27 oktober, 2013

tjugosju/tio.

Jag följer med fastän jag inte vågar och sitter sen där tätt intill och håller din värkande hand så försiktigt jag kan för att du inte ska ha ont. Klockan tickar på och varje minut känns bräcklig men full av hopp och jag tänker på hur all tid vi får en dag kommer att ta slut. Bara lite till, bara lite, snälla vädjar jag och möts igen av min önskan om det oföränderliga. Alla veckor hopar sig och med dig kommer tåren som inte längre får plats i allt det den här kroppen tycks rymma, och det är väl där någonstans det blir tydligt vad som spelar roll. Jag har försökt länge, men en kväll i ett varmt rum på sjunde våningen till ljudet av dina andetag tappar jag den lilla kontroll jag kanske aldrig haft, när du river ner väggarna jag byggt upp som om de vore gjorda av luft.

15 oktober, 2013

femton/tio.

Kisar mot solen men längtar efter kylan och sörjer varje gång jag ser ett löv falla. Överraskas av mitt eget lugn och säger meningar till människor som annars brukar få fingrarna att darra. Hör mig själv säga hej och hejdå, plockar fram och ihop datorn, böckerna och anteckningsblocket och kommer på mig själv med att ha slutat undra om jag får vara här. Tänker fortfarande för mycket, för länge och för otydligt och att prata med dig är som att konversera med ett två dagar yngre själv, men jag har nått något slags nytt normaltillstånd, som om kroppen inte längre orkar hålla andan. Befinner mig redan i november och följer hur det skymmer tidigare för varje kväll, tänder ljus fastän det ännu inte mörknat och hoppas att 22.30 äntligen stannar lite längre just ikväll.

09 oktober, 2013

nio/tio.


kom ihåg. kom ihåg. kom ihåg. det vackra. det viktiga. det verkligt vanliga.

08 oktober, 2013

åtta/tio.

Går omkring med smutsigt hår i flera dagar och inser att jag glömt använda schampoo två hårtvättar i rad och har hål över hälarna på varenda strumpbyxa i byrålådan. Ögonlocken faller när det blivit mörkt men det finns inte ett spår av vila någonstans och allt hamnar snett när det sedan börjar ljusna. Sitter i biblioteket och längtar efter siffror och facit och vill rycka tag i någon som kan hjälpa mig sortera i mitt huvud, men det känns ibland som ett mission impossible. Pratar högt i flera minuter men du greppar aldrig tag i mina ord, förstår inte vad jag letar efter i mina amatörfilosofiska tankekedjor trots att du om någon borde veta och allt jag får är det självklara. Vi är två, men blir istället en och en halv och jag behöver en hel, för stavning och grammatik klarar jag trots allt helt på egen hand även om mina meningar är långa.

04 oktober, 2013

St. Lucia.

  

Ett av de bästa banden jag vet.
Modernt åttiotal när det är som bäst.
Nu har de släppt sitt debutalbum och det är så himla bra.

01 oktober, 2013

ett/tio.

Jag väntar på att jag ska sluta vänta och hoppas på hoppet. Allt har sedan länge övergått till lager på lager och de blir fler för varje minut, men tycks bara vara ytterligare grader, aldrig djup, djupare, och ute i verkligheten står allt stilla. Alltid antingen det ena eller det andra, stark eller svag, för många ord eller för få, entusiasm eller likgiltighet, enkel eller svår. Vill kasta what doesn't kill you makes you stronger i papperskorgen, ta min pessimism under armen och springa mot tystnaden. Kan inte längre upprepa det ordnar sig och vad är det värsta som kan hända och det är mänskligt att inte alltid lyckas, för det värsta i din värld är sällan detsamma i min och i mitt huvud ekar ständigt slumpen och jag har slutat tro.