16 januari, 2011

Om jag bara hade dig kvar.


Allt jag gör är att sakna. Det är så det känns. Bläddrar i mitt digitala fotoalbum, lägger huvudet på sned och ler litegrann. Så börjar jag tänka för mycket, för djupt. Hur bilden är en del i det förflutna. Hur människorna, eller snarare situationen, inte längre finns och aldrig kommer återuppstå. För det är så jag tänker. Reflekterar en aning, och gör allt lite mer omständigt än det borde vara. Kan ni tänka er hur det är, att överblicka och tänka över varje handling, varje steg, varje ord. Det kanske inte är så konstigt att jag saknar något jag redan upplevt, saknar något jag redan gjort. Det förblir vad den en gång var. En del i något oändligt som känns som ett svårt omöjligt pussel.

Inga kommentarer: