25 februari, 2010

Tankar.

Det går inte att tänka. Huvudet känns som snöstormen utanför. Nerverna blåser bort allt som skulle kunna tänkas vara fint. Snön får symbolisera de ockuperande tankarna som begraver glädjen någonstans långt ner där det brukar vara barnmark. Det känns dimmigt, svårt att definera vad tankarna går ut på, varför de finns där. Vad är det för tankar? Är det sådana som blivit till en vana genom åren? Svåra att släppa, egentligen inte hemska fastän man så gärna vill tro det. Kommer de att finnas här från och med nu? Det kanske är så här det kommer att vara för all framtid. De glada dagarna har lämnat, för att aldrig på riktigt komma tillbaka. Håll mig i handen, för jag kommer aldrig att klara det.

23 februari, 2010

Nerver.

Läser i en kurskatalog som kom på posten, känner vilja, längtan men också bristen av mod och en rädsla över vad som går och inte går. Det fladdrar obehagligt mycket i magen av olika anledningar samtidigt som man bara vill, vill. Tänker att det kan bli så himla bra, men också ett enormt misslyckande, och att linjen mellan dem är hårfin. Kanske är det som väntar är vad som behövs, något som blivit fastlagt, bestämt, då saker och ting ofta skjutits frammåt på grund av den ack så irriterande nervositeten. En tid då avsaknaden av mod inte spelat någon roll eller att nerver var som bortblåsta, hade varit fin. Orealistisk, men fin.

21 februari, 2010

Tulpaner och Orkidéer.


Det är svårt att se ett ljus i tunneln när det bara snöar och snöar. Det kommer nog inte bli vår. Jag tror dessutom att jag har glömt hur barmark såg ut, och det känns som om jag överanstränger mina ögon, hela tiden. Men jag försöker föreställa mig att det är vår, titta på tulpaner och orkidéer och nonchalant glömma det vita utanför. För även om jag tycker att vintern är fin, så är det här alldeles för mycket.

Krönika.

Om jag fick skriva en krönika skulle jag skriva om hur man kan önskar sig något annat ibland. När man är så trött på det liv man själv lever och ser andras liv som så himla mycket finare. Som när man läser om och ser vackra bilder av en tillvaro som verkar så väldigt perfekt. Jag skulle vilja skriva om den bild man får av någon bara genom att kika litegrann, utan att se det som är mindre bra. Kanske för att man inte vill se det. Om hur den ytliga bilden blir till en helhetsbild, och det liv man själv lever så blekt i jämförelse. Just för att man själv vet så väl om alla de mindre bra delarna. De populära flickorna i parallellklassen som alltid umgås med de fina pojkarna, filmernas ständigt lyckliga slut, bloggerskorna som lever ett till synes glamoröst liv, storstaden som alltid känns så mycket bättre än den mellanstora stad man bor i eller den bästa vännens jättestora härliga släkt; en sådan som man aldrig själv haft. Till exempel. Och jag skulle skriva om hur man egentligen inte vill leva något annat liv än sitt eget, när man tänker efter.

18 februari, 2010

Grå.


Grått utanför, grått inombords. Redan torsdag. Vart tar tiden vägen när man inte vill att den ska flyga iväg. Den lever sitt eget liv, och inte i samma takt som jag lever mitt. Det känns bra att längta till något som man inte känner den minsta rädsla inför. Just det är så ovanligt, nuförtiden. Skriver små ord, läser små ord, drömmer om att få skriva små ord så att hela världen kan läsa dem. Önskar att de små orden kunde bli mer än fantasi, fastän vetskapen om att det är omöjligt tränger sig på alltför mycket. Orden och berättelserna är de enda som inte blir grå. Därför behövs de så mycket.

17 februari, 2010

Kontraster.


Jag gick upp tidigt och tog tåget till molniga men vackra Göteborg, strosade, fikade och blev väldigt glad. Jag tycker så mycket om storstaden. Det är där jag hör hemma. Som jag sagt så många gånger förut. Innan jag lägger huvudet på kudden ikväll, vilket kommer ske ganska tidigt eftersom jag är så sanslöst trött och ska upp nästan lika tidigt imorgon, så ska jag skriva några meningar om hemska saker och läsa några sidor i en fin bok. Kontraster är viktigt. Så jag lyssnar på det här.

14 februari, 2010

♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Jag har precis bjudit min fina familj på kärleksmums. Jag tyckte liksom att det passade ganska bra idag. Just nu lyssnar jag till något fantastiskt och svenskt, drömmer om att köpa hem ett kilo böcker och tänker på hur otroligt glad jag är över att inte behöva ställa väckarklockan på sex och trettio innan jag somnar ikväll. Jag ser fram emot ett antal dagar med långa frukostar, för det är trots allt något av det bästa jag vet.

13 februari, 2010

Då går jag hem.


Det har blivit lov, och jag började det med att packa ner en massa papper och böcker i min väska. Jag trodde verkligen inte att det skulle behöva bli så, men jag hade fel. Jag fick ta mig hem med en väska som tryckte ner hela min vänstra sida och fick den högra axeln att domna bort. Ungefär så kändes det. Efter det lyssnade jag på p3 och halvsov innan jag gick på bio med två fina vänner. Det är ovisst hur det här lovet kommer arta sig, men några mindre betungande saker finns planerade. Så hemskt kan det ändå inte bli.

10 februari, 2010

Omelett.


Ibland kan man bli trött på makaroner och ketchup, nudlar eller spagetti carbonara (men det händer ytterst sällan). Då brukar jag göra en vanlig omelett med en massa gott till. Häromdagen hade jag i potatis, vitlök och paprika med ost, tomater och ananas ovanpå. Salt och peppar också. Det är så otroligt gott. Speciellt om man är så hungrig som jag för det mesta är.

05 februari, 2010

%

Jag har inte haft en helt hundra procentigt bra dag. Jag fortsätter att halka omkring på alla glashala gator, men kan inte undvika det oundvikbara. Graciösa fall, kanske, men de är fortfarande lika förundmjukande och de gör lika ont. Fast viss uppskattning fick jag när jag bjöd mina projektvänner på fika, medan vi skrev ut ett halvt träd och letade ljudinspelning, och det var fint. Jag ska nog bädda ner min onda arm och värma mitt frusna jag med en kopp te, för att undersöka om dagen kan nå en mer hundraprocentig klass.
Det här är för övrigt helt fantastiskt. X.

04 februari, 2010

Fyra/Två.


Blekhet och en arm som knappt går att använda. Det är då kontigt vad snön ska ställa till med. Huvudvärk och beklaganden. Mintchoklad. Sätter ord på tankar. Kärlekens Historia. Lite av det här. Tillåtelse att få sova ut, en helt vanlig torsdag. Frustration och ja, allt det där. Saker och ting är som de brukar vara. Inget mer, inget mindre. Jag tänkte baka hallonmuffins. Om min arm tillåter.

02 februari, 2010

Dagdrömmar.



Mellan lektionerna sitter vi och dagdrömmer om att åka till ett varmt land och slippa snöstormar, snöbarriärer och kyla. Det har troligtvis att göra med att våra vänner varit i ett land lite närmare ekvatorn i snart två veckors tid. Det brukar kallas avundsjuka. Om några dagar kommer de dock hem, och nog känner man sig lite skadeglad. Fast de är säkerligen inte lika bleka som de var när de åkte, vilket kommer vara ännu en sak att känna avund över. Nåväl. Vi får fortsätta drömma om vår och sommar. Nu är det ju i alla fall februari.