17 december, 2009

Sju veckor.

Det slutar aldrig att snöa. I väntan på bussen hem huttrade jag som aldrig någonsin förr. För några minuter trodde jag att jag befann mig mycket längre norrut i landet. Jag frös så mycket att jag hade svårt att andas och fick ont i kroppen. Det låter inte alls speciellt roligt, inte alls. Ändå kan jag inte låta bli att tycka om det, märkligt nog. Jag är ett vinterbarn, det är nog bara så.

Och min kära dator är tillbaka igen. Efter endast sju veckors frånvaro.

1 kommentar:

Ivana sa...

Här uppe i Umeå har jag fått vänta länge på kylan och snön. Nu när det blir -20 och snön fortsätter att falla blir jag bara glad för jag är väl medveten om alternativet. Grått och blött är inte kul alls.