08 april, 2010

Känner.


Känner. Känner att. Känner att det här helt enkelt är för svårt. Känner att det är orättvist. Känner att det inte är rätt att det ska behöva vara såhär. Känner att det är jag och ingen annan. Vill inte känna, men vill inte heller undgå det vackra, det underbara, glädjen. Det borde finnas något för mig. Och det borde vara enklare att hitta det. Känner att det inte kommer gå. Att det aldrig kommer ske. Känner att det är för mycket. Känner att mitt inre är för svagt, för skört, för annorlunda. Känner en känsla av att slitas sönder, gå i tusen bitar, inte finna rätt väg. Det gör så ont.

1 kommentar:

Klara sa...

Jag sökte åtta program runt om i Sverige. Första göteborg (personalprogrammet) sen Lund, Karlstad. Dessutom sökte jag Jönköping media-programmet. Har du skickat in ansökningar än?