31 oktober, 2011

En dag.

En dag vaknar man upp och är stolt över sig själv för att man lyckas genomföra saker man varit rädd för. Nästa dag vaknar man upp och känner sig totalt värdelös för att man inte klarar av de mest grundläggande delarna av livet.

25 oktober, 2011

Från mig, till er.


Det här har varit en underlig dag. Och jag vet inte riktigt varför. Men det är väl också därför den är just underlig. Jag känner mig lite fattig på ord idag dessutom, samtidigt som jag gärna vill skriva. Kommer inte riktigt till skott med någonting, men jag bara måste säga en sak. Att om ni inte har lyssnat på Deportees nya album ännu, så gör det. Snälla, gör det. Jag har lyssnat säkert femton gånger om sedan det kom och det är fortfarande lika fantastiskt. Om ni gör det så lovar jag att det blir det bästa ni gjort idag. Lovar.

22 oktober, 2011

Tjugotvå/Tio.


Så var vi där igen. Ångest, ångest och ångest. Ja, tre gånger så mycket ångest den här gången. Självdisciplinen är så gott som obefintlig, frustrationen det motsatta. Igår tog jag en liten paus från alltihop, träffade Camilla och gick på bio. Crazy, Stupid, Love, som var så bra. Men nu är det dags att fortsätta slå in saker i huvudet, tappa tråden och börja analysera för långt, in på andra ämnen, kanske kasta iväg en kudde och gråta en skvätt.

16 oktober, 2011

Det sitter kvar.


En fredag med två väldigt bra vänner, en massa godis, en annorlunda film och så mycket att skratta åt. För mycket, nästan. Samtidigt försökte jag andas normalt igen och släppa allt, men det är svårt. För svårt, egentligen. Så nu går jag omkring och stannar upp titt som tätt på ren rutin, och får påminna mig själv om att det inte längre behövs. Och därute verkar hösten försvinna lika fort som alltid. För fort, faktiskt. Men äsch, det är ju nu man ska vara glad. Så det tänker jag vara.

13 oktober, 2011

Bäst.


För att det här helt enkelt varit en omtumlande dag. För att det till slut börjar ljusna. För att jag ler igen. För att det här är så mycket mer för mig än bara bra musik. Så mycket mer. För att jag sitter här och får tårar i ögonen när jag lyssnar. Helt enkelt lite extra skör idag. Lite för många känslor på en och samma gång.

11 oktober, 2011

Tisdag, Onsdag, Torsdag, ... .


Dricker ungefär fem koppar med te om dagen och oroar mig. Oroar mig som bara den och tänker att det måste bli fredag snart. Jag har ju gått och väntat på den här fredagen i flera veckor. Fredagen då det kommer vara avklarat. Tills dess tittar jag på Vita huset och tar djupa andetag för att lugna ner mig och övar lite till.

Om man mot förmodan skulle vilja följa mig på Instagram så heter jag akire, där också.
Och här, på Pinterest, där jag sparar allt jag tycker lite extra mycket om.

04 oktober, 2011

Stanna gärna två veckor till.


Hösten är här och jag kan inte vara glad över det. För mina tankar befinner sig någon annanstans, långt, långt borta. Det gör mig ledsen och arg och irriterad och trött. Varje steg är ett steg närmare. Varje sekund är en sekund närmare. Det här med positivt tänkande och att man kan lura hjärnan har jag aldrig förstått mig på, och då ska man veta att jag verkligen försöker. Associationer och första intryck stannar väl kvar, tyvärr, det har en kär vän talat om för mig. Och det gäller nog inte bara människor är jag rädd. Men ja ja, jag ska sluta skriva osammanhängande meningar som bara jag kan förstå och gå och lägga mig istället.

01 oktober, 2011

Om. OM.

Om man ändå kunde få bli precis det man vill bli. Göra det man verkligen vill göra. Om man ändå kunde få slippa att hela tiden dras tillbaka av den man verkar vara. Eller är, just nu, kanske för alltid. Om man ändå kunde vara den man vill vara. Den man egentligen är, långt där inne och när man inte tänker. Ja, om man ändå kunde sluta tänka efter. Om ändå allt var enklare, mindre kravfyllt, förväntansfullt och obehagligt. Om det ändå fanns något som passar en perfekt, precis precis perfekt. Och om man ändå kunde hitta det. Snart.