02 maj, 2011

Finns det en så finns det flera.

I en ensam tågkupé, med fötterna på sätet mittemot. Ibland springer de små i kupén bredvid förbi, tittar intensivt i några sekunder innan de får ett leende tillbaka och försvinner iväg. Passerar platser jag aldrig varit på och förmodligen aldrig kommer att besöka. Kanske är det därför de blir så speciella. En sjö, öppna landskap, lövträd som efter någon timme blir barrträd. Husfasader, fabriker och stationer som ser snarlika ut. I hörlurarna hörs Veronica Maggios allra senaste. Jag blundar och ser ett annat liv framför mig, eller mitt liv med modifikation, och ler utan att märka det åt lillkillen som springer förbi. Det tar nästan två timmar innan jag är framme, men det blir aldrig långtråkigt.

Inga kommentarer: