21 juli, 2013

tjugoett/sju.

Skakiga ben och hjärtan som klappar när ingen ser. Väntar på att någon ska säga det som redan är uppenbart, men du talar om lugnet och jag vet inte om det är en förskönande omskrivning av något annat eller om det är vad du faktiskt ser. Om det är vad det är, då vet jag inte hur det lyckats bli så. Sitter ute i kylan och tårna fryser, men jag sitter kvar där ett tag till för jag är en evig romantiker och multiplicerar allt som redan är vackert med tusen. Och det här är vackert. Tittar upp mot träden och fastnar i några minuter, en timme. Har sagt samma ord så många gånger utan att egentligen ha sagt dem alls. 

Inga kommentarer: