05 november, 2011

För alltid.


Jag köper aldrig skivor längre, för det finns ju så många andra sätt att lyssna på musik. Men i måndags låg det ändå en där i brevlådan. Anna Ternheims. Hennes skivor kommer jag alltid vilja ha på riktigt, för att de betyder så mycket. Jag har lyssnat hela veckan, legat och tittat upp i taket och tänkt tillbaka på förra gången jag hörde nya låtar av henne. Det verkar så längesedan, som i ett annat liv, och ändå låter det precis likadant. Som Anna Ternheim. Hon som får mig att le och gråta på samma gång.

Inga kommentarer: