28 maj, 2011

I en vacker men sorgsen stund.


Här satt jag förra lördagen, och gick igenom dagen på ungefär likadant som för ett och ett halvt år sedan på samma plats. Egentligen har jag mycket jag vill skriva om, men jag tror att min inspiration försvunnit iväg tillsammans med stormen utanför fönstret. Eller ligger gömd bland de olästa böckerna i min bokhylla. Någon gång om ungefär två veckor kanske inläggen här blir lite fler, när saker och ting nått sitt slut.

19 maj, 2011

Sentimental.

Blir förvånad. Plötsligt tar det i och vemodet kryper fram. Har varit med om det så många gånger, ändå kommer det som en överraskning varje gång. Har lärt sig signalerna och försöker vara förberedd, men det är svårt att se in i den verkliga framtiden. Känslorna lever sitt eget liv, kommer och går som de vill. Man lurar sig själv, snubblar på tankar och vet till slut inte vad man känt. Sentimentalitet och förvirring, försöker hålla fötterna på jorden och hoppas på att det vänder när allt är över.

15 maj, 2011

Söndag.


För en vecka sedan idag satt jag så nära naturen man kan komma och solade mina ben som aldrig vill bli bruna. Idag regnar det och de senaste timmarna har jag suttit inne på ett fik och pratat om sommaren. Irriterande att vara så nära men ändå så långt ifrån. Upprepar för mig själv, "bara tre veckor till, bara tre veckor till".

14 maj, 2011

Fjorton/Fem.


Man glömmer lätt bort hur vackra vissa platser man passerar kan vara. Speciellt när allt varit grått eller brunt så länge. När jag var ute och gick för en stund sedan kändes det som sommar. Inte vår, sommar. Och gud, vad jag längtar till juni och nästa steg.

09 maj, 2011

En lördag på en brygga.


I lördags umgicks jag med en av de bästa nästan hela dagen. Promenerade runt i stan och fikade på stans finaste uteservering, åt pizza och solade på en altan. Men allt det glömde jag att fota, precis som vanligt, fastän kameran låg där i väskan. Lite senare, när vi satt nere vid sjön, på en brygga i solen, var det mycket lättare att komma ihåg vad jag bar runt på. Så vackert som det var. Vi satt där länge, kände på det kalla vattnet och längtade efter sommar på riktigt.

02 maj, 2011

Finns det en så finns det flera.

I en ensam tågkupé, med fötterna på sätet mittemot. Ibland springer de små i kupén bredvid förbi, tittar intensivt i några sekunder innan de får ett leende tillbaka och försvinner iväg. Passerar platser jag aldrig varit på och förmodligen aldrig kommer att besöka. Kanske är det därför de blir så speciella. En sjö, öppna landskap, lövträd som efter någon timme blir barrträd. Husfasader, fabriker och stationer som ser snarlika ut. I hörlurarna hörs Veronica Maggios allra senaste. Jag blundar och ser ett annat liv framför mig, eller mitt liv med modifikation, och ler utan att märka det åt lillkillen som springer förbi. Det tar nästan två timmar innan jag är framme, men det blir aldrig långtråkigt.