01 oktober, 2013

ett/tio.

Jag väntar på att jag ska sluta vänta och hoppas på hoppet. Allt har sedan länge övergått till lager på lager och de blir fler för varje minut, men tycks bara vara ytterligare grader, aldrig djup, djupare, och ute i verkligheten står allt stilla. Alltid antingen det ena eller det andra, stark eller svag, för många ord eller för få, entusiasm eller likgiltighet, enkel eller svår. Vill kasta what doesn't kill you makes you stronger i papperskorgen, ta min pessimism under armen och springa mot tystnaden. Kan inte längre upprepa det ordnar sig och vad är det värsta som kan hända och det är mänskligt att inte alltid lyckas, för det värsta i din värld är sällan detsamma i min och i mitt huvud ekar ständigt slumpen och jag har slutat tro.

Inga kommentarer: