20 november, 2009

Dunk. Dunk. Dunk.

Tänk ett skärp runt huvudet, precis i höjd med tinningarna. Tänk att någon spänner det hårdare och hårdare. Hårdare än vad det finns hål att spänna fast det med. Tänk att någon hela tiden försöker spänna det ännu hårdare, verkligen försöker. Hur känns det, måtro?
Jag vet. Jag har haft det där skärpet runt mitt huvud hela veckan.
Därav, inte så mycket skrivet av mig.

Inga kommentarer: