29 november, 2011

Hemma.

Läser en bok där jag känner igen varje plats. Jag behöver inte försöka föreställa mig hur saker och ting ser ut, för jag vet. Jag har gått på gatorna som nämns, suttit på fiken, stått på perrongen, handlat i butikerna. Jag känner till varje liten del, känner igen alla ord, som om jag egentligen bara läser mina egna tankar. Eller kanske det jag vill tänka på. Varje gång jag hör, ja, hör, namnen på platserna jag känner till så väl blir jag varm i hela kroppen, som om jag visste att det är här jag ska vara. Av den enkla anledningen att jag förmodligen aldrig kommer höra hemma eller passa in någon annanstans.
Fast, vem vet.

19 november, 2011

Fall fritt.


Jag har nog glömt hur snö ser ut, hur det känns när den första snön faller. Hur det knarrar under skorna när man går. Jag har nog glömt allt det där som har med vintern att göra. För snön kommer ju aldrig. Det är varken höst eller vinter, bara plusgrader och kala grenar. Och jag blir lite sur och lite arg över det, precis som över allt annat just nu. Och huvudet bara värker av all irritation. Jösses, hur ska jag ta mig ur det här. Snö, jag behöver snö.

14 november, 2011

-

Börjar tappa det. Värre och värre blir det. Det gnager, vad ska jag ta mig till, jag vet inte. Skriver inte längre, stänger in mig inuti, pratar och skrattar som om ingenting. Det kanske försvinner då, flyger iväg. Av sig självt. Nej. Hur ska jag klara mig, hur ska det gå. Det kommer aldrig gå. Tänker det är dags att rycka upp sig, sluta klaga, tänka positivt och allt det där som så många säger att man borde göra. Tänk i perspektiv, du har det bra, otacksamma jävel. Jo, men om vi bytte, så skulle du få veta. Hur lätt det (inte) är. Varsågod, jag gör snart vad som helst.

12 november, 2011

Kyla.


Jag tog på mig vinterjacka, vantar, halsduk och kängor när jag gick tidigt igår morse och frös ändå. Tänkte att jag borde ha dragit på mig ett par strumpbyxor till när jag ändå var igång, men jag orkade bara inte. Så. Himla. Trött. Fick blinka flera gånger för att hålla mig vaken under ett svårt test, och för att inte glömma att kliva av bussen i tid. Men, nu är det kallt, äntligen.

08 november, 2011

Åtta/Elva.


Världens lugnaste helg har det varit, verkligen hur lugn och bra som helst. Har livnärt mig på chai-te och clementiner, legat i soffan och läst böcker och lyssnat på She & Him's julskiva. Så himla bra är den, vill ha jul så mycket att jag får ont i magen. Igår var jag på kyrkogården och tände ljus hos farmor. Kolsvart och dimmigt, bara lyktorna lös. Alltid lika fridfullt och vackert. Märkligt det där, att jag kan tycka om det, jag som är så full av dödsångest annars.

05 november, 2011

För alltid.


Jag köper aldrig skivor längre, för det finns ju så många andra sätt att lyssna på musik. Men i måndags låg det ändå en där i brevlådan. Anna Ternheims. Hennes skivor kommer jag alltid vilja ha på riktigt, för att de betyder så mycket. Jag har lyssnat hela veckan, legat och tittat upp i taket och tänkt tillbaka på förra gången jag hörde nya låtar av henne. Det verkar så längesedan, som i ett annat liv, och ändå låter det precis likadant. Som Anna Ternheim. Hon som får mig att le och gråta på samma gång.

01 november, 2011

I somras.


Just nu känns det mesta lite dystert, även om det är höst. Jag gillar ju hösten, men det är redan första november och jag känner att jag inte riktigt hänger med. Så istället tittar jag på bilder från den bästa dagen på hela sommaren, när jag och Camilla tog med Lina till Borås djurpark. Hon fick det nämligen av oss i födelsedagspresent. Det var otroligt varmt och vi tog säkert tusen kort den dagen, bland får, björnar, lejon och en massa barnfamiljer. Idag saknar jag det lite, men om några veckor kommer Lina hem och då är vi samlade igen alla tre. Jag får helt enkelt tänka på det, utan att längta för mycket.