25 september, 2013

tjugofem/nio.

Det känns ända ut i tårna, i varenda nerv, varenda andetag. Ger upp tusentals gånger om dagen men aldrig på riktigt och sitter snällt kvar med en klump innanför bröstet. Jag är nog inte gjord för det här och därför borde jag kanske också låta bli, men vi hänger så tätt ihop, förmågan och jag, och jag vet inte riktigt vad som finns på andra sidan. Jag kan drömma och jag kan vara exakt men när det hårda blandas med det mjuka tappar jag alla bitar och går vilse i mellanrummet, där klockan tickar på och benen vägrar att röra på sig och insidan får ta upp all plats. Andas in, andas ut.

Inga kommentarer: