13 februari, 2014

tretton/två.

Jag letar i orden och jag letar i rösten. Jag letar, jag letar, jag letar. Vänder och vrider på det som känns rätt och ändå inte passar in, raderar de otänkbara tankarna och stänger av. Jag hittar det ibland, tappar det lika fort och glömmer det som jag önskar vore mitt. Skriver underrubriker, parenteser och kommatecken lika mycket på papper som i verkliga livet för att ingenting är lättförståeligt och allt släpar efter sig en rädsla för missförstånd. Hundratals frågetecknen som avslutar meningarna i mitt block, tysta sekunder och upprepade ursäkta, jag hörde inte? En början tappar sitt slut och jag hör din suck på flera meters avstånd, tittar in i dina trötta ögon och ser mina egna ord. Kan aldrig pausa, aldrig vila fastän inget blir till och slutar tom när det väl gäller. Känner djupet, allvaret, men bagatelliserar varenda tanke för alla som kämpar, överlever ändå fastän livet är flera nivåer av moment 22.

Inga kommentarer: