31 december, 2012



Har funderat länge över hur jag ska kunna sammanfatta det här året. Om jag ens ska göra det. Jag vet nämligen inte i vilken ände jag ska börja eller vad som ens finns att säga. För det har varit ett så märkligt år på alla sätt och vis. Så svårt att beskriva och förklara i några enkla meningar. Men också för svårt för att dela med sig av, även om det så bara är till ett fåtal människor. Jag har levt nära mig själv större delen av det här året, närmare än någonsin förut. Och det har förhoppningsvis fört något bra med sig, men det får förbli mitt och bara mitt. Så det här blir en ganska kort sammanfattning. Bara för att jag inte vill hoppa över den tradition det blivit.

År 2012 alltså. Jag läste massor av böcker, åtminstone under den första halvan av året, och blev smått besatt av ett antal tv-serier. Som vanligt. Följde OS i London med största intresse och stannade uppe en hel natt, ännu en gång, för att titta på Oscarsgalan. Bakade semlor för första gången, var med när herrlandslaget i handboll tog sig vidare till OS, åkte på världens förkylning och såg en spelning med bästa Anna Ternheim. 

Sommaren var nog ändå den finaste på många år, för jag bryr mig inte så mycket om att det regnar nästan varje dag eller att det aldrig blir speciellt varmt. Trots allt blev det några varma dagar och mycket skratt med de bästa vänner jag har innan en av dem åkte tillbaka till USA igen och vi sa hejdå med en egenkomponerad brunch. Sedan bakade jag godaste kanelbullarna, köpte nya träningsskor och åt den årliga friterade bananen innan sommaren tog slut. 

Det blev höst och jag började på något nytt. Igen. Men den här gången blev det nog ändå precis rätt. För nu fick jag läsa om det mest spännande, och skrämmande, jag vet. Människor. Jag var nervösare än aldrig förr men fann nya vänner och fick nypa mig själv i armen några gånger när jag tänkte på vilken tur jag haft, hur bra jag egentligen hade det. Tog långa promenader, fikade och kände mig hemma på ett sätt som jag inte gjort på länge. Men det var också en himla tung höst och den försvann förbi så fort. Jag var inte riktigt färdig med den och så blev det plötsligt december. Snön kom och jag hade adventsmys med min syster, följde julkalendern och åt en trerätters julmiddag när allt kändes omöjligt. De sista två veckorna innan jul gjorde jag förmodligen mer läskiga saker än jag gjort sammanlagt i mitt liv. Men det blev till slut jul, jag fyllde år, och nu är det snart ännu ett nytt år.

Jag vet inte alls hur jag ska tänka eller känna inför att det här året är slut eller hur det har varit, men jag är ganska glad över att det är över. Och jag vill så gärna att det kommande året blir annorlunda än det förra. Hoppas så att det blir lättare, lugnare, stabilare. Och jag tänker att det ändå inte kan vara så svårt att ordna, för det kan nog bara bli bättre. Kanske är jämna år inget för mig, kanske lever jag efter vartannat år-principen, vi får helt enkelt se. I alla fall. Välkommen, 2013.

28 december, 2012

Jullov.


Julen var förbi innan den ens hade börjat, precis som hela den här hösten, men ändå lika fin som vanligt. Försöker ta vara på jullovet så gott det går, håller ut så länge jag bara kan, läser böcker som legat och väntat i två månader och promenerar på glashala gator. Det där med tentaplugg, det får vänta tills nästa år.

26 december, 2012

Här och nu.

Efter nyår ska jag spendera flera timmar varje dag med min älskade kursbok och lära mig precis allt om hur vi människor fungerar och varför vi beter oss som vi gör. Och kanske gå ut och njuta av snön, om den fortfarande finns kvar. 
Jag längtar tills elfte januari. För då börjar tre helt fria dagar utan en enda tanke på att jag har saker som måste göras. Eller, jag hoppas åtminstone att jag kommer att känna mig fri då, att jag kommer kunna andas ut. 
Jag skulle vill resa till en storstad några dagar och bara promenera runt, läsa böcker och fotografera. Planlöst och utan prestationskrav. Gud, vad jag skulle älska det.
Jag läser alldeles för sällan nuförtiden, men alltid några fina små berättelser innan jag ska sova.
Jag får panik över prestationer, ovisshet och över att livet ska rinna mig ur händerna. 
Jag känner mig snygg i nytvättat hår, min skönaste och finaste klänning och när jag går genom staden med en bra låt i hörlurarna. Då känns det lite som att allt i hela världen handlar om mig och bara mig. Och så måste man får känna ibland.
Jag önskar att värken i mina axlar och nacke kunde försvinna. Minns inte längre hur det kändes utan.
Jag tittar helst på amerikanska tv-serier.
I helgen ska jag läsa, läsa, läsa. 
Jag kommer aldrig någonsin köpa ett par jeans. Aldrig mer i hela mitt liv.
Personer som tänker nyanserat och har ett öppet sinne, tänker efter och vill förstå, försöker förbättra den värld vi lever i, stort som smått, och respekterar andra människor, är personer som jag ser upp till.
Kvällar tillbringar jag helst på ett fik med de bästa personerna jag vet, i en biosalong eller hemma i soffan med min favoritserie.
Just nu lyssnar jag på Lana Del Rey, dricker kaffe, äter Reese's och försöker att inte tänka efter så mycket. Bara vara.
Jag skulle behöva en helkroppsmassage, en långpromenad, ett leende och en hel natts sömn. Utöver det behöver jag absolut ingenting. Har redan fått mer än vad jag förtjänar, de senaste dagarna.

22 december, 2012

Tvåa, etta.


Idag fyller jag 21 år. Känns ganska så märkligt, om jag får säga det själv. Men ändå helt rätt. Funderar lite över om jag borde ha åldersnoja eller inte, men kanske behövs det inte just i år. Och så har det snöat hela dagen. Perfekt.

13 december, 2012

Lucia.


Gick över skolområdet bland gnistrande träd, i strålande solsken och tänkte att just den här stunden, helt för mig själv, var perfekt. Och det är precis vad den här helgen kommer bli. SKA bli. För jag har väntat på den så länge nu, hoppats att den snart, till slut, ska komma. Och imorgon, någon gång vid lunchtid, då är den här. Då ska jag inte oroa mig en sekund till. 

05 december, 2012

Låt det snöa, låt det snöa.


Det snöar, snöar, snöar och snöar lite till och fastän det letar sig in under luvan och rakt in i ögat så gör det absolut ingenting. Håret fryser till is och benen blir alldeles vita men det torkar ju så fort ändå. Bussen kommer femton minuter för sent, men vad gör väl det när andra kan få vänta timmar på tåget hem. Och att sitta inne och frysa i en föreläsningssal är inte så himla hemskt det heller, när man har tjocka ylletröjor och mysiga halsdukar att vira in sig i och knaprar på hemgjorda pepparkakor för att bota tröttheten. Det snöar utan stopp och jag vill inte att det ska sluta, för då kanske det försvinner helt och hållet och tar med sig mitt glada humör, och då vet jag inte hur det här ska gå.