31 december, 2013


Jag vet aldrig riktigt var jag ska börja sammanfatta ett år och det verkar inte heller bli enklare med åren. Snarare tvärtom. Jag blir allt sämre på ord på och lever så mycket i mitt huvud att jag snabbt tröttnar på mina egna, uttjatade, formuleringar. Men det jag med säkerhet kan säga är att det här året har känts mer än något tidigare år någonsin gjort, och det har kanske inte synts så tydligt på utsidan men definitivt märkts av på insidan. Och jag har hatat det och jag har älskat det. Att tänka tillbaka på det här året ger mig både magont och tårar, lättnad och vemod. Som alltid, bara hundra gånger mer.

Jag har aldrig varit bra på januari och februari och andras höstångest är nog min vårångest men jag minns ändå hur jag gick genom den där parken varje dag med synth-poppiga låtar med nittiotalsinfluenser, och inget, inget annat, i hörlurarna. Försökte förstå statistikprogram, träffade en högstadieklass och kände mig vuxen och insåg att jag förmodligen är för tankspridd för att bli akademiker. Åt blodapelsin och semlor, oroade mig, föll in i någon slags bubbla när min favoritserie äntligen kom tillbaka och började läsa böcker nästan uteslutande på engelska. Såg traditionsenligt Oscarsgalan tillsammans med Elina och skrev sedan historiens tråkigaste tenta, men någon gång i början av april ljusnade det och jag fick leva utan värken i kroppen i några veckor. Läste roligaste kursen och i och med det nådde prestationsångesten rekordnivå. Var livrädd nästan jämt och såg ljuspunkter i bra vänner, solsken och nyupptäckta  vlogbrothers-videos. Förälskade mig i bok efter bok, träffade en barndomsvän och en annan mycket saknad vän, skrev två tentor samtidigt och tänkte för mycket fastän det kändes för lite.

Överlevde ändå och till slut blev det sommar på riktigt. En bra sommar, allt som allt. Bakade kanelbullar, vilket blivit någon slags tradition i början och slutet av terminerna, och gömde mig i den tysta trädgården med nyinköpta böcker. Igen. Hjälpte till att måla om huset från barndomens gula till det moderna vita och var glad över att Lina var hemma igen över sommaren. Umgicks med henne och Camilla, gick på promenader och bio, plockade körsbär i trädgården och sov dåligt. Blev Youtube-fantast, åkte till Grekland en vecka, brände mig ovanligt lite och kom hem till en trasig kropp som nog tyckte att sommaren hade för få veckor kvar.

Hösten fick en ganska brutal början och jag blev påmind om att prestationsångesten inte försvinner bara för att man lyckades förra gången. Oktober hade många fina helger som gjorde livet lite ljusare och mig lite modigare, trots en sjuk farfar som skulle bli sämre, bättre och sämre igen. Sedan, en ny påfrestande men rolig kurs, några dagars snölycka och julpepp. Bakade pepparkakor och lussebullar, köpte äntligen en ryggsäck till min onda rygg och hade en väldigt fin födelsedag och jul. Ändå. Och lagom till årets sista dag satte jag ihop en spellista med låtarna som alltid kommer påminna mig om det gångna året. Sönderspelade med kärlek allihopa.

Dags för 2014 nu alltså. Må en överleva det året också. 

30 december, 2013

trettio/tolv.


Önskar god jul en vecka i efterhand, lite så som det lätt blir för min del när jag går in i min efter jul-deppighet och inte riktigt vill något annat än att äta lussebullar och titta på tv. Julen var dock lika fin som alltid (trots snöbrist, vilket var, är, så otroligt ledsamt) och jag har gett mig själv jullov året ut. Äter godis, läser i Bea Uusmas fantastiska bok om André-expeditionen och sover extra länge i mina nya flanellakan. Lugnet innan stormen, kanske man skulle kunna säga.

22 december, 2013

22.


Fick en väldigt fin tjugoandra (eller tjugotredje, beroende på hur en räknar) födelsedag även om kroppen fortfarande inte riktigt är med på alla plan. Förundras över hur fort tiden går och önskar att den kunde stanna här, eller åtminstone vid just den här åldern. Mest för att jag alltid sett fram emot att fylla just 22, så fint tal som det ju är. Hur själva året blir återstår att se.

09 december, 2013

nio/tolv.


I torsdags, innan bergen av snö kommit, bestämde jag mig för att göra något åt den helt uteblivna julkänslan jag haft sedan helgen innan så jag tog fram min älskade spellista med julmusik, tryckte på play och bakade ett gäng saffransbullar, några med mandelmassa och vanilj, några med kanel och kardemumma. Sedan fortsatte det med pepparkaksbak de kommande dagarna, varpå jag läste ut Jonas Karlssons nya bok God Jul (så otroligt bra och rolig, läs!), och nu är jag alldeles sprängfylld av jul. Väldigt trevligt.

22 november, 2013

tjugotvå/elva.


Vi går i snöblandat regn och du grymtar till av frustration när du måste hoppa över ännu en pöl av slask och suckar när jag ler som svar. Struntar i att mina tår plötligt blivit frusna för jag har ju strumpor hemma och i led med min trofasta pessimism föds en optimism om att glädjas över snön medan den ännu finns här. Går omkring i min nya lammullströja fyra dagar av fem, köper en ljusslinga som jag snor runt min säng och har en bra vecka för mitt självförtroende. Även långsiktigt, förhoppningsvis. 

18 november, 2013

11/11.

Jag blev utmanad av Elina (som kan vara den roligaste personen jag känner och som delar mitt intresse för film/julen/män i kostym) att nämna elva saker om mig själv och sen svara på elva frågor som hon vill ha svar på. Himla fint och enormt hedrande, så det gör jag mer än gärna.
Jag gillar allt som har med populärkultur att göra. Skulle kunna prata om film/serier/musik/böcker och allt som skrivs om det i evigheter.  
Jag köper böcker lika mycket baserat på omslaget som på innehållet. Betalar hellre mer för en utgåva som jag gillar omslaget på, än köper en med ett omslag jag inte gillar men som kanske kostar några kronor mindre.
Jag är färg-fascist (men för det mesta en snäll och tyst sådan). Det skaver liksom lite inom mig när folk säger rött om orange och rosa eller kallar turkost för grönt.  
Jag har lätt för att komma ihåg detaljer om människor. Födelsedagar, födelseår, namn, ansikten och röster.  
Jag blir väldigt lätt besatt av saker och nördar in mig i dem totalt, vill veta allt och blir ofta lite för känslomässigt engagerad.  
Det krävs väldigt lite för att göra mig glad, men också väldigt lite för att göra mig deppig. 
Jag lider av extrem sprut-fobi. Har bara tagit blodprov två gånger i hela mitt liv (vilket inte är optimalt när en dessutom är hypokondriker) och senast jag tog en spruta var väl i åttan eller så. 
Jag har synestesi, vilket gör att jag associerar bokstäver, siffror, veckodagar och till viss del även månader med olika färger. 
Jag kan prata engelska med både brittisk och amerikansk accent (den där rena accenten utan dialekt, som nästan ingen infödd britt eller amerikan egentligen pratar). Inte exemplariskt men ändå helt okej.
Jag älskar att köra/åka bil. 
Jag bär nästan alltid klänning eller kjol och har inte haft på mig ett par jeans på mer än 3 år. 

Vilken är den vackraste platsen du besökt?
När jag var sju bodde vi två veckor i en liten kuststad i sydvästra England, och även om jag förmodligen överromantiserar det nu i efterhand, så var det verkligen hur fint som helst, då. 

Vem skulle du gladeligen kapa din högra arm för att få träffa?
Skulle gärna träffa John och/eller Hank Green, trots att jag egentligen bara känt till dem sedan i våras. Tycker om allt de står för, vad de gör för unga människor, hur de vill förändra och göra världen lite bättre och sättet de gör det på. Inte minst verkar de så otroligt roliga, smarta och nördiga. 

Är du feminist?
Hundra gånger ja.

Vilket är ditt stoltaste ögonblick?
När jag tog körkort, eftersom det är något av det läskigaste jag gjort.

Hur mår du, precis just nu?
Bra. Är väldigt glad över att ha klarat en kurs som varit ganska påfrestande. Dessutom är det här den bästa tiden på året med drygt sex veckor kvar till jul. Ångesten får inte ta så stor plats just nu, idag, vilket jag försöker glädjas över så mycket jag bara kan. 

Har du skänkt pengar till tyfonens offer i Filippinerna?
Ja, en hundring till UNICEF:s hjälparbete.

Bästa filmen genom tiderna?
Gud, det måste vara den absolut svåraste frågan som går att fråga. 
Men okej, jag ska försöka. Inglourious Basterds/Django Unchained/Tarantino i allmänhet är ju rätt så briljanta men är det någon film jag älskar och alltid gråter till så är det Brokeback Mountain.

Vilka är dina fem bästa egenskaper?
Bra minne, bra lokalsinne, noggrann, ganska snabblärd, teknisk.

Vad gör dig lycklig?
Genuina skratt i allmänhet och när någon visar intresse för det jag pratar om. Att får beröm för något jag gjort eller som har med min personlighet att göra. När jag för en gångs skull vågar göra något som sen går bra. Umgås med människor jag tycker mycket om. Att se en väldigt bra film på bio. Böcker. 

Gordon Ramsey eller Jamie Oliver?
Jamie Oliver. Självklart. Gillar speciellt hans julprogram.

Utmanar alla som skulle kunna tänkas stöta på den här bloggen att svara på samma kluriga men väldigt roliga frågor.

27 oktober, 2013

tjugosju/tio.

Jag följer med fastän jag inte vågar och sitter sen där tätt intill och håller din värkande hand så försiktigt jag kan för att du inte ska ha ont. Klockan tickar på och varje minut känns bräcklig men full av hopp och jag tänker på hur all tid vi får en dag kommer att ta slut. Bara lite till, bara lite, snälla vädjar jag och möts igen av min önskan om det oföränderliga. Alla veckor hopar sig och med dig kommer tåren som inte längre får plats i allt det den här kroppen tycks rymma, och det är väl där någonstans det blir tydligt vad som spelar roll. Jag har försökt länge, men en kväll i ett varmt rum på sjunde våningen till ljudet av dina andetag tappar jag den lilla kontroll jag kanske aldrig haft, när du river ner väggarna jag byggt upp som om de vore gjorda av luft.

15 oktober, 2013

femton/tio.

Kisar mot solen men längtar efter kylan och sörjer varje gång jag ser ett löv falla. Överraskas av mitt eget lugn och säger meningar till människor som annars brukar få fingrarna att darra. Hör mig själv säga hej och hejdå, plockar fram och ihop datorn, böckerna och anteckningsblocket och kommer på mig själv med att ha slutat undra om jag får vara här. Tänker fortfarande för mycket, för länge och för otydligt och att prata med dig är som att konversera med ett två dagar yngre själv, men jag har nått något slags nytt normaltillstånd, som om kroppen inte längre orkar hålla andan. Befinner mig redan i november och följer hur det skymmer tidigare för varje kväll, tänder ljus fastän det ännu inte mörknat och hoppas att 22.30 äntligen stannar lite längre just ikväll.

09 oktober, 2013

nio/tio.


kom ihåg. kom ihåg. kom ihåg. det vackra. det viktiga. det verkligt vanliga.

08 oktober, 2013

åtta/tio.

Går omkring med smutsigt hår i flera dagar och inser att jag glömt använda schampoo två hårtvättar i rad och har hål över hälarna på varenda strumpbyxa i byrålådan. Ögonlocken faller när det blivit mörkt men det finns inte ett spår av vila någonstans och allt hamnar snett när det sedan börjar ljusna. Sitter i biblioteket och längtar efter siffror och facit och vill rycka tag i någon som kan hjälpa mig sortera i mitt huvud, men det känns ibland som ett mission impossible. Pratar högt i flera minuter men du greppar aldrig tag i mina ord, förstår inte vad jag letar efter i mina amatörfilosofiska tankekedjor trots att du om någon borde veta och allt jag får är det självklara. Vi är två, men blir istället en och en halv och jag behöver en hel, för stavning och grammatik klarar jag trots allt helt på egen hand även om mina meningar är långa.

04 oktober, 2013

St. Lucia.

  

Ett av de bästa banden jag vet.
Modernt åttiotal när det är som bäst.
Nu har de släppt sitt debutalbum och det är så himla bra.

01 oktober, 2013

ett/tio.

Jag väntar på att jag ska sluta vänta och hoppas på hoppet. Allt har sedan länge övergått till lager på lager och de blir fler för varje minut, men tycks bara vara ytterligare grader, aldrig djup, djupare, och ute i verkligheten står allt stilla. Alltid antingen det ena eller det andra, stark eller svag, för många ord eller för få, entusiasm eller likgiltighet, enkel eller svår. Vill kasta what doesn't kill you makes you stronger i papperskorgen, ta min pessimism under armen och springa mot tystnaden. Kan inte längre upprepa det ordnar sig och vad är det värsta som kan hända och det är mänskligt att inte alltid lyckas, för det värsta i din värld är sällan detsamma i min och i mitt huvud ekar ständigt slumpen och jag har slutat tro.

29 september, 2013

tjugonio/nio.


Så börjar det. Färgskiftningarna. Fryser om fingrarna och öronen när jag går en sväng och plockar fram vantar och basker så fort jag kommer hem. För att vara redo, liksom. Försöker låta helgerna bli utandningen efter påfrestande veckor som inte riktigt vill släppa taget. Tar hjälp av Winnerbäck, begåvade Khemiri och oroväckande många avsnitt av Breaking Bad, och undrar om det kanske inte faktiskt fungerade den här gången.  

27 september, 2013

Det här med att leva.







Dave Eggers, A Heartbreaking Work of Staggering Genius
William Boyd, Any Human Heart 
 Charles Bukowski
Thomas Merton
Augusten Burroughs, This Is How
J.K. Rowling, Harry Potter and The Goblet of Fire

25 september, 2013

tjugofem/nio.

Det känns ända ut i tårna, i varenda nerv, varenda andetag. Ger upp tusentals gånger om dagen men aldrig på riktigt och sitter snällt kvar med en klump innanför bröstet. Jag är nog inte gjord för det här och därför borde jag kanske också låta bli, men vi hänger så tätt ihop, förmågan och jag, och jag vet inte riktigt vad som finns på andra sidan. Jag kan drömma och jag kan vara exakt men när det hårda blandas med det mjuka tappar jag alla bitar och går vilse i mellanrummet, där klockan tickar på och benen vägrar att röra på sig och insidan får ta upp all plats. Andas in, andas ut.

24 september, 2013

CHVRCHES.


Det började med åtta bokstäver nedskrivna i telefonen, en natt i början av februari, och sen följde de med mig genom vintern, våren, sommaren och nu hösten. Jag vet inte hur många gånger jag har lyssnat på  Now Is Not The Time och Lies eller hur jag ens ska börja beskriva vilka minnen det ligger i The Mother We Share. Så äntligen, efter nästan åtta månaders väntan, är CHVRCHES debutalbum här och det är, rakt igenom, precis vad jag hoppats på. 

16 september, 2013

Will I see you on the other side?



Bättre och bättre för varje gång.

15 september, 2013

femton/nio.

River bort metaforiska plåster varje dag, blundar, knyter mina händer och hoppas att inte alltför mycket skada gjorts när jag öppnar ögonen igen. Vi ses i några timmar och det känns för en gångs skull lätt men ändå svårt och hopplöshetens dimma skingrar sig för ett dygn, men jag förbereder mig fastän jag inte borde, för såhär får det aldrig vara för länge. En dag senare är det som bortfluget och jag försöker kommunicera fram en tanke men hakar upp mig i varje stavelse. I vilken ände börjar man? undrar jag och fastnar med blicken. Ser till slut färdigt en två timmar-lång film och känner lättnad över att ha avslutat något för första gången på flera veckor, för det är så många lösa trådar i mitt huvud just nu och jag minns varken hur man flätar eller knyter knutar. Försöker tänka färdigt men i det osammanhängande finns alltid något mer att tillägga, något mer att anmärka på. För mycket, som så ofta, för mycket.

05 september, 2013

Och sen då.

Sitter på bussen och räknar sekunder. Är rädd för framtiden, men allra mest för den nutid som blir till om några minuter. När den nu väljer att komma, för jag vet aldrig, jag vet ju aldrig. Letar metaforer men finner bara trista liknelser som inte räcker till och en verklighet som är alldeles för konkret. Är bra på att tänka, men dålig på ord, och dina blickar får större utrymme än dina meningar när jag läser mellan raderna. Räknar steg på väg hem, i en värme som stannat kvar för länge, för att vara säker på att de inte tar slut. Och kanske finns där alltid fler om jag vänder mig om, men mina ord räcker inte till och jag har letat sönder både hjärna, lungor och varenda muskel.

31 augusti, 2013

Sommarläsning.

Bäst i sommar?
Tänkte att nu, nu ska jag till slut läsa To Kill A Mockingbird av Harper Lee som den klassiker den blivit, så jag började sommaren med den och det gjorde jag ju rätt i så här i efterhand. Tyckte den var fantastiskt bra. Sen avslutade jag sommaren med The Art of Fielding av Chad Harbach och tyckte så otroligt mycket om den. När man typ faller för varenda karaktär och aldrig vill skiljas från dem? Just precis vad som hände.

Sämst i sommar?
Lyckan är en sällsam fågel av Anna Gavalda. Låg i min bokhylla i tre år och väntade helt i onödan. Blev så besviken på hur den var skriven, helt annorlunda från hennes tidigare böcker språkmässigt och med karaktärer som aldrig fastnade. Fin ibland, men för det mesta bara jobbig och konstlad. 

Kortaste och längsta bok?
Fahrenheit 451 av Ray Bradbury (ca. 150 sidor), och The Book Thief av Markus Zusak (ca. 550 sidor).

Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats/misslyckats med?
Att läsa så mycket jag bara kan och orkar, men det är liksom ett stående projekt. Och jag tycker nog att jag lyckades ganska bra med att hålla uppe det den här sommaren också. 

Nämn en ny bok som du köpt i sommar!
Tredje och sista delen i Torka aldrig tårar utan handskar-trilogin av Jonas Gardell, såklart. 

Var har du läst mest?
Ute i trädgården (nästan alla) fina sommarkvällar och i sängen eller favoritfåtöljen när det regnat eller varit för kallt.

Har du upptäckt någon ny författare?
Ja, Richard Yates, till exempel. Läste hans The Easter Parade och gillade hans sätt att skriva; när det ligger flera lager undertoner i väldigt enkla meningar. Och så Paul Auster. Blev lagom förvirrad och existentiell efter att ha läst The New York Trilogy, men det är ju sånt jag tenderar att dra mig till. Så det blir nog fler av de två.

Vad ser du fram emot att läsa i höst?
Var så optimistisk förra året, vilket slutade med att jag läste fyra böcker den hösten, så i år tänker jag att jag är nöjd bara jag läser minst det. Men jag ska läsa tredje och sista delen i Divergent-serien av Veronica Roth när den kommer ut i mitten på oktober, det vet jag. Sträckläste de första två delarna i somras och är väldigt förväntansfull inför hur det kommer sluta. Ska också läsa Kristian Gidlunds bok I kroppen min. Bara vet att jag kommer att älska den lika mycket som bloggen.

29 augusti, 2013

tjugonio/åtta.


Sista veckan i augusti. Dricker kaffe fastän kroppen skickar övertydliga signaler om att det inte alls är en bra idé, men vi är sällan överens och jag beställer in en extra stor kopp. Plockar av de sista frukterna som finns kvar i trädgården och känner graderna falla, därute, där sommarkvällarna varit många men alldeles för få. 

24 juli, 2013

21 juli, 2013

tjugoett/sju.

Skakiga ben och hjärtan som klappar när ingen ser. Väntar på att någon ska säga det som redan är uppenbart, men du talar om lugnet och jag vet inte om det är en förskönande omskrivning av något annat eller om det är vad du faktiskt ser. Om det är vad det är, då vet jag inte hur det lyckats bli så. Sitter ute i kylan och tårna fryser, men jag sitter kvar där ett tag till för jag är en evig romantiker och multiplicerar allt som redan är vackert med tusen. Och det här är vackert. Tittar upp mot träden och fastnar i några minuter, en timme. Har sagt samma ord så många gånger utan att egentligen ha sagt dem alls. 

19 juli, 2013

nitton/sju.


Fyller några bunkar med körsbär och vinbär från trädgården och lyssnar på gamla Värvet-intervjuer. Olga kommer över, dricker kaffe på verandan och hjälper till att äta upp lite av det jag plockat. Pratar om våren och hösten och om tiden och förändringar, så som det så ofta blir. Säger hejdå och sen fastnar jag återigen i fiktiva världar av olika slag. Vi är inne i mitten av sommaren och ändå är det som att jag väntar på att den snart ska börja. Men ja, det här med tid har ju aldrig riktigt varit min starka sida.

13 juli, 2013

tretton/sju.

Lyssnar till din musik, läser dina böcker, tittar på dina filmer, skriver dina meningar. Vet inte vart du slutar eller var jag börjar, men jag borde vara någonstans därinne oavsett hur mycket av dig som också finns eller har funnits där. Jag borde vara helheten i alla delar som pusslats samman, ett ihopplock av bitar från olika platser och olika människor och ibland, i vissa stunder, undrar jag om det inte är så vi är och borde vara. Otydliga och halvfärdiga. Någonstans, någon gång, lyssnar du till min musik, läser mina böcker, tittar på mina filmer och skriver mina meningar och det som varit ditt blir mitt blir ditt igen. 

25 juni, 2013

tjugofem/sex.


Gör min syster glad och bakar en marängtårta fastän jag länge försökt hålla mig borta från allt som har med just maräng att göra. Lyckas trots allt och äter så mycket att jag måste lägga mig raklång på golvet av mättnad. Fortsätter tillbringa tid på golvet med mina vänner, kaffekoppen och böckerna. Träffar andra, livs levande, vänner och skrattar så att det gör ont i käkarna efteråt, men det får det gärna göra. Några ögonblick i juni.

22 juni, 2013

tjugotvå/sex.

Öppnar fönstret och hör hur regnet slår mot plåten utanför och undrar om det har samma effekt på dig som det har på mig. Skulle säkert kunna stå här på ett svalt golv med musik i öronen tills det mörknar, även om det aldrig riktigt blir mörkt just i kväll. Ställer tillbaka boken, som jag läst ut lite för fort, i bokhyllan igen och plockar ner en annan, en med olästa blad. Du andas ut ett skratt, skakar på huvudet och undrar hur jag gör, och jag önskar jag kunde föra över den här känslan till dig så du får känna att det nog är enklare än du tror. Jag undrar om jag har missat något du sedan länge förstått dig på eller om det redan från början varit något jag inte behövt förstå. För vi är lika och olika på samma gång och du känns alltid, alltid rätt.

14 juni, 2013

fjorton/sex.

Det är fredag och jag glömmer allt som, egentligen, är viktigt.
Minns istället det som aldrig borde fått ta plats.
Det är fredag, det är fredag, det är fredag.
Försvinn bekymmer, försvinn.
från här.

10 juni, 2013

tio/sex.


Solen i ögonvrån och jag trivs så bra här. Känner det i andningen och i axlarna som slappnar av och i någon minut glömmer jag att känna efter. Får istället bara känna, kort och gott. Ingen annan i närheten och borta är känslan av att vara fem steg efter. Inga fel, bara en himla massa rätt. 

02 juni, 2013

två/sex.


Bakade några kanelbullar, förra söndagen, när ingenting riktigt gick som de skulle och funderingarna var oändliga. En vecka senare och inte mycket har förändrats, men det har gått en vecka. I alla fall.

20 maj, 2013

Maj.


I torsdags, efter ännu en dag, satt vi ute i solen och åt vi pizza, Lina, Camilla och jag, för att Lina äntligen är hemma igen. En av alla de saker jag tycker om med maj, att få säga hej på riktigt igen. Fredagen var för varm för att inte sitta utomhus och Bukowski och Daft Punk visade sig vara en bra kombination. Sedan, en lördag av Eurovision och en söndag av massiv prokrastinering. 

19 maj, 2013

Nu.

Jag pratar för mycket och ändå hoppar jag över varannan tanke, utelämnar det största av det allt. Jag vet att jag kommer ångra mig om några timmar, men du nickar och fyller i mina meningar, så jag låtsas för en stund att du vill lyssna på det jag säger. Du vet allt om livet och jag låtsas att det är detsamma för mig, låtsas att det ligger precis lika mycket bakom mina ord som det gör bakom dina. Även om jag vet. En timme i en bubbla där det är lättare att inte vakta varje ord och ändå vet jag att det är precis så det fungerar. Jag vet att du undrar varför det inte är detsamma, imorgon eller i övermorgon, någon annanstans, men jag har ännu inte kommit på vad jag skulle kunna svara om du någon gång frågade på riktigt. 

15 maj, 2013

The Catcher in the Rye.


“The best thing, though, in that museum was that everything always stayed right where it was. Nobody'd move. You could go there a hundred thousand times, and that Eskimo would still be just finished catching those two fish, the birds would still be on their way south, the deers would still be drinking out of that water hole, with their pretty antlers and they're pretty, skinny legs, and that squaw with the naked bosom would still be weaving that same blanket. Nobody's be different. The only thing that would be different would be you. Not that you'd be so much older or anything. It wouldn't be that, exactly. You'd just be different, that's all. You'd have an overcoat this time. Or the kid that was your partner in line the last time had got scarlet fever and you'd have a new partner. Or you'd have a substitute taking the class, instead of Miss Aigletinger. Or you'd heard your mother and father having a terrific fight in the bathroom. Or you'd just passed by one of those puddles in the street with gasoline rainbows in them. I mean you'd be different in some way—I can't explain what I mean. And even if I could, I'm not sure I'd feel like it.”

Fantastisk.

12 maj, 2013

Paper dreams.




Egenkomponerade korta berättelser och citat, nedskrivna i ett block eller på en skrivmaskin, som får någon som älskar ord att liksom smälta ihop till en liten pöl för att det är så vackert. Har tappat räkningen över hur många inlägg jag sparat, men det har nog lyckats bli vartenda ett av dem. Finns att läsa här.

09 maj, 2013

Hurricane.


En torsdag lika grå som himlen. För många koppar kaffe i kroppen. Ögon som sluter sig till en bra bok. Fingrar som fryser till is ovanför tangenterna. Cirkulerar runt i evighetslånga tankar. Fram och tillbaka, tillbaka och fram. En lugnande låt och en mindre lugn, men minst lika härlig, version. Torsdagar. Verkligen inte en personlig favorit.

08 maj, 2013

åtta/fem.

Hur mår du?
Lite stressad och orolig, och är trött mest hela tiden, men ändå okej.

Vad önskar du just nu?
Att jag inte, ständigt, tänkte och kände efter så mycket. Har varit lite för intensivt den senaste tiden.

Vad ska du göra imorgon?
Baka en cheesecake, skriva på en uppgift och tentaplugga. 

Och på lördag?
Då ska jag gå på bio och ha det allmänt trevligt med Camilla. Så himla peppad inför det! Kommer bli hur bra som helst.

Vem saknar du?
Bra personer som befinner sig i andra länder just nu. 

Senaste köp?
Fyllde på mitt busskort. Sådär lagom kul och spännande.

Vad skrattade du senast åt?
Oj, någon gång igår kväll, gissar jag. Vet inte åt vad exakt, dock.

Vad grät du senast åt?
Minns inte riktigt. 

Vad läser du just nu?
The Catcher in the Rye av J.D. Salinger. Tycker väldigt mycket om den. Så läser jag lite då och då i Charles Bukowskis The Pleasures of the Damned, en samling med hans dikter. Också himla, himla bra.

Senast sedda film?
Oz the Great and Powerful, med Camilla. En trea fick den i betyg, tyckte vi.

Senast 3 inkomna sms?
Från Camilla och Lina om vad de/vi har kvar att göra innan sommaren och om vädret - Ohio vs. Sverige. Alltid dessa konversationer om vädret, överallt, hela tiden. Går inte att komma ifrån dem, verkar det som.

Vad stod det i ditt senaste skickade sms?
"Juste ja!", för att jag blev påmind om att det är långhelg nu i helgen. 

Vilket var ditt favoritämne på gymnasiet?
Matematik. Har alltid tyckt om det.

Vilken är din favoritfrukt?
Blodapelsin, som typiskt nog bara finns att få tag i två månader om året. Annars vindruvor.

Vilka kändisar har du blivit jämförd med?
Tror aldrig att det har hänt, någonsin. I alla fall inte vad jag kan komma ihåg. 

Vad är du rädd för?
En del småsaker och en del väldigt påtagliga saker. 

En person du tycker är snygg?
Jag får nog införa ett livslångt standardsvar på den här frågan. Det blir enklare så.
Alltså, James Franco. Alltid. (Och typ de flesta killar i kostym)

Vem skrev senast åt dig på facebookchatten?
Har pinsamt nog inte använt den på två år, så jag har ingen aning om vem det kan ha varit. 

Vilket språk hade du velat lära dig?
Retar mig lite på att jag efter att ha läst tyska i sex år knappt hänger med alls när någon pratar. Allt jag kan är grammatiktabeller och prepositionsramsor. Tänker att jag borde ha gått in för det mer när jag hade chansen, för det irriterar mig att bara kunna det lite halvdant.

Vad för sorts killar faller du för?
Ödmjuka, kloka och lugna killar, med en blick som liksom säger allt. Som skrattar mycket, är intresserad av vad som händer i världen och tycker att allt är värt att prata om. Eller nåt sånt, tänker jag mig.

Vart vill du åka just nu?
Bara bort härifrån en stund. Någonstans nära vatten, helst.

Vad önskar du dig i födelsedagspresent?
Det är ju ganska många månader till dess, men gärna böcker för det är vad jag lägger mest pengar på. Men är egentligen nöjd bara jag får umgås med de jag tycker om.

29 april, 2013

3.


Viss kärlek svalnar väl aldrig. Den tycks istället bara bli finare med åren. She & Him's nya skiva låter nämligen bättre än alla deras tidigare, väldigt bra, album. Tillsammans. Sådär så att man önskar att man kunde resa tillbaka till 60-talet och gå på en amerikansk skolbal. Sådär så att man vill åka till Paris, nu på en gång. Eller dansa runt på gatan, i vattenpölar och med ett paraply i ena handen. Perfekt för en romantiker.

21 april, 2013

Ibland.


Ibland blir det så här. Ibland fungerar ingenting som det ska. Ibland räcker orden inte till fastän de svämmar över och ibland tycks varje ord felvänt även om det i själva verket är perfekt. Orden förvandlar det komplexa till något enkelt. En enkelhet som säger emot komplexiteten och får allt att verka mindre än vad det är. Eller, just det, inte är. Det är omöjligt att förklara även om man älskar ord, älskar allt det de kan säga och göra verkligt. Orden tolkas och blir till i någon annans huvud, någon annans kontext. Och. Ibland känns det som att inga ord någonsin kommer vara nog.

07 april, 2013

Till slut ändå.


Jag har inte bara suttit på ett golv och läst idag. Jag har också legat i min säng och läst. Och det bästa av allt har varit att jag tyckt om allt lika mycket. Oavsett bok. Så mycket trist som jag läst de senaste tre månaderna (blandat med en del roligt, förstås), så var det verkligen på tiden.

02 april, 2013

två/fyra.

Dagens humör: Glad! Solen skiner ju. 
Dagens mående: Trött, extremt trött. Tröttare än på väldigt länge.
Dagens borde: Jag bestämmer att det inte finns något sådant idag. Flyttar det tills imorgon istället (är ju som bekant mästare på det).
Dagens frisyr: Nytvättat och platt.
Dagens smink: Det vanliga. Såklart.
Dagens klädsel: Prickig klänning, kofta och Converse. Och en lite för varm jacka. 
Dagens planer: Läsa, lite av varje. 
Dagens materiella vill-ha: En fin och praktisk ryggsäck så att min rygg kanske blir lite gladare. 
Dagens fundering: Många tankar om självreflektion och förförståelse. Om människor som besitter det och de som saknar det.
Dagens beroende: Kaffe. 
Dagens tråkigaste: Den där sista halvtimmen mellan 14.30 och 15.00 under dagens sista föreläsning. Kändes snarare som tre timmar. Kunde inte fokusera mer då, det gick bara inte. 
Dagens längtan: Vill att böckerna jag beställt ska komma nu, nu, nu.
Dagens superlängtan: Tänker inte längta efter något mer. Eller okej, jag ser fram emot det här som kommer i maj.
Dagens låt: Det får nog bli den här.

31 mars, 2013

Påsk.


Fick ett påsklov lite som förr i tiden och har nog tagit vara på det så mycket jag bara kunnat. Ätit godis, träffat de där personerna jag ser alldeles för sällan och betat av böcker i bokhyllan. Allt detta med blå himmel och solsken i bakgrunden. Och jag tjatar om det hela tiden, jag vet, men jag fungerar så mycket bättre när solen är framme. Så, för att våren verkar vara på väg på riktigt (ta i trä, salt över axeln, tvi, tvi, tvi) kommer här en himla bra spellista med en stor del av det jag lyssnat på de senaste veckorna.

27 mars, 2013

Och det är bara du som ler.

Det vänder en dag. Så, plötsligt. Jag märker det på bussen och jag märker det på väg över ett övergångsställe. Jag känner det i tårna när jag lyssnar till en föreläsning om kommunikation och i leendet när jag skriver, skriver, skriver. Det allra minsta, det allra enklaste. Jag förstår det när jag tänker att det inte längre spelar någon roll, när det får pirra i magen, punkt slut. Jag skriver meningar i huvudet och tänker att det kanske finns något av värde där inne ändå, samlar på vackra citat och stycken som beskriver så mycket i den allra enklaste av former. Skrattar så mycket jag bara orkar, för att jag aldrig mer vill göra något annat. Det vänder, om så bara för en dag eller två. När bara tanken på att våga känns som att ta hela steget, och får vara bara det.

22 mars, 2013

TFIOS.


En del böcker har sitt alldeles egna, speciella språk. En del har karaktärer som fastnar och aldrig riktigt vill släppa taget. Vissa får en att le det största leendet man har. Andra får en att gråta tills att man inte längre kan se bokstäverna för alla tårar. Och så finns det böcker som har allt det där. En av dem läste jag ut för någon vecka sedan. The Fault In Our Stars av John Green. Och jag tänker inte säga så mycket om den, bara att alla borde läsa den. Kanske, möjligtvis, eventuellt, förmodligen, helt klart finaste boken jag läst. Hittills.

20 mars, 2013

2:00 a.m.


Läser till det att orden tar slut, till det att ögonen tåras. Det är inte på riktigt men det gör ont i magen ändå och det borde kännas hemskt men allt är bättre än på riktigt. Virar täcket runt benen och blundar så hårt det bara går för det är där, bara där innanför, som det vackra existerar. 
Klockan är två på natten, jag inte kan sova och tankarna tar lite för stor plats. 

14 mars, 2013

Wallflower.


Såg till slut filmen, efter att den legat där och väntat i ett par veckor. Och det hann gå kanske fem minuter innan jag föll. Hårt. Så jag var ju bara tvungen att läsa boken. Och älskade, älskar, den minst lika mycket. Full av hundöron och markeringar fastän jag nästan aldrig gör sånt i vanliga fall, men den innehöll helt enkelt så många vackra citat att det var svårt att låta bli.

09 mars, 2013

Solsken.


Älskade fredagar. Pannkakor till frukost. Kroppen börjar kännas okej igen och klarar till och med en dubbelt så stor kopp med kaffe (ta i trä). En av de finaste böckerna som sällskap hela dagen. Och idag. Älskade lördag. Ny bok, om möjligt ännu finare. Och så en smärre dipp i det redan dalande självförtroendet, men det behöver vi inte prata om nu tycker jag. Tar och lyssnar på den här gamla favoriten istället och övar upp den lilla optimism jag (inte) har.

08 mars, 2013

8:e Mars.

Sånt här är ju lite småläskigt, så stort och viktigt, och samtidigt en ganska stor del av mig och vad jag tänker på från det att jag vaknar på morgonen tills att jag går och lägger mig. Men det är ju så himla viktigt, och någon gång ska man väl våga, och jag kan inte tänka mig en bättre dag att göra det på än på självaste Internationella kvinnodagen.

Kallar du dig feminist och, beroende på svar, varför/varför inte?
Ja. Har gjort det sen några år tillbaka, men har väl egentligen alltid varit det. Det är så mycket som fortfarande inte är rättvist, inte ens i närheten så jämställt som många tror, eller hoppas. Eller snarare, jag vill att det ska vara ännu mer jämställt. Jag är feminist för att jag anser att vi lever i ett samhälle där män som grupp, generellt sett, har större makt och där könsroller, omedvetet och medvetet, fortfarande lever kvar. Där kvinnor och män bedöms olika, i olika grad och utifrån olika kriterier. Och jag vill inte att det ska vara så. Att vara för jämställdhet och inte kalla mig feminist, därför att det fått så negativa associationer som bygger på fördomar (som att man skulle hata män), skulle för mig kännas som ett steg bakåt (lite som att inte vara PK för att det kan uppröra rasister). Det är liksom inte jag som borde ändra uppfattning.

Vad tycker du om Internationella kvinnodagen?
Den behövs, det gör den verkligen. Kvinnor borde få ta större plats alla dagar på året och jämställdhetsfrågor borde diskuteras varje dag, såklart, men i och med att det behöver diskuteras mer och göras mer så kan det ju aldrig vara fel att det finns åtminstone en bestämd dag då man verkligen uppmärksammar och står upp för kvinnor.

Vad kan man göra för att jobba jämställt?
Sluta att i första hand bedöma/prata om kvinnor för hur de ser ut eller hur de klär sig och istället vad de uträttat för något, vad de jobbar med, hur de är som personer. Uppmärksamma kvinnorna i de sammanhang där det lätt pratas mest om männen. Försök sluta benämna saker som "manligt" och "kvinnligt" för de är så snäva begrepp som utesluter mer än de ger.  Att hela tiden fundera över om man skulle säga samma sak om/till en man som om/till en kvinna, använda samma ord, bedöma på samma sätt, kritisera i samma grad. Att tänka på vilka föreställningar man har om kvinnor/män. För mig handlar feminism om att respektera alla kvinnor (och män, såklart) och deras rätt att få vara sig själva, och att det inte har att göra med om man tycker om dem eller inte.
Och, ja. En massa till.

Var har du din politiska hemvist i övrigt?
Jag funderar över det här hela tiden, men kommer nästan alltid fram till att mina åsikter ligger åt vänster. Och så kommer det nog att förbli. För att jag tycker att vi, om det är möjligt, har ett större ansvar att ta hand om varandra än oss själva och vad vi själva har mest nytta av, just nu. Att alla ska ha samma möjligheter, samma värde, oavsett vem man är eller var man kommer ifrån. Jag tycker helt enkelt inte att det räcker med att förklara saker på individnivå därför att vi på så många sätt är en del av ett samhälle med strukturer och normer, maktskillnader och klasskillnader.

Utövar du på något sätt dina feministiska/politiska övertygelser?
Nej. Jag tycker om att prata om politik (hur tråkig och allvarlig jag än känner mig), läsa om det och diskutera. Jag inbillar mig att i alla fall något kanske fastnar hos de jag pratar med. Tycker om att vara tvärtemot och ifrågasätta. Det lilla, liksom. Men det är också mest för min egen skull, för att hela tiden fundera över mitt eget tänkande. Den dagen jag känner mer självförtroende inför mig och politik kanske jag gör mer. Men framförallt, så tycker jag att det är så enormt viktigt att ha just politiska diskussioner. Som min gamla samhällslärare sa en gång, allt är politik.

Har du hopp om mänskligheten?
Vissa dagar, ja. Andra dagar, nej. Det finns så många människor som vill göra samhället bättre, och jag försöker verkligen att hela tiden fokusera på dem. För även om man möter människor som man tror ska vara ödmjuka och reflekterande men visar sig vara det motsatta (ofta de med mycket makt och som skulle kunna påverka så mycket) så finns också de som överraskar en. Och de är ju de allra bästa människorna.

Frågor från Emma och Nina
Två kvinnor som är väldigt bra på det de gör.

26 februari, 2013

Oscar och Jonas.


Hade en himla fin dag igår, kanske till stor del tack vare att solen sken hela tiden, antar jag. Träffade nämligen Elina för att se Oscarsgalan och fortsatte därmed vår årliga tradition, om än lite annorlunda just i år. Men det var precis lika spektakulärt och underbart i efterhand som det brukar vara direktsänt. Och så fick jag hem tre böcker av Jonas Gardell som jag hittade på Blocket i förra veckan. Många av hans äldre böcker trycks inte upp längre och jag har försökt få tag i dem ganska länge eftersom han är en av mina absoluta favoritförfattare. Så helt plötsligt hittar jag dem, som nya, för nästan inga pengar alls. Och med det blev min samling alltså komplett.

23 februari, 2013

Vitamin.


Blodapelsin. Försöker äta så många som möjligt innan säsongen tar slut. För att det är gott men också för att jag kan behöva alla vitaminer i världen just nu. Det här har nämligen varit en riktigt dålig vecka. Ont huvud och ond kropp, igen. Blir frustrerad över att min kropp alltid ska reagera såhär och på mig själv för att jag aldrig lär mig. Men i kväll ska jag bjuda min syster på bio, med en passande citrusfrukt-titel. Det livar förhoppningsvis upp.