05 januari, 2010

Decenniets sista år började bland en massa människor på ett torg och en känlsa av obehag, som att känna sig ovälkommen eller helt bortkommen. Man brukar säga att de första minutrarna på året symboliserar hur resten av det kommer att bli, och det stämde nog in just i år. Under Januari läste jag böcker, följde handbollsmästerskap och började en ny termin. Jag fick återigen komma tillbaka till den vardag som innehöll mycket osäkerhet. Hela februari drömde jag om våren och önskade att den kunde komma lite fortare. Jag förälskade mig i Pushing Daisies och bakade chokladmuffins.

Sedan kom äntligen våren och jag läste böcker som aldrig förr. Jag föll för en bokserie som alla andra redan fallit för, men det brydde jag mig inte så mycket om. Jag hoppade studsmatta med min syster nästan varje kväll och klädde mig i de allra vårigaste klänningar jag ägde. April var som vanligt så himla fin, och avslutades i den fina huvudstaden. När vår gick emot sommar hade jag tusen miljoner saker som skulle göras och jag visste inte hur. Den bästa punkten på dagen var cykelturerna från och till skolan, med musik som än idag påminner mig om den fina våren jag hade. Då jag försvann bort till en annan värld, hängde ut ur ett fönster med utsikt över stora hagar och såg solen gå ner, såg ett lyckligt slut på en kärleshistoria lik ingen annan och fikade ute i solen så ofta jag kunde.

Jag slutade tvåan och var så väldigt glad över det. Under sommaren bodde jag en vecka i en väns sommarstuga på västkusten och hade det hur bra som helst bland klipporna, varma cykelturer, jordgubbar och långa samtalsrika nätter. Jag såg min syster spela fotboll och grillade med mina vänner. Jag närvarade på flertalet födelsedagskalas då jag omringas av så väldigt många födelsedagsbarn i juli. Sedan åkte jag några dagar till Stockholm och ville stanna kvar. Jag tittade på True Blood och lyssnade på Simon & Garfunkel nästan varje natt till tankar om ovisshet och rädslor. Nästan varje kväll satt jag ute på altanen mellan två staketstolpar och läste tills det mörknade. Jag läste femton böcker under hela sommaren. Mer än jag någonsin läst under en sommar.

Jag började trean, med blandade känslor, och fick en fulspäckade höst framför mig redan första dagen. Jag längtade efter orangefärgade träd och kalla höstdagar men kunde inte riktigt släppa sommaren, som hade varit så bra rakt igenom. Nästan hela hösten njöt jag av långa promenader och vackra bilder, men jag blev lite mindre glad av att jag inte hann med att läsa så mycket som jag ville. Jag tog tag i något som ockuperat mina tankar en lång tid, men det skulle komma att göra mig ännu mer nervös vissa dagar. Jag blev besviken på lov som inte fick vara just lov och tänkte på att året snart skulle vara över. De tankarna fick mig att gå sönder lite inombords varje gång.

Jag var glad när december kom, men som vanligt kanske lite för glad. Jag tyckte inte om att tiden gick för fort och att allt skulle vara klart just den månaden. Ändå hann jag köpa julklappar, baka pepparkakor, pynta och fylla hela bloggen med juliga bilder som vanligt. Adventshelgerna bjöd på besök hos mormor och morfar med fika och promenad i vinterlandskapet, julklappsinköp i en annan stad, bio och julmarknad. Jag fyllde år och hade kalas. Jag fick en massa fina julklappar och hade konstigt nog en riktigt bra juldag, vilket brukar vara den dag jag tycker minst om av dem alla. Men julen tog som vanligt slut lite för tidigt och det är något som alltid kommer att göra mig ledsen för det är sådan jag är. Januaridepressionen kom lite tidigare än den borde ha gjort men en resa till en stad som jag och reskamraten tycker är den allra finaste gjorde mig på bättre humör. När året kom till sitt slut stod vi på en höjd och såg på fyrkverkerier och tänkte att det nog skulle komma att bli ett bra år.

2009 var ett så himla bra år, på alla sätt och vis, och jag är ganska säker på att 2010 kommer bli bra också, i alla fall den första halvan av det. Dock har jag ingen aning om hur den andra halvan kommer att se ut, och det är det som skrämmer mig. Jag avskyr nämligen att inte veta.

2 kommentarer:

Camilla sa...

2009 var ett bra år, men 2010 blir bättre. det känner jag på mig. det kommer hända något stort... något jag har väntat länge på...
2010 kommer att bli ett toppenår för oss båda! 2010 är vårt år! :)

Matilda sa...

2009 var ett bra år, började bra, fortsatte bra, slutade halvt okej men jag tror att du har rätt, första halvan av 2010 lär bli bra, sen kan vad som helst hända och lite skrämmande är det faktiskt.