31 december, 2013


Jag vet aldrig riktigt var jag ska börja sammanfatta ett år och det verkar inte heller bli enklare med åren. Snarare tvärtom. Jag blir allt sämre på ord på och lever så mycket i mitt huvud att jag snabbt tröttnar på mina egna, uttjatade, formuleringar. Men det jag med säkerhet kan säga är att det här året har känts mer än något tidigare år någonsin gjort, och det har kanske inte synts så tydligt på utsidan men definitivt märkts av på insidan. Och jag har hatat det och jag har älskat det. Att tänka tillbaka på det här året ger mig både magont och tårar, lättnad och vemod. Som alltid, bara hundra gånger mer.

Jag har aldrig varit bra på januari och februari och andras höstångest är nog min vårångest men jag minns ändå hur jag gick genom den där parken varje dag med synth-poppiga låtar med nittiotalsinfluenser, och inget, inget annat, i hörlurarna. Försökte förstå statistikprogram, träffade en högstadieklass och kände mig vuxen och insåg att jag förmodligen är för tankspridd för att bli akademiker. Åt blodapelsin och semlor, oroade mig, föll in i någon slags bubbla när min favoritserie äntligen kom tillbaka och började läsa böcker nästan uteslutande på engelska. Såg traditionsenligt Oscarsgalan tillsammans med Elina och skrev sedan historiens tråkigaste tenta, men någon gång i början av april ljusnade det och jag fick leva utan värken i kroppen i några veckor. Läste roligaste kursen och i och med det nådde prestationsångesten rekordnivå. Var livrädd nästan jämt och såg ljuspunkter i bra vänner, solsken och nyupptäckta  vlogbrothers-videos. Förälskade mig i bok efter bok, träffade en barndomsvän och en annan mycket saknad vän, skrev två tentor samtidigt och tänkte för mycket fastän det kändes för lite.

Överlevde ändå och till slut blev det sommar på riktigt. En bra sommar, allt som allt. Bakade kanelbullar, vilket blivit någon slags tradition i början och slutet av terminerna, och gömde mig i den tysta trädgården med nyinköpta böcker. Igen. Hjälpte till att måla om huset från barndomens gula till det moderna vita och var glad över att Lina var hemma igen över sommaren. Umgicks med henne och Camilla, gick på promenader och bio, plockade körsbär i trädgården och sov dåligt. Blev Youtube-fantast, åkte till Grekland en vecka, brände mig ovanligt lite och kom hem till en trasig kropp som nog tyckte att sommaren hade för få veckor kvar.

Hösten fick en ganska brutal början och jag blev påmind om att prestationsångesten inte försvinner bara för att man lyckades förra gången. Oktober hade många fina helger som gjorde livet lite ljusare och mig lite modigare, trots en sjuk farfar som skulle bli sämre, bättre och sämre igen. Sedan, en ny påfrestande men rolig kurs, några dagars snölycka och julpepp. Bakade pepparkakor och lussebullar, köpte äntligen en ryggsäck till min onda rygg och hade en väldigt fin födelsedag och jul. Ändå. Och lagom till årets sista dag satte jag ihop en spellista med låtarna som alltid kommer påminna mig om det gångna året. Sönderspelade med kärlek allihopa.

Dags för 2014 nu alltså. Må en överleva det året också. 

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Erika! Jag kikar in här ibland och måste bara säga att du skriver så himla fint. Massa kramar till dig.

Erika sa...

Anonym: Tack, vad fint sagt! Är du någon jag känner?