08 maj, 2012

Du växer upp.


Det här känns i mitt unga tonårshjärta lika mycket som pojkband och Sahara Hotnights. Påminner om låttexterna som beskrev en hel värld, varenda känsla. Vi kunde dem utantill, skrev dem i våra presentationer på Lunarstorm. Ju fler desto bättre. De lät ju så bra, tyckte vi, trots att de egentligen var ganska svåra att få grepp om. Längtan efter självständighet, festivalhäng och något annat än olycklig kärlek. Och så blev det som det blev. Inte alls som man tänkt sig. Just därför, kanske, som det känns så i hjärtat när inte mycket låter annorlunda fastän åren gått. Ännu finns det hopp. Förväntningarna kan få finnas ändå. Kanske annorlunda, eller precis samma.

Inga kommentarer: