05 september, 2013

Och sen då.

Sitter på bussen och räknar sekunder. Är rädd för framtiden, men allra mest för den nutid som blir till om några minuter. När den nu väljer att komma, för jag vet aldrig, jag vet ju aldrig. Letar metaforer men finner bara trista liknelser som inte räcker till och en verklighet som är alldeles för konkret. Är bra på att tänka, men dålig på ord, och dina blickar får större utrymme än dina meningar när jag läser mellan raderna. Räknar steg på väg hem, i en värme som stannat kvar för länge, för att vara säker på att de inte tar slut. Och kanske finns där alltid fler om jag vänder mig om, men mina ord räcker inte till och jag har letat sönder både hjärna, lungor och varenda muskel.

Inga kommentarer: