15 juli, 2011

Jag är nog inte den du drömmer om, men jag är den du ser.

Det här med ångest blir ofta svårt, lite för intensivt och för mycket. Tråkigt att prata om fastän man så gärna vill och behöver. Men mest sorgligt och patetiskt, lite så känns det. Som att tro att man är något man inte är, eller inse något man inte kan göra något åt. En massa velande tankar hit och dit, fram och tillbaka. Kanske värst blir det när man saknar sånt man egentligen inte vill tillbaka till, eller får separationsångest över något påhittat som tagit slut. Det här med ångest är sällan enkelt, och det blir nog inte heller enklare genom att skriva om det. Nej. Men man måste försöka ibland, när ingenting annat fungerar.

Inga kommentarer: