29 mars, 2011

Livet blir mitt.


Jag har tänkt igenom det länge. Haft svårt för att sova. Ställt upp för och emot. Behållit det för mig själv, pratat sönder det med en väldigt bra vän. Försökt skriva om det. Jag har uthärdat. Romantiserat. Längtat. Intalat mig själv att det är att ta ett steg bakåt, för att sedan inse att det är dags backa om man egentligen inte rör sig framåt.

25 mars, 2011

Bara en lite inflik.

Jag beräknar, förutspår, funderar och analyserar. Man skulle kunna tro att jag arbetar med något matematiskt. Fast det gör jag ju inte. Och tur är väl det. För det jag ser framför mig blir aldrig riktigt verkligt, aldrig som jag tänkt mig. Inte ens i närheten.

20 mars, 2011

Tjugo/Tre.


Detaljer från en söndag i mars. Igår promenerade jag flera varv inne i stan, önskade att jag hade en fin vårjacka och köpte påskliljor. Idag har jag suttit ute på balkongen och läst utan att frysa det minsta, vårstädat och druckit en massa te för att få bort den eviga hostan. Utan att det hjälpte alls. Men jag är glad. För imorgon kommer finaste Camilla hit och hälsar på. Det ska bli så himla roligt att jag mest går och ler för mig själv hela tiden.

17 mars, 2011

Snart ska jag hitta den jag är.

Jag lever i förändringens tid, alltid, vartsomhelst och närsomhelst. Det har jag gjort sedan en lång tid tillbaka. Och det är mestadels oönskade förändringar. Ovalda. Påtvingade skulle man kanske kunna säga, av livet självt. Jag är nämligen ganska dålig på förändringar. Dålig på avsked, dålig på nystarter. Oj, så medveten jag är om det. Så mycket att känns i hela kroppen, hela tiden. Jag vet att jag håller mig kvar i det förflutna så mycket jag kan. Saknar. Romantiserar och vill känna samma känsla igen. Inbillar mig att framtiden bara blir hårdare och hårdare. Och att den där känslan, den kommer jag aldrig mer få uppleva. In med det nya, ut med det gamla heter spellistan som innehåller den musik jag lyssnat på den senaste tiden. För att jag är påväg mot en förändring som jag själv valt. Och mer än gärna lämnar det gamla bakom mig. Framsteg? Jag vågar inte riktigt hoppas.

16 mars, 2011

Jag kunde inte andas till slut.



Oroar mig. För mycket, för ofta. Men det är inget nytt precis. Man borde tycka att jag är van, men nej. Öppnar balkongdörren för att få lite frisk luft och stilla tankarna. Fast det hjälper inte. Drar täcket över mina frusna axlar och tittar på scener ur Glee om och om igen. Äter några Twizzlers och läser. Men det hjälper fortfarande inte. Inte det minsta. Om det bara kunde bli fredag någon gång.

15 mars, 2011

Femton/Tre.


Jag hostar. Hostar. Hostar. Och hostar. Köper dyra halstabletter, dricker varmt vatten och går omkring i tjocka tröjor och halsdukar precis överallt. Ändå hostar jag. Hostar. Hostar. Och hostar. Vill dra täcket över huvudet, läsa de tidningar som dykt upp i min brevlåda den senaste tiden och se på film. Så jag gör väl det, och hoppas att det känns bättre imorgon.

10 mars, 2011

Jag ångrar mig annars.

Vi promenerade längs istäckta gator som jag gått på förut, för många månader sedan när jag fortfarande var jag. Glömde hur det brukar kännas att aldrig höra hemma någonstans. Gömde undan ensamheten, den ovalda sorten, och såg minnen överallt. Ska jag åka härifrån igen, tänkte jag. För att sporadiskt komma tillbaka och varje gång få en liten glimt. Och det knöt sig i magen. Ännu en gång. Det som gömts tog sig upp till ytan, svärtade ner och fick det att vattnas under ögonlocken. Och det går inte att leva så. Nu är det riktigt nära, nu gör jag det här. Det får bära eller brista.

03 mars, 2011

Howl.


Tycker om komplicerade, svåra, lite udda filmer. De brukar vara fina på ett alldeles speciellt sätt. Inte som alla andra. Tycker om att få tänka lite djupare (ibland). Tycker om James Franco.

01 mars, 2011

Oscar, once more.


En liten glimt av hur det såg ut under söndagsnatten. The night, snarare. När jag och likasinnade vännen satt uppe hela natten och i tankarna umgicks med människor på andra sidan atlanten. Många koppar kaffe senare, någon gång vid tidpunkten då vanliga människor vaknar en måndag, hade vi ännu en gång upplevt det bästa filmhändelsen under året. Hoppas att jag alltid kommer kunna uppleva den på det sättet.