12 april, 2014

tolv/fyra.

Vi fäller upp våra paraplyer som mer får agera skydd mot stormen än för regnet men mitt står inte emot ens den svagaste av vindar. Du navigerar skickligt mellan vattenpölarna medan jag trampar i den allra djupaste delen i varenda en och hamnar ständigt tre steg efter. Du skyndar iväg åt ett annat håll när jag har slut på ord och det är väl lika bra, tänker jag. Jag kan för mycket om ingenting och för lite om det som betyder något i verkligheten och ägnar varje vaken stund åt att säga emot mig själv. Vad spelar ingen roll, när grundtanken är att allt är fel. Du brukar säga att det är en ny dag imorgon och jag tänker att det är just det som är problemet.

Inga kommentarer: