19 maj, 2013

Nu.

Jag pratar för mycket och ändå hoppar jag över varannan tanke, utelämnar det största av det allt. Jag vet att jag kommer ångra mig om några timmar, men du nickar och fyller i mina meningar, så jag låtsas för en stund att du vill lyssna på det jag säger. Du vet allt om livet och jag låtsas att det är detsamma för mig, låtsas att det ligger precis lika mycket bakom mina ord som det gör bakom dina. Även om jag vet. En timme i en bubbla där det är lättare att inte vakta varje ord och ändå vet jag att det är precis så det fungerar. Jag vet att du undrar varför det inte är detsamma, imorgon eller i övermorgon, någon annanstans, men jag har ännu inte kommit på vad jag skulle kunna svara om du någon gång frågade på riktigt. 

Inga kommentarer: