25 februari, 2010

Tankar.

Det går inte att tänka. Huvudet känns som snöstormen utanför. Nerverna blåser bort allt som skulle kunna tänkas vara fint. Snön får symbolisera de ockuperande tankarna som begraver glädjen någonstans långt ner där det brukar vara barnmark. Det känns dimmigt, svårt att definera vad tankarna går ut på, varför de finns där. Vad är det för tankar? Är det sådana som blivit till en vana genom åren? Svåra att släppa, egentligen inte hemska fastän man så gärna vill tro det. Kommer de att finnas här från och med nu? Det kanske är så här det kommer att vara för all framtid. De glada dagarna har lämnat, för att aldrig på riktigt komma tillbaka. Håll mig i handen, för jag kommer aldrig att klara det.

Inga kommentarer: