24 juli, 2013

21 juli, 2013

tjugoett/sju.

Skakiga ben och hjärtan som klappar när ingen ser. Väntar på att någon ska säga det som redan är uppenbart, men du talar om lugnet och jag vet inte om det är en förskönande omskrivning av något annat eller om det är vad du faktiskt ser. Om det är vad det är, då vet jag inte hur det lyckats bli så. Sitter ute i kylan och tårna fryser, men jag sitter kvar där ett tag till för jag är en evig romantiker och multiplicerar allt som redan är vackert med tusen. Och det här är vackert. Tittar upp mot träden och fastnar i några minuter, en timme. Har sagt samma ord så många gånger utan att egentligen ha sagt dem alls. 

19 juli, 2013

nitton/sju.


Fyller några bunkar med körsbär och vinbär från trädgården och lyssnar på gamla Värvet-intervjuer. Olga kommer över, dricker kaffe på verandan och hjälper till att äta upp lite av det jag plockat. Pratar om våren och hösten och om tiden och förändringar, så som det så ofta blir. Säger hejdå och sen fastnar jag återigen i fiktiva världar av olika slag. Vi är inne i mitten av sommaren och ändå är det som att jag väntar på att den snart ska börja. Men ja, det här med tid har ju aldrig riktigt varit min starka sida.

13 juli, 2013

tretton/sju.

Lyssnar till din musik, läser dina böcker, tittar på dina filmer, skriver dina meningar. Vet inte vart du slutar eller var jag börjar, men jag borde vara någonstans därinne oavsett hur mycket av dig som också finns eller har funnits där. Jag borde vara helheten i alla delar som pusslats samman, ett ihopplock av bitar från olika platser och olika människor och ibland, i vissa stunder, undrar jag om det inte är så vi är och borde vara. Otydliga och halvfärdiga. Någonstans, någon gång, lyssnar du till min musik, läser mina böcker, tittar på mina filmer och skriver mina meningar och det som varit ditt blir mitt blir ditt igen.