31 juli, 2010

Tomma ord som fastnar.


När man låter bli att säga något. Håller sig för sig själv, i total tysthet. Ser på allt med den största likgiltighet. Allt för att slippa känna, slippa tänka. Fyller spellistan med sånt som brukade vara det bästa förr. Ser sin bästa film. Allt för att känna en viss rutin, något som inte snart ska försvinna när förändringen har sin gång. Fruktar ensamheten, men stannar kvar. Som den enda människan i ett inbott rum. Allt för att det inte längre tjänar något till att konversera eller försöka. Du är din egen nu, du har makten att göra vad du vill. Det är bara du och ingen annan. Jaha. Ge mig en kram.

27 juli, 2010

Jag går bredvid, men halkar efter.

1, 2, 3

Det var ett tag sedan jag delade med mig av bilder som jag tycker om. Bilder som inte jag ligger bakom. Sanningen är den att jag inte letar efter vackra bilder lika mycket längre. Jag hade lovat mig själv att bara göra sånt som jag tyckte allra mest om den här sommaren. Jag skulle skriva, hade jag tänkt, hela tiden. Och läsa, fler böcker än förra sommaren. Jag skulle bläddra runt bland vackra bilder, samla på mig ett par stycken, och inspireras. Men jag har nästan inte skrivit en endaste liten rad, och sommaren kommer inte räcka till för att jag ska kunna läsa ens lika många böcker i år. Egentligen hade jag väl inte satt upp det som mål, utan mer som ett löfte till mig själv. För att den här sommaren skulle bli bra, fin... glad. Men ibland kan man inte rå för vad som händer, vilka funderingar det för med sig, vilka onda tankar som kan uppstå och göra det lite svårare för en att fokusera, lägga dem åt sidan och vara, tja... glad.

19 juli, 2010

För mycket.

Det är svårt att ta en dag i taget när man ska planera sin framtid. När allt kommer samtidigt är det svårt att fokusera på en sak. Så många tankar, så många frågor. Val. Förändringar. Inte en sak kommer att vara densamma när det är över. Men, det går inte stå och stampa på samma ställe förevigt. En dag är det dags att ta ett kliv, men när är man egentligen som mest redo? Aldrig. Ändå måste man ta klivet. Försöka.
Synd bara att man ska behöva ta tio kliv på en gång.

17 juli, 2010

Malmö.


För några dagar sedan satte jag mig i bilen och åkte till Malmö. Bestämde mig för att försöka låta bli att tänka framåt för en stund och strunta i det faktum att hela min värld bara någon dag tidigare helt förändrats. Det var varmt och varje litet butiksbesök med luftkonditionering kändes fantastiskt. Strosade runt bland alla människor på de stora gatorna, åt och badade i havet. Upplevde. Jag som nästan alltid drabbas av en väldig hemlängtan hade överraskande nog velat stanna kvar bra mycket längre. Om det berodde på att jag så gärna ville komma bort och fokusera tankarna på något annat eller på att jag faktiskt älskade staden, det är ganska oklart.
(men jag tror att det var en kombination av dem)

10 juli, 2010

Någonstans i mitten.

Det har gått ännu en vecka. Halva sommaren har gått och även om jag inte tycker att den riktigt börjat ännu tror jag att den är påväg att ta slut. Hittills har jag mest suttit ute och läst, badat, solat, träffat fina vänner, gått på bio, sett på en helt fantastisk tv-serie, ätit en massa födelsedagstårta och firat en av mina två bästa femtioåringar. Och allt det där har varit fint, oerhört fint. Men mitt bland allt det finns också andra saker som inte är lika roliga. Saker som just gör att jag bara ser hur sommaren går mot sitt slut, utan att inse att vi egentligen bara kommit drygt halvägs.

04 juli, 2010

Vänd blad.


När man inte kan röra sig, måste veta mer. Bläddrar och bläddrar. Ett kapitel till, bara ett till. Vad kommer att hända, om tvåhundra sidor, om hundra? Vill så gärna veta. När man bara har tanken på berättelsen, händelseförloppen, människorna. Tar till sig dem, lär känna dem, känner med dem. Känner sig fånig över hur mycket fiktiva människor kan påverka en verklig. När man måste göra något helt annat och allt man kan tänka på är sidorna med alla orden, meningarna som beskriver en värld, en historia. När man läst tvåhundra sidor på en dag, stängt en bok och öppnat en ny. Jag har saknat det, men nu är det tillbaka.