15 februari, 2011

Inga kan älska som vi.

En dröm om att sitta på betydelsefulla träplankor tillsammans med vackra berättelser. Andra liv som verkar komplicerade, fastän de egentligen bara är påhittade. Alternativa världar att se på från ovan. Utom min kontroll, fri från kval och beslut. En dröm om att slukas och försvinna, känna något annat och komma tillbaka igen. Till någon, mer lik en tidigare version. En dröm om solnedgångar och tungt regn, där, där huvudet på sätt och vis lämnats kvar. Men det där är bara drömmar. Orealistiska och föråldrade. Känslorna därinne försvinner aldrig hur många fantiserade världar man än beger sig till. Att slukas helt är omöjligt när alla ångestfylld tvekan kommer ikapp i varje mening. Ord som påminner för mycket. Människor som förväxlas med verklighet. För djup, helt enkelt för djup.

Inga kommentarer: