27 mars, 2013

Och det är bara du som ler.

Det vänder en dag. Så, plötsligt. Jag märker det på bussen och jag märker det på väg över ett övergångsställe. Jag känner det i tårna när jag lyssnar till en föreläsning om kommunikation och i leendet när jag skriver, skriver, skriver. Det allra minsta, det allra enklaste. Jag förstår det när jag tänker att det inte längre spelar någon roll, när det får pirra i magen, punkt slut. Jag skriver meningar i huvudet och tänker att det kanske finns något av värde där inne ändå, samlar på vackra citat och stycken som beskriver så mycket i den allra enklaste av former. Skrattar så mycket jag bara orkar, för att jag aldrig mer vill göra något annat. Det vänder, om så bara för en dag eller två. När bara tanken på att våga känns som att ta hela steget, och får vara bara det.

Inga kommentarer: