30 september, 2010

Gult.


Det har varit svårt att sova, i magen har det funnits en klump, i hjärtat likaså. Trötta ögon och långa dagar. Tankar om hur det kanske kommer att bli, vad som kommer att ske och vad som en gång varit det enda. Min kropp skulle egentligen inte ha klarat den här veckan, men det gjorde den. Så, när jag handlade förut köpte jag en bukett höstfärgade rosor att ha vid min säng, så att jag kan känna lite glädje över att vakna igen. Jag kan nog behöva det.

27 september, 2010

Hugg, hugg.

1, 2

Idag sken solen, himlen var ljusblå, kylan fanns i luften och till och med här har löven börjat bli röda. Det är precis som jag vill att det ska vara, jag har väntat på det här så länge. Men det spelar inte längre någon roll, jag orkar inte, jag klarar det inte. Det gör för ont, överallt, hela tiden. Jag vill åka tillbaka.

23 september, 2010

Får jag hoppa över orden?

För att jag tycker om att göra spellistor. Fastän ingen kanske lyssnar. Så har det här har varit min melodi den senaste tiden. Fina fina låtar. De ska vara med mig när de få löven här uppe gulnar och barren från alla tallar blir bruna och trillar av. När jag åker buss mellan två platser och läser låneböcker. Så, här.

21 september, 2010

Jag bär en hel värld inom mig.

Tomas Andersson Wij, Anna Ternheim, Regina Spektor, Bon Iver. Den gamla vägen från bussen och hem, parhusen i olika färger, buskagen, stenmuren, de höga gulröda träden. Barnen på våg hem från skolan. Kylan i luften, regnet eller den blå himlen. Räknar stegen mellan lycktstolparna, svänger in på gatan, ännu en uppförsbacke. Promenaden likadan varje gång, när löven hörs under gympaskorna, mörkret kommer, gatulycktornas sken. Idol. Fika på gamla fina P, genom kyrkparken, till biografen. Tända ljus i ett mycket mindre rum, för litet men precis perfekt. En hög med böcker, en sats chokladmuffinssmet. Gamla klassrum, att inte komma hem förrän det blivit mörkt igen, välkända ansikten, skratt i en korridor. Att höra hemma.

Det är höst för mig. Inte något annat, oavsett hur det ser ut i egentligen.

20 september, 2010

Förkärlek.

Print av Sandra Juto. Tycker så mycket om precis allt hon gör.

När jag var hemma i helgen tog jag en liten tur i biblioteket. Jag är redan trött på kurslitteratur och tunga oförståeliga böcker, så jag lånade med mig tre helt andra böcker. Två svenska, en engelsk. De två svenska har jag redan läst ut och de var helt magiska, speciellt Svårläst. Den handlar om att vara rädd för att leva i mönster och förutbestämda normer fast det egentligen är precis vad man vill. Den är skriven lite som poesi och man förstår inte riktigt allt, men det är det som är tjusningen. Känslor är inte allitd lätta att förstå sig på. Härnäst ska jag börja läsa A spot of bother för jag tyckte så mycket om hans förra bok.

19 september, 2010

S.

Det har varit två långa dagar, och jag var nog dum som trodde att det skulle gå smärtfritt. Man tror att man ska klara något som man sedan inte klarar, tror att man inte kan det man så väl skulle kunna klara. Jag borde ha förstått att det skulle kännas, jag borde alltid förstå att det kommer att kännas. Jag vet så väl, men glömmer bort. Det nya blir det vanliga, det gamla det främmande. Två olika liv, nära men ändå med en så markant skiljelinje. Så märkliga känslor som dyker upp. Hur ska det gå, hur ska det gå.

13 september, 2010

Ljus.


Jag sitter ensam och läser Ann Heberlein, som skriver alldeles strålande, fast jag vet att jag borde läsa något annat. Jag har tänt levande ljus, vattnat mina nya blommor, tvättat. Och försökt sova bort min huvudvärk, utan att lyckas. Det här börjar bli min värld nu, och det gör inte så mycket. Jag får ont i magen när jag tänker tillbaka på augusti, men ler lite när jag tänker framåt. Bara inte för långt, för det har jag aldrig varit bra på. I helgen hade jag mina två finaste personer på besök och på fredag åker jag hem. Hem till mitt riktiga hem.

09 september, 2010

September.


Är sjuk och har ägnat hela dagen åt att lyssna på Hurts.
Får fina mejl från någon långt borta.
Längtar efter att få sitta på en buss som tar mig femton mil sydost.
Har flera hundra sidor att läsa, men dricker hellre te.
Läser vad jag gjorde idag, förra året, och det känns som om jag skrev det igår.

07 september, 2010

Men, åh.


Jag blir så inspirerad att det inte är sant. Frågar mig själv nästan varje dag varför jag inte bor i Köpenhamn. Får dock aldrig ett vettigt svar tillbaka.

05 september, 2010

Fem/Nio.

Jag har haft en väldigt fin helg med en väldigt fin vän. Nästan den bästa helgen på många veckor. Nu är den slut, och jag är lite ledsen över det, men tiderna blir nog bättre. Snart. Tills dess sitter jag ensam i mitt nya hem, på mitt nya golv och går nya promenadstråk som redan blivit uttjatade. Jag saknar, så himla mycket. Det gamla, det jag inte längre har. Ni, som bor så långt borta.

03 september, 2010

Svårt att vara två.


Fyra fötter, visst hade det varit fint. Men två fötter är det enda som går att få, och tur är kanske det. När livet är för svårt för att leva är det kanske bäst att göra det själv. Det är nog egentligen inte så konstigt, för här är jag, jag är jag. Inte som någon annan. Jag med mycket vilja men lite mod. Jag som skriver istället för att prata. Jag med tankegångar som aldrig når sin ände. Åh, kära tankar, om ska vi leva tillsammans för all framtid, då finns det inte plats för två fötter till.