19 september, 2010

S.

Det har varit två långa dagar, och jag var nog dum som trodde att det skulle gå smärtfritt. Man tror att man ska klara något som man sedan inte klarar, tror att man inte kan det man så väl skulle kunna klara. Jag borde ha förstått att det skulle kännas, jag borde alltid förstå att det kommer att kännas. Jag vet så väl, men glömmer bort. Det nya blir det vanliga, det gamla det främmande. Två olika liv, nära men ändå med en så markant skiljelinje. Så märkliga känslor som dyker upp. Hur ska det gå, hur ska det gå.

1 kommentar:

Cornelia sa...

erika! Hur har du det nu, läser du, trivs du, hur är allting?
kram cornelia