30 juni, 2010

Hejdå, juni.

Nu när juni snart är över tänkte jag dela med mig av lite av det jag lyssnat på den senaste månaden. Bortsett från studentramsor, frekvent återkommande radiohits och basvänlig nattklubbsmusik, då (inte för att det är direkt fult, jag kan bara inte lyssna på sådant för mycket). Så, varsågod.

28 juni, 2010

Midsommar.


Jag firade midsommarafton på en strand och i iskallt vatten. Så kallt att precis hela huden knottrade sig och varenda kroppsdel tappade känseln. Fast bada, det skulle vi bestämt. Efter det, som kan bli orsaken till en eventuell förkylning, fick jag hundra myggbett och åt dyra jordgubbar (som ändå var värda varenda krona). Sedan styrde vi resan hemmåt, för att promenera till en fårhage, spela kubb och äta grillat under oorväckande gråa moln. Inget regn, dock, på hela dagen. Kanske, för första gången, någonsin.

22 juni, 2010

Tjugotvå/Sex.


Skorna åker av, klänningen likaså. De senaste dagarna har vi till större delen spenderat i vatten. I tjugogradigt vatten som kan tyckas vara kallt, och det är det, men efter ungefär tio minuter i stekande sol spelar det inte längre någon roll vilken temperatur. Bara det är kallare. Och det är ju tur att ingen av oss är någon badkruka, och aldrig har varit. Kanske kommer vi att fortsätta befinna oss i vatten resten av veckan. Om inte solen går i moln alltför ofta.

Picknick.


Vi packade ner goda saker, allihop, satte oss i bilen och åkte till en sjö. Slog oss ner på en brygga, öppnade picknickkorgen och dukade fram alla de där sakerna. Det var kallt och nästan storm, men idylliskt ändå. Och sedan kom ju solen. Vi lämnade bryggan och promenerade till klipporna, där solen lyste som allra mest, pratade om sommaren och den ovissa framtiden. En dag i juni, två veckor senare.

21 juni, 2010


Min förkärlek till filmer som utspelar sig i ett annat årtionde fortsätter. Och kommer förmodligen också att göra det mycket länge till. Nästan hälften av alla filmer jag ser handlar om en annan tid, miljö, andra åsikter, tankar, problem, musik, manér. Fast samtidigt är så mycket sig likt. Få saker har förändrats, andra är helt annorlunda. Fascinerande, tycker jag. Kombinationen, blandingen är nog det som jag älskar så.

10 juni, 2010

Saknad.

Den börjar smyga sig på. Saknaden. Varje liten detalj verkar ha att göra med det som varit. Foton som tagits då, musik som brukade spelas då, det som brukade drickas och ätas då. Då. Allt som man upplevde då känns som i ett annat liv, för så längesedan fastän det egentligen var alldeles nyligen. Saknaden kommer som slag i magen. De är inte hårda, slagen, och känslan försvinner snabbt, men vad det känns. En ständig påminnelse om att det är över nu, att man istället är på väg någon annanstans. Den långa vägen har tagit slut, och det är omöjligt att vända om. Saknaden kommer när man inser att den där vägen var så himla fin, full av gropar, hål och stora stenar, men ändå så fin. Saknaden infinner sig när man förstått att den där långa vägen alltid hade ett räcke vid sidan av, alltid där om det skulle behövas, och att räcket nu har tagit slut. Nu gäller det istället att balansera, helt på egen hand.

09 juni, 2010

Till slut.


Åh, vad jag har väntat på det här. Armand Mirpours musik (åtminstonde en låt) har äntligen kommit ut, på riktigt. Efter tre år. Och det finns en video, dessutom. Nu vill jag bara att alla ska se hans storhet och längta efter mer, för jag vill höra det där albumet som jag väntat på så länge.
Tills dess, lyssna här och här. Jag lovar, det är så bra.

08 juni, 2010

Min lyckliga dag.


Foton som egentligen visas lite för sent. Det är nästan fem dagar sedan de togs, bland glädje, jubel, sång, ramsor och högljudd musik. Det är nästa fem dagar sedan jag sa ajdö till den byggnad jag gått till nästan varje dag i tre år, kramade om världens finaste klass flera gånger om och sjöng om studentens lyckliga dar. Kanske ett hundratal gånger. För fem dagar sedan var jag vaken i ett helt dygn, som fylldes av champangefrukost, fotografering, avsked, avslutning, utspring, flakåk, mottagning och studentfest. Och vilket dygn det var, sedan.

Nu är jag fri. Sägs det. Fri från något och några jag tyckte väldigt mycket om, dock.