25 juni, 2011

Favoritplats.


Sittandes på ett trädäck, mellan två staketstolpar. Alldeles bredvid rabatten som sett likadan ut i alla år. Utsikten över ängen med de tusentals hundkexen och björkarna som skymmer solens sista timme. Ljudet av promenerande par och cyklande barn på grusvägen intill. Sittandes med en bok i handen. Bättre eller sämre, det spelar ingen roll. Vänder blad och låter allt försvinna. Tills knotten börjar komma och bokstäverna inte längre går att se.

24 juni, 2011

Midsommar.


Blommig klänning, röda naglar och regn som kommer titt som tätt. Allt är ju sannerligen som det brukar vara. Så, glad midsommar!

14 juni, 2011

Jag tog första bästa vägen ut.


Vaknar upp med en ny känsla varje dag. Vill jag ha den kvar försvinner den ofta iväg, och om jag vill att den ska lämna stannar den nästan jämt kvar. I helgen såg jag studenterna springa ut och överöstes med bekanta känslor från året tidigare och tänkte på hur fin all den där glädjen egentligen är. Men jag är glad att det är över för den här gången. Ibland blir det liksom lite för mycket nostalgi än vad som behövs eller klaras av. Nu försöker vi se framåt istället, till sommaren som ska bli bättre än den förra.

11 juni, 2011

Försommar och lycka på flaken.

Blir lite tufft en dag som denna. Fantastiskt är det ju, när alla minnen kommer tillbaka, men någonstans finns en klump i magen. Vissa saker gör man bara en gång i livet, och fastän det är själva meningen med dem blir det svårt att ta in. Aldrig igen. Att man har passerat det, gått vidare mot något annat. Egentligen inte alls avundsjuk, ändå är det precis det man är. Som vanligt känner man allt på samma gång, även om det ju är helt absurt och märkligt. Det här är ingen bra dag för någon vars dödsångest bara smyger sig på allt oftare.

06 juni, 2011

04 juni, 2011

Om bara ett litet tag, så.

Har ont i hela kroppen efter att de senaste dagarna ha burit tunga lådor och slängt saker jag inte längre behöver. Är så trött att jag skulle kunna ligga på mitt golv och titta upp i taket i flera timmar utan att bli rastlös. Ja, det är inte helt omöjligt. Kanske skulle jag tänka på den helt blanka framtiden, på hur jag egentligen borde vara och på alla runtomkring som är så fina. Eller försöka få mig själv att förstå att det är ett år sedan jag tog studenten. För det går bara inte. På många sätt är jag tillbaka där jag startade och det gör kanske för ont att se att så lite förändrats, fastän tiden gått. Eller att allt fortfarande är annorlunda. Hursomhelst, det här är min senaste spellista.