22 februari, 2011

En stund i en begränsad evighet.

Fastnar, tappar motivationen och får en klump i magen. Tänker på färdiga resultat som verkar långt borta och på hur de närmaste dagarna egentligen kommer bli. Förväntansfullt väntar jag på morgondagen och vill att tiden ska skynda långsamt. För det ligger något extraordinärt i väntan som man helst vill stanna kvar i. Det är trevligt och snällt här. Här finns mestadels leenden och förhoppningar. Så jag försöker hålla fötterna på jorden så länge jag kan, lyssnar på musik som för mig tillbaka i tiden och hoppas på en lite lite klarare framtid. Den allra närmaste tiden, åtminstone.

Inga kommentarer: