29 mars, 2011

Livet blir mitt.


Jag har tänkt igenom det länge. Haft svårt för att sova. Ställt upp för och emot. Behållit det för mig själv, pratat sönder det med en väldigt bra vän. Försökt skriva om det. Jag har uthärdat. Romantiserat. Längtat. Intalat mig själv att det är att ta ett steg bakåt, för att sedan inse att det är dags backa om man egentligen inte rör sig framåt.

1 kommentar:

Camilla sa...

Står man still är det nog ett tecken på att man har valt fel väg i labyrinten.. Bara att vända och pröva en annan väg :) tillslut hittar man rätt! :)