15 oktober, 2013

femton/tio.

Kisar mot solen men längtar efter kylan och sörjer varje gång jag ser ett löv falla. Överraskas av mitt eget lugn och säger meningar till människor som annars brukar få fingrarna att darra. Hör mig själv säga hej och hejdå, plockar fram och ihop datorn, böckerna och anteckningsblocket och kommer på mig själv med att ha slutat undra om jag får vara här. Tänker fortfarande för mycket, för länge och för otydligt och att prata med dig är som att konversera med ett två dagar yngre själv, men jag har nått något slags nytt normaltillstånd, som om kroppen inte längre orkar hålla andan. Befinner mig redan i november och följer hur det skymmer tidigare för varje kväll, tänder ljus fastän det ännu inte mörknat och hoppas att 22.30 äntligen stannar lite längre just ikväll.

Inga kommentarer: