24 oktober, 2010

Vart vi än är längtar vi alltid bort.


Det går en vecka, många fler väntar. Jag brukade tycka att veckorna gick för fort, men numera gör de sällan det. För när man väntar på något, då skyndar inte tiden på. Det känns som om en vecka borde ha varit två, fastän man egentligen inte vill att tiden ska gå. För tiden är så svår, så skrämmande. Okonrollbar och så orättvis. Som att, varför går två dagar i veckan förbi i ett sus, när de resterande fem bara kryper fram? Och ändå hinns ingenting med. Någonsin. För en vecka sedan satt jag i mitt favoritrum och tittade ut över de vackra träden, och allt jag kunde tänka på var alla veckorna tills jag skulle få göra det igen.

Idag saknar jag. Dig. Dig. Dig.

Inga kommentarer: