24 april, 2010

Snart är den här.


Fastän så många påstår att våren är på väg har jag svårt att hålla med. Kanske har jag en för fantasifull bild av hur våren på riktigt ska vara, kanske hoppas jag på för mycket. Men jag minns att jag tänkte likadant förra hösten. Träden blev aldrig gula och röda, och det blev aldrig kallt. Precis som nu. Och trots detta blev det höst. Så. Jag anar att det trots allt kommer att bli vår.

Och i takt med att projektarbeten och uppsatser lämnas in, sista examinerande uppgifter delas ut och nedräkningarna kommer allt tätare börjar det mesta kännas en aning mer verkligt. Det är inte längre lika svårt att föreställa sig att något omvälvande är på gång, vilket ger en ambivalent känsla. Och till det behövs en lika ambivalent spellista,

1 kommentar:

Camilla sa...

hehe, jag vet.. jag och pappa kollade upp det där på nätet idag, men det är lite svårt att överhuvudtaget hitta ljungdalen på kartan! :O hahah! Men telia brukar funka där, så jag får kolla upp detta.. :)