27 september, 2009

En liten fin känsla.


Ballongerna, det vackra ljuset, färgerna, utsikten, händerna som knyts, pussen på pannan. Det här är helt fantastiska bilder att titta på en söndag då allt bara känns raka motsatsen till fantastiskt.

5 kommentarer:

Camilla sa...

Nja, ingen perfekt söndag precis... mitt tal tar heller inte fem min, men jag orkar inte riktigt bry mig om det... jag ska försöka prata väldigt lungt och långsamt.. :P inget bra tal överhuvud taget! :/ låter som en politiker ibland som föröker locka väljare... :S

camilla sa...

känner att alla är riktigt pepp för det här... -.- maud kommer säkert klaga på att hela klassen är för oengagerad elle nått... Sweeet..

Cecilia sa...

Sv: Visst är den underbar? Filmer, böcker och serier om andra världskriget har ofta en viss stämning i sig tycker jag, det är som en ton av sorg som går igenom dem även om filmen/boken/serien egentligen handlar om något helt annat, inte fokuserar på just andra världskriget. Det är klart, nästan hela världen låg ju i skuggan av kriget under de här åren, alla påverkades, så den känslan, om det nu är rädsla eller sorg eller vanmakt, måste såklart gå igenom det som skildrar den tiden. I En ö i havet tycker jag att den känslan är jättetydlig, både boken och serien är ju egentligen väldigt sorgliga nästan rakt igenom.

Johanna sa...

himla söta bilder!

Cecilia sa...

Sv: Det är absolut sant! Starka känslor i en bok, som blir förmedlade bra i en bok, blir också starka känslor i verkligheten. Dessutom tror jag att alla på ett eller annat sätt bär en sorg i sig, så sorg i en bok eller film eller musik eller vad det än månde vara berör djupt.
Jag älskar också fyrtiotalskänslan, eller stilen eller vad man ska kalla det. Under de där åren då världskriget härjade var ju allt så annorlunda också, kargare och svårare och gråare. Så tänker jag mig det i alla fall. Och även det är vackert på något vis.