittplats på bussen och i biblioteket för att slippa kisa sönder men ändå kunna blunda och låtsas sola genom glasrutan. Vid öppen vinterkappa och solnedgång först efter klockan sex. Befarar att jag kommer låta en mulen dag slå ner mitt relativt goda humör lite för hårt. Trots att jag försöker göra mig beredd. Skriver medan jag väntar, lite här och var på sånt som i olika grad snuddar vid min evigt närvarande prestationsångest. Växlar mellan te och kaffe, lyssnar på ett efterlängtat album och somnar tidigare än på länge.

21 januari, 2015

tjugoett/ett.


Förra veckan läste jag med vemod i kroppen ut Nyckeln och tog farväl av de där karaktärerna jag stiftade bekantskap med för nästan tre år sedan. Tur att filmatiseringen av första boken snart kommer ut. Hamnade även i ett flow och virkade klart en ganska stor del av den där mormorsrutefilten jag hållit på med i några månader. Nu behöver jag bara mer garn innan den kan bli helt färdig. Det var även med en hel del vemod som jag lämnade den där veckan och gick in i en ny som hittills varit allt annat än sådär lugn och stillsam som den förra var. Mycket osäkerhet och oro som vanligt när saker och ting börjar på nytt och hjärnan tycks leva sitt eget liv.

07 januari, 2015



En vecka in på det nya året och jag inser att jag nog borde ta och skriva den där årssummeringen ändå till slut eftersom jag förmodligen kommer ångra mig annars. Så jag gör ett försök. Början av året var oerhört grå med ett kursavslut, en kursstart, oändlig oro och ett självförtroende som återigen vägrade dyka upp. Fick ändå ro till några böcker och tv-serie-premiärer där emellan som lyste upp. I början av februari tog farfars lidande sorgligt nog slut och några veckor senare tog vi farväl av honom på riktigt, fastän jag fortfarande har svårt att tänka att han inte längre finns. Och därför var det nog tur att månaden efter det dessutom innehöll få krav på prestation inför andras ögon. Gick på en föreläsning och lyssnade till Maria Sveland, fikade, såg den kanske bästa Oscarsgalan på många år tillsammans med Elina, läste ut en bok som numera är en av mina absoluta favoriter och pluggade i min egen takt precis så som jag föredrar. I april började en ny kurs och det som känts så svårt ett år tidigare blev, tack vare ett byte av lärare, förvånansvärt mycket lättare. Efter några intensiva veckor med sedvanlig osäkerhet i slutet av månaden gick det till slut vägen även det. Dock var tiden efter det fram till sommaren inte den bästa och jag minns heller inte de där veckorna särskilt bra.

Sommaren innehöll i vanlig ordning böcker ute i trädgården, kvällspromenader och tv-serier. För någon som föredrar kyla var det inte precis den enklaste av somrar, men jag ska verkligen inte klaga. Började virka på en mormorsfilt som fortfarande har lång väg kvar att gå innan den går att klassa som filt. Gick och såg en efterlängtad film på bio tillsammans med de bästa, firade födelsedagar och åkte till Skåne i några dagar. Besökte Göteborg och Olga en helg i början av augusti och drack mycket kaffe, promenerade uppe på Ramberget och svettades i mängder. Sommaren avslutades med matfestival och en oro över vad hösten skulle innebära. Och den visade sig både ge och ta. Men mest ta. Jag antar att det säger något om hur hård prestationsångesten är när veckan då den fick göra lite uppehåll var den bästa på hela hösten, trots att just den veckan innehöll feber, halsont och förkylning. Några ojämna veckor och dagar i december ledde till en väldigt fin födelsedag och jul, och sedan tog ännu ett år slut. Ett år som, fastän det låter så dramatiskt, nog kan ha varit ett av de värre i mitt liv. Även om det stundtals också varit väldigt fint. Och precis som förra året har jag satt ihop en spellista med all musik som tagit mig igenom det.

2015, jag vet inte riktigt vart jag har dig, så vi får väl se.