04 oktober, 2010

Ännu smärtar såret.

Det går inte att hela tiden vara rädd. Att inte våga för att det kanske inte kommer gå. Att inte hoppas för att det kan leda till besvikelse. Att inte berätta något för att man inte vet reaktionerna. Att inte komma hem för att det gör för ont att lämna. Att inte falla tillbaka i det gamla en liten stund för att man inte kommer kunna stanna där. Att inte älska nuet för att det snart blir till minnen. Att inte känna för mycket för att det lätt kan bli ännu mer. Ännu värre. Ännu djupare. Att inte. Bara för att. Som att hitta på ursäker och aldrig leva. Som att inte le för att det finns smärta. Som att inte uppleva, bara sakna.

2 kommentarer:

erika carlén sa...

åh. så otroligt fint. känns rakt i hjärtat.

cornelia sa...

du skriver så fint erika, puss!