18 februari, 2010

Grå.


Grått utanför, grått inombords. Redan torsdag. Vart tar tiden vägen när man inte vill att den ska flyga iväg. Den lever sitt eget liv, och inte i samma takt som jag lever mitt. Det känns bra att längta till något som man inte känner den minsta rädsla inför. Just det är så ovanligt, nuförtiden. Skriver små ord, läser små ord, drömmer om att få skriva små ord så att hela världen kan läsa dem. Önskar att de små orden kunde bli mer än fantasi, fastän vetskapen om att det är omöjligt tränger sig på alltför mycket. Orden och berättelserna är de enda som inte blir grå. Därför behövs de så mycket.

Inga kommentarer: