29 april, 2012

H.G.






























Började läsa Hunger Games-trilogin för drygt en vecka sedan. Kände att jag var tvungen att veta vad det var alla pratade om, vad alla tyckte var så otroligt bra. Och jag föll nog dit jag också, till den grupp som tycker väldigt mycket om de här böckerna, för i fredags läste jag ut den sista delen och kände med det en hel del saknad. Det går så fort när man läser, man vill liksom bara veta vad som ska hända, och när man väl når slutet tänker man att det ju var precis så det skulle sluta. Men det blir lite tomt ändå. Svårt att lämna de där karaktärerna man följt i tre böcker. Får helt enkelt läsa de fina delarna igen och vänta på nästa film. 

27 april, 2012

Tjugosju/Fyra.






























Fredag. 
Förkylningen är på upphällingen. Hoppas jag. 
Lyssnar på Musikhjälpens återträff. Har lyssnat sedan 10.00. Blir glad och minns tillbaka.
Läser under låtarna. Också där på upphällningen. Spänning. Och lite, lite vemod.
Ganska bra fredag. Hittills. 
Happy Helg.

22 april, 2012

Vet hur ont det gör när hoppet dör.

Går på repeat, skivan spelas om och om igen, och allt känns igen, allt är som det varit. Och ändå saknas allt det viktiga. Allt som förde det familjära, fina framåt. Samtidigt sitter jag i ett mörker och undrar om inte allt bara var en synvilla. Om någon någonsin sett på mig så som jag ser på mig. Om jag lämnat ett avtryck. Blivit ihågkommen. Jag är bra på att drömma, bra på föreställningar, på alternativa världar och har så svårt att se min egen. Jag chansar och jag tror, tar efter och anpassar mig. Hamnar ändå utanför mallen, in i ett omedvetet fack där ingen egentligen vill hamna. Vi vill ha personligheter, så länge de passar in. Mer djup, så länge det inte är för mörkt. Tyckande, så länge det inte är för radikalt. Annorlunda, bara det har en bokstavskombination. Lagom. Allt vi redan känner till. Så, lite mer, bara inte för mycket.

19 april, 2012

Fy.


Förkyld. Snyter mig stup i kvarten och dricker varmt citronvatten för att få bort hostan. Supertrött och hela tiden känns det som om huvudet ska sprängas. Men det försvinner snart, det borde det göra. Snart. Håll ut. Tills dess kan man ju träffa människor man tycker om och låtsats att allt snor inte existerar.

11 april, 2012

Rosa.


Ibland händer det ju att man läser en riktigt bra bok, som är sådär spännande och fantastisk på alla sätt och vis, att man vill ge den till en vän bara för att kunna ha någon att prata sönder den med. Men så finns det en del böcker som man vill ge till precis alla man känner, och kanske några till, bara för att få dem att tänka efter lite. Eller förstå ännu bättre. Rosa - den farliga färgen, det är en sådan bok.

08 april, 2012

OS.


Igår hängde jag här, i Scandinavium, och såg när Sverige tog sig till OS i handboll. Det var otroligt häftigt och lite svårt att förstå. En så himla härlig stämning. Och att få se alla spelare med egna ögon, till och med de som inte var med och spelade, var bara det något i sig. Som min systers leende efter att hon fått ta kort med Kim Andersson. Riktigt stort.

05 april, 2012

A.V.H.


Det här är en av de vackraste låtar jag vet. Den påminner mig om ledsamma tågresor och kalla januarikvällar men jag tycker mycket om den ändå. Kanske för att det blivit vår och för att de där tågresorna är borta sedan länge. Dessutom tycker jag att den för tankarna lite till Bröderna Lejonhjärta. Och det är ju alltid fint.

04 april, 2012

Vi var kladd i marginalen, inget som betyder något i längden.

Ibland blir det så tydligt, så uppenbart, och jag tänker att jag tjatar hål på mig själv när jag upprepar det gång på gång för mig själv, men jag vet bara inte varför. Och det känns som jag står utanför och tittar på, utan kontroll, utan mod, utan ord. I andra tankar och ändå nära, så otroligt medveten. Jag tittar och jag härmar, betraktar och tar in så till den grad att det blir det enda jag gör. Läser en bok som är så mycket uppbyggd på gråzoner att det liksom blir allt jag tänker på och jag önskar att jag verkligen vågade känna att, det där är ju jag, men jag undrar om jag inte kommer bli besviken, om jag inte kommer bli feg. Och alla andra. De andra, som fixar det där, som kan lämna olika världar bakom sig, byta fokus och se livet mer i svart och vitt. De som inte fastnar lika lätt, i tankar och i tvivel. Och det är just så här det blir i mitt huvud, dag som natt, som en text utan struktur, nytt och gammalt, upprepningar och oförståeligt, och ändå mitt alldeles egna mänskliga huvud. Å, vad jag önskar att jag vågade visa hela världen hur fint det är att vara annorlunda.

01 april, 2012

Söndag.


Det är söndag och jag lyssnar på podcasts och äter chokladägg. Varvar det med en väldigt bra spellista, Markus Krunegård och lite romantik a la Jane Austen. Inomhus. För ute snöar det som om det vore november och jag drar ner persiennerna i förnekelse och drömmer mig tillbaka till mars. April har inte levererat än, om man säger så.