26 oktober, 2014

tjugosex/tio.

Jag tenderar att hamna antingen i objektiviteten och cynismen eller i det alltför personliga, närgångna och många gånger gömda. Jag kan inte längre skriva utan att stanna upp vid varje ord eller rata meningar innan de ens hunnit bli formulerade tankar. Kanalen mellan huvud och fingertoppar mot tangenter eller penna mot paper stöter på starkt motstånd. Försöker låta poetisk men vill egentligen helst bara skriva, ja, prata, rakt upp och ner. Paradoxalt nog känns det dock alldeles för naket, även om det är precis det jag vill, och inkonsekvensen når inget slut. 

Inga kommentarer: