12 oktober, 2010

Svårt att andas.


Jag kanske skulle ha fått fram något typ av leende när jag promenerade i solen idag. För att det var så kallt att jag fått ta fram min vinterjacka. För att det kändes så skönt att känna solen utan att svettas ihjäl. För att löven knastrar under fötterna när man går. För att det hade varit en ganska bra dag till skillnad från alla andra dagar här. Kanske log en del av mig. Kanske fanns det en liten del i mig som kände positivitet. Men positiviteten i mig är recessiv. Den viker ner sig, glöms bort, drunknar. Och ibland kan det finnas så mycket mindre positivt som dominerar. Som nu.

1 kommentar:

finafrun sa...

härligt att du kunde känna glädje :)