14 maj, 2010

1976.


Jag scannar in fotografier som min mamma tagit och skriver om hur det var att växa upp på landet för länge sedan. Fotografier som får mig att vilja försvinna till den plats där de är tagna, lägga mig ute på en åker och titta på när solen går ner. Eller springa runt i hagarna, blunda och känna vinden i håret. Fotografier från förr får mig alltid att längta efter den tid då de är tagna. Oavsett när de fotats. Jag vill vara på plats i just det ögonblicket då någon tryckt ner avtryckaren. Det är tur att det i detta fall är en plats som jag fortfarande har tillgång till, som jag fortfarande besöker då och då och som är precis lika fin i verkligheten som den utger sig att vara på fotografierna. Hoppas att jag aldrig kommer att sluta åka dit.

2 kommentarer:

Alicia sa...

Åh OM någon bara uppfann en tidsmaskin och åh OM man bara fotograferade mer analogt. Det är så ärligt, så vackert och blir ofta så bra därför att det är genomtänkt.

Timotej sa...

Oj, vilka fina bilder, jag vill nästan bo så när jag ser dem, fastän jag älskar att bo i stan.